Bloggaren har besökt Cypern tidigare (3 gånger). Valet har alltid fallit på Pafos på öns grekiska, sydvästra sida. Det har blivit rätt så länge sedan senaste besök. I sommar var det dags igen!

Har någonting förändrats. Jo! Man lägger märke till de ekonomiska svårigheter ön kämpar med. Ännu för några år sedan kunde man vandra ut i folkvimlet och hitta små affärer, genuina lokala krogar osv. Nu har de ersatts med enorma hotellkomplex, där det vanliga är all included-service. Hotellgästerna lämnar knappt hotellområdet, utom då de åker omkring i turbussar och ser på världen genom fönsterglas. Tydligen väljer många detta alternativ! Dagen vid poolen och kvällen i någon av hotellrestaurangerna. Ut i folkvimlet? Nej, det är tydligen för tungt och jobbigt.

Bloggaren har aldrig rest på det sättet. I hotellet sover man (natt och siedsta), men på dagarna måste man ut och se sig om. Barnbarnen (3 och 6 år) fick givetvis också rikligt med pooltid.

Att hyra bil på Cypern kräver en del mod. Man kör vänstertrafik. När bloggaren skulle växla, blev det i början ett försök att öppna högerdörren i stället, men man vänjer sig! Trafikrondellerna klarar man av, om man tar det lugnt. Värst är vanliga vägkorsningar. När man svänger av åt höger eller vänster, mnåste man verkligen tänka efter för att välja rätt sida av vägen. Hyrbilar har röda registerskyltar, så ortsborna ska kunna se upp med em. Bra idé.

Ute i environgerna saknas små tavernor och annan service. En massa tomma, övergivna lokaliteter är det som finns kvar. De små företagarna ser ut att ha det svårt. I staden Pafos kan man få sig en bit lokal mat, bara man vet vart man söker sig. Cypriotiska maten är GOD! Kan inte fatta varför så många turister söker sig till kinesiska, mexikanska, indiska, japanska osv. krogar. Det kan man väl göra hemma i Sheffield/Tammerfors/Köln?

Som EU-medborgare sörjer bloggaren över svårigheterna i söder. Hoppas vi klarar av att stabilisera ekonomin och se de samhällena blomstra på nytt. Den vanliga medborgaren är värd det!

Svepeduken från Turin har nått fram till vårt land. Rättare sagt befinner sig en kopia av duken på utställning i Nyslott. Detta enligt en nyhetsrapportering klockan 20.30 lördagen 30/6/2012.

Länk till utsändningen

Nyhetsutsändningen var bland de svagaste bloggaren bevittnat. Man sade bland annat att finländska forskare har ansett sig kunna bevisa att duken är Kristus svepeduk och ingen förfalskning. Två sådana forskare ställde upp för en intervju. Bloggaren namnger dem inte (kolla länken) men jag googlade lite. Den ena är teolog och den andra antropolog. Inga naturvetare alltså. Höjden av intrång på djupa vatten kom då teologen förklarade hur bilden på duken uppstått. Under ett kort ögonblick bara har en jättestor energiutgutelse ägt rum! Hur vet han det? Hur vet han att den räckte ett ögonblick bara? En professorstitel får många okritiska personer att nicka med. Då har talaren minsann ett ansvar! Det har redaktören också! På slutet sade den goda professorn att man givetvis inte med full säkerhet kan konstatera att duken är äkta, men han menade att motargument saknas. Sjutton heller! Det kryllar av dem!

Den som vill kan fördjupa sig i långdansen kring dukens historia på webben. Bloggaren tar inte ställning till saken här. Det som irriterar är nyhetsinslagets vinkling! Äktheten är långt ifrån klar! Vad hände på Yle? Var det en sommarjobbare som tog över? Det är skrämmande om vi matas med nyheter av denna kaliber!! Man borde kunna lita på kvaliteten av det som sänds i våra officiella nyhetsutsändningar!

En annan diskussion som kanske följer senare i denna blogg, är om vi verkligen behöver dylika reliker inom vår religionsutövning? Märkligt!

Bloggarens fru är folklorist. Hon irriteras ibland av folk som är av åsikten: ”Jag är också folklorist, jag har firat både jul och påsk”. Amatörexeperter finns det gott om! Bloggaren själv upplever samma sak, men på ett lite konstigare sätt. Min identitet består av att vara lärare och fysiker.

Har ibland känslan av att alla anser sig vara experter på lärandet. Alla har ju gått i skola! När mitt yrke klarnar för en medmänniska, är reaktionen vanligen den, att personen ifråga berättar om någon lärare som varit jobbig, orättvis, högfärdig eller på något annat sätt oborstad. ”Jag skulle inte vara en sådan lärare, utan …” . Jo jo. Det är lätt att fantisera. Kunskapen om vad som sker i klassen ökar som känt med kvadraten på avståndet från katedern – så känns det i alla fall.

Att vara fysiker är lite annorlunda. Det finns inte lika många amatörexperter. Snarare känner man sig lite isolerad och oförstådd. Jag kom att tänka på detta häromdagen då jag läste en artikel i bladet Arkhimedes. Där framgick att det så kallade SI-systemet, ett system för mått och vikter, just nu håller på att bearbetas en aning. I systemet finns 7 grundstorheter med motsvarande mått. Dessa är längd (meter), massa (kilogram), tid (sekund), strömstyrka (ampere), temperatur (Kelvin), substansmängd (mol) och ljusstyrka (candela). Man måste definiera hur dessa mäts! Till exempel metern är definierad som den sträcka ljuset i tomrum färdas på en bestämd tid (1/299 792 458 sekunder). Metern är på det sättet definierad via en naturkonstant, ljusets hastighet. Arbetet just nu, går ut på att försöka definiera alla grundstorheterna så att de bygger på naturkonstanter – om möjligt.

Bloggaren minns en kaffebordsdiskussion för flera år sedan år sedan, då någon frågade om systemet. ”Varför en så konstig definition?” sade man. ”Varför inte använda en linjal? (ha ha)” Bloggaren berättade att den ursprungliga tanken var att jordklotets mått låg bakom metern. Första försöken att definiera måttet skedde i samband med franska revolution på 1790-talet. Parismeridianen bestämdes vara 10 miljoner meter lång. ”Jaha, varför fortsatte man inte med det då?” Bloggaren försökte förklara att man måste försöka basera mått på naturkonstanter om det går. Då är vi inte beroende av en godtycklig planets svårbestämda och föränderliga mått. Reaktionen? ”HA HA – han anser att jorden inte är naturlig! Ha ha ha. Fysiker är bra dabbiga.” Det är tydligen alltid ett gott val att skämta bort det man inte begriper.

Det är märkligt detta. Bloggaren skulle inte göra sig lustig över att en historiker berättar att andra värdskriget startade 1939 när Tyskland invaderade Polen. Inte ens om jag var av motsatt åsikt!

Nåja. Man får väl vara nöjd med att många är experter på lärandet medan få är experter på fysik. Då blir det ju så att säga i medeltal ganska bra!

Bloggaren brukar åka till och från jobbet på en mängd olika sätt. Vanligen blir det olika bussar, men också närtågen duger bra. Har gjort en märklig observation dock!

Åker ofta hemåt med fina moderna M-tåg, som på bilden. In mot stan tycks det bara gå gamla, roströda skrällen! Tågen vänder ju i Vanda! Vad gör vandalerna med de fina tågen? Jag bara undrar!

20120522-070402.jpg

Nummer fem står i tur (källa).

5.
Have no respect for the authority of others, for there are always contrary authorities to be found.

Knepigt detta med auktoriteter. Det finns givetvis personer man har respekt för. En fysiker kan nämna de stora namnen som Einstein, Bohr, Heisenberg osv. Många av oss ser dessa personer som auktoriteter. Det vi inte gör (hoppas jag) är att anse dem ofelbara. Nämnde tidigare i denna blogg om möjligheten att materialla partiklar har setts röra sig fortare än ljuset. Saken blev aldrig bevisad, men den diskuterades. Bra så.

Respekt betyder inte att man blint tror på vad en så kallad auktoritet har sagt och gjort. Det är snarare fråga om att använda ”auktoriteten” som ledstjärna. Dessa personer hade själva andra auktoriteter att tampas med på sin tid. Det är en del av utvecklingen.

Bloggaren minns en händelse för något tiotals år sedan. Var på en konferens i Nashville, Tennessee. Vid frukostbordet drack jag morgonkaffet tillsammans med en kvinnlig matematiklärare från Kanada. Hon var trevlig att snacka med på morgonen, men verkade mycket seriös och allvarlig, såhär ur en sprallig fysikers perspektiv. Vi berättade för varandra varifrån vi kom.

Jag kommer från Newfoundland, sade hon. Ingen känner till det stället! Säg inte det sa jag och läste upp orter från norr till söder. Baie Verte (vågar inte tänka på mitt uttal!), Corner Brook, Grand Falls, Gander, Bonavista, Stephenville, St Johns, Port aux Basques, Argentia…

Hon bara stirrade. Har du varit där? Nej sa jag. Men hur i all världen…?

Jo saken var den att äkta hälften har varit på konferens i St Johns, och kom hem med ett par fina snapsglas, som vi utnyttjat vid ett antal söndagsmiddagar. På glasen har vi en karta över Newfoundland, och man kan ju snapsa enligt ort i stället för de traditionella helan, halvan osv. Effektivt. Det här berättade jag… Först trodde jag att jag förolämpat kollegan. Hon såg helt tagen ut! Så brast det. Hon hon skrattade djupt och länge. Så här kunde man ju undervisa i geografi, menade hon. Kanske det.

20120425-074949.jpg

Äta ute

Nu och då passar vi på att äta ute på stan. Den här gången valde vi en rätt så ny krog, Bravuria vid Narinken-torget. Man fick ett litet elektroniskt kort när man kom in. Sedan beställdes maten och beställningen matades in på kortet. Sedan till borden. Pasta tillverkades direkt, pizza räckte en liten stund. Man fick med sig en dosa som förde ett jäkla liv när pizzan var klar. När man gick ut, gav man sina spelkort till kassan och fick betala. Lite spännande! Vi fysiker är ibland smått barnsliga när det gäller teknik!

Maten var god! Vi kommer att besöka krogen igen. Vilket påminner mig om en historia. Gamla kung Gustav V i Sveriges land, var ute på runda i riket. I en av de mindre städerna i riket åt han en god rullsylta. Han vände sig till servitrisen och frågade ”Vad är det här för en sylta?”. Svar: ”Stadshotellet, Ers Majestät!”.

Lika bra att vi talar om krog i stället för sylta här i landet!

Hade två av familjens damer med mig på sy, … krogen. Sofforna var rätt så djupa. Äkta hälften påminner mig om barnbarnen då hon plirar över tallrikskanten!

20120405-164608.jpg

20120405-164704.jpg

Bloggaren är morfar. Två tuffa flickor är mina barnbarn. Jag förstår inte folk som vill undvika termen morfar/mormor/farmor/farfar och i stället kallas någonting annat – detta för att de känner sig gamla!

Är man morfar, har man väl nått en viss ålder?? Än sen? Bloggaren har gjort det och morfar är en hederstitel! Barnbarnen får gärna ropa mofa när dom ha något ärende!

I går gick alltså mofa på konsert. Det var fråga om Haydns Stabat Mater med Jubilatekören + en drös fantastiska solister och orkestermusiker. Jag kände inte till verket från förr, men det gjorde inte så mycket. Musiken var toppen. Det känns fint att i vårt lilla land ha musiker och konstnärer av denna rangordning, dessutom till stor del med finlandssvenska rötter. Inte illa!

Berghälls kyrka var i praktiken fullproppad. Lovar gott!

Jag har någon gång stött på påståendet att man måste vara djupt troende för att lyssna på sakral musik. Som en gammal agnostiker vet jag inte riktigt vad jag ska säga om det. Om man avstår från allt vad sakral musik heter, försvinner en stor del av den europeiska musikkulturen för en! Musiken får en att varva ner och njuta. Texten i de sakrala verken är ju i och för sig ett mysterium, men det är väl meningen. Ingen religion är en självklar sak. Mysterier är intressanta! Man kan välja att grubbla över dem, men man kan också låta bli, skjuta upp, söka nya infallsvinklar osv. Ett liv utan mysterieinnehåll skulle så vi så vara tråkigt! Låt komma bara. Mofa tänker fortsätta lyssna på sakral musik och härja med barnbarnen + annat fint!

I kväll bär det av till Johanneskyrkan, där Lyran och Akademen uppträder med Matteuspassionen!

I morgon, onsdagen 21/3/2012, är det igen dags för realprovet i fysik. Jag är mycket fäst vid min vetenskap, mitt ämne! Trots det är realprovet en svår grej varje år. Varför det?

Blev för någon vecka sedan tvungen att uppsöka en läkare pga. en seg förkylning med bieffekter. Den unga kvinnliga läkaren konstaterade att bloggaren var ytterst hes och ville förstås veta vilket yrke jag hade. Saken utreddes. Hon berättade kort att gymnasieskolan för henne varit lätt att klara av. Det fanns bara ett ämne som var ytterst svårt – fysik!

Euklides påstås ha sagt att det inte finns någon kungsväg till geometrin. Detta när någon lat och högättad elev gnällde. Det finns ingen sådan kungsväg till fysiken heller! Ändå frågar jag mig varför detta ena ämne ska vara så svårt. Framför allt i slutprovet – STUDENTEXAMEN!!

Nämndens bedömning är en mardröm. Man får en bild av att inom andra ämnen, startar man från noll och delar ut poäng för allt som har värde i abiturientens svar. Inom fysiken är bilden annorlunda. Det ser ut som om man skulle starta från fulla
poäng (givna till nämndens sensorers lösningar). Sedan börjar man kritisera! En vektorpil är för kort, en vinkel för liten, det saknas några skalmarkeringar på grafen, avläsningen är för inexakt, det saknas enheter i formelinsättningen, man har svarat med för många gällande siffror, man har svarat med för få siffror, man har använt en modell som är suspekt (nämndens modell är bättre) osv. Fysikens idévärld drunknar i bokföringsdetaljer.-

Det som totalt saknas är arbetsglädje. Man får inte vara innovativ. Man måste prestera en lösning som perfekt matchar auktoritetens tycke och smak.

Det finns dagar då jag beundrar mina elever enormt, bara för att de med ungdomens glöd orkar kämpa på! Det och en naturlig nyfikenhet för hur världen tickar!

Den ungdomliga glöden behövs. Stöd från högre ort ska de ju inte förvänta sig!

Bloggaren är i viss mån en vän av FaceBook. Man ser vad vänner och bekanta, fd elever osv. sysslar med i livet. Man får reda på evenemang av olika typer och händelser man skulle missa utan FB. Det finns drag i FB jag ändå har lite svårt för.

Ett är det här med vänner. Jag har ett litet antal verkliga vänner – inte hundratals om man får tro FB. Termen är galet använd. ”Bekanta” eller ”kontakter” skulle vara bättre. Här ger jag många FB-kritiker rätt!

Den nya tidslinjen är en annan sak. Jag gillar den delvis, men anser också att FB-användare faller in på den för enkelt. Vissa länkar man öppnar, gör att man automatiskt får en tidslinje, tydligen. På den linjen ser man sedan kanske lite för mycket av det goda?

Jag har t.ex. stött på elever med så kallad humor. De kan skicka budet att de hittat en verkligt intressant fysiklänk. När man klickar på den länken hamnar man på någon konstig porrsida eller så. Ha ha?

Nåja, humor ska jag inte diskutera nu. Problemet är att klickningen kan hamna på tidslinjen, utan att man kommer att tänka på det. En aning onödigt så att säga!

Det här med sociala media är relativt nytt men samtidigt stort! Planerarna bakom FB har varit tvungna att göra vissa, ibland kanske drastiska, beslut. På det stora hela har de lyckats bra, men jag anser att vi användare ska kunna vara aktivt kritiska. Brukar nu och då skicka mina åsikter vidare!

%d bloggare gillar detta: