Category: Uncategorized


Nu var den hyrd!

IMG_0542.JPG
Så var den då hyrd, fracken. Man måste ju han personlig assistent för att få på alla bitarna. Ungefär som en riddare med sin rustning. Tur att den här inte väger mycket. Festföremålet lovade hjälpa med påklädandet.

Uppsala here we come!

Vi råkar ut för nya grupper medmänniskor nu och då. Kanske byter vi arbete, blir medlemmar i en förening eller hobbygrupp, deltar i en konferens, reser med en grupp resenärer… . Det här kan vara knepigt ibland. Speciellt om gruppen man hamnar i inte välkomnar en. Har bloggaren råkat ut för sådant? Ibland! Det kan vara människor som bara glor på en när man hälsar, eller på annat sätt visar sitt missnöje.

Konstigt nog har de mest markanta oartigheterna förekommit i diverse församlingar! Man skulle vänta sig ett öppet och ”kristligt” klimat, men nej! Sura miner och fientlighet mot den som inte känns igen, är verkligen något bloggaren kopplar ihop med församlingar här i Finland. Ute i världen har jag upplevt motsatsen. Har någon gång med äkta hälften deltagit i diverse kyrkliga evenamang utomlands. I länder som Irland, Norge, Sverige och USA. Vänligt bemötande, frågor om vem man är och varifrån man kommer, välkomstönskningar i största allmänhet är vad man mötts av.

Här hemma minns bloggaren vissa fall mera än andra. För ett antal år sedan skulle jag sitta i publiken då äkta hälften sjöng i kör. Platsen var Drumsö kyrka. Jag kom försynt in och satte mig i salen bakre del. Några äldre herrar viskade någonting i stil med ”vem är det där”. Sedan vände de sig om och råglodde ilsket tills jag frågade om jag kunde stå till tjänst med någonting. Fnysande vände de sig om. Också ett sätt att välkomna en potentiell kyrkobesökare. Ett annat exempel var en konsert i Mejlans kyrka. Vaktmästaren meddelade att hon minsann inte tänkte ställa upp med kaffeservering för utbölingar efter konserten. Vi meddelade (vi var ett par stycken) att det inte behövs och satt utan kaffe vid bordet efter. De här fallen var speciellt grova, men i alla fall. Ett vänligt och glatt bemötande är tydligen inte något man anser vara viktigt i dessa kretsar.

Kyrkan kan förstås inte beskyllas för detta. Människor är vad de är. Varför ta upp det?

Ett par orsaker. Vi finlandssvenskar anser oss ofta vara strömsömedborgare, bosatta i Mumindalens soligare ända. Hm! Knappast är det så enkelt. Vi har nog våra sidor vi med. Rätt ska vara rätt. Så har vi det där med åldersrasism. Ofta påstås det att unga fryser ut äldre och tvärtom. Nja. Bloggaren har observerat dessa fenomen i snart 50 år. Ingenting har ändrats. Människor är synnerligen demokratiska i sin bufflighet.

Men…. Det är aldrig försent att försöka bättra sig en aning! Bloggaren lovar försöka!

Efter flytten till Esbo har vi varit nöjda med de flesta inredningsdetaljerna i vårt nya hem. Det finns givetvis saker vi kanske skulle ha planerat annorlunda. Ett exempel är belysningen i badrummet. Där har vi halogenlampor. De lyser bra men blir sjuttons heta. Man kunde tända en cigarr på dem, tror bloggaren. I en av våra medeltida kyrkor, observerade jag att man installerat motsvarande belysning i kyrkbänkarna! Avskärmat och bra, men en dam placerade sin päls under lampan och det tog inte länge innan rök steg mot medeltida målningar i taket. Där hade museiverket något att fundera på!

Till saken. Bloggarens hem. En av lamporna slocknade. Att skaffa en ny gick lätt, men att byta ut den! Efter en stunds knåpande ackompanjerat av diverse termer man knappast hittar Svenska Akademins ordlista, kom bloggaren på mekanismen. En liten metallbygel håll f..nskapet på plats. Det behövdes verktyg för att få loss den.

Ska det verkligen vara så svårt att byta en glödlampa?? Måste man ringa elektrikern??

I praktiken går det säkert ofta så. Var tvungen att fixa köksbelysningen för en tid sedan (vilket kunde vara värt ett blogginlägg för sig). Eftersom det var ett större projekt med nätspänning i fuktig miljö och så, kallade jag på experten. Han fixade saken snabbt och bra. Under de kanske 30 minuter han jobbade, fick han två ”nödsamtal”. Jag tjuvlyssnade inte, men han kommenterade smått. Det ena gällde en äldre dam som inte fick på sin tvättmaskin. Det andra en slocknad badrumslampa! Han berättade att lampbyten och säkringar tog upp en betydande del av arbetstiden och morrade någonting om att man inte täcks ta full betalning för en del av dessa uppdrag. Bloggaren kan förstå dilemmat.

Det är bra att nya typer av ljuskällor är under planering. Hoppas att en så enkel sak som lampbyte verkligen tas med redan i det skedet. Någonting måste vi kunna göra själva. Jobb för experterna räcker säkert till i alla fall.

IMG_0206.JPG

Bloggaren har behandlat temat förr, men nu kommer stöd utifrån. Lari Malmberg har skrivit ett veckoslutsbidrag i den stora tidningen. Det är mera sällan en icke-naturvetare noterar problemet. Vilket problem?

Vi människor är uppdelade i två läger. Man kunde kalla oss humanister och naturvetare. Muren mellan lägren är ofta hög. Malmberg berättar i artikeln (skriven på finska förstås) att han som journalist samtalat med kultfysikern Syksy Räsänen vid Helsingfors universitet. Räsänen berättade att kvantmekaniken under förra seklet innebar en verklig revolution. En väldigt stor del av vår teknologi bygger idag på de forskningsresultat man då kom fram till. Ändå vet ytterst få medborgare om saken!

Jag har någon gång försökt berätta om dessa saker för vuxna medmänniskor (min verksamhet i klassrummet är en helt annan femma). Standardreaktioner är tomma blickar, bortskämmande av det man inte begriper eller naiva kommentarer som ”ja den tekniken hade vi allt klarat oss utan”. Jaha. Tekniken innebär inte bara mobiltelefoner och pekplattor. Den omfattar också, för att nämna ett exempel, medicinska metoder som räddar massor av liv. Skulle vi leva på den nivå vi gjorde i början av 1900-talet, skulle vi bokstavligen ”inte leva” i den utsträckning vi gör. Influensaepidemier, spädbarnsdödlighet och annat skulle reducera vårt antal radikalt. Diabetiker skulle stryka med i unga år, allergiska människor antagligen lika så. Man kunde nämna flera exempel.

Ändå vet vi mycket lite om detta. Varför det! Saken har antagligen en kulturell bakgrund. I skolans historiaundervisning tar man upp politiska händelseförlopp, krig och regenter. Har inte stött på hur naturvetenskaper och teknik påverkar oss i läroböckerna! Vinklingen i detta läroämne avspeglar uppfattningar ute i samhället. Naturvetenskap är till för nördarna.

Tråkigt! Vi kunde gott vara lite mera vidsynta! För att citera en av sloganerna ute på webben: Var snäll mot nörden. Det är hen som kanske anställer dig i morgon!

20140603-100507-36307437.jpg

Så där! Nu har bloggaren flyttat. Är inte längre huvudstadsbo, bara nästan. Esbo är den nya hemstaden.

Flyttningen gick fint. Vi bestämde oss för att anlita landets äldsta flyttföretag, Victor Ek. Tre vänliga och glada killar släpade bohag med fart och fläng. Bra service. Ingenting söndrades och allt var ok. Höga poäng för VE om någon funderar på saken!!

Väl framme tog sig bloggaren en funderare på vad som konkats mellan hemmen. Möbler och utrustning av diverse slag. Men lejonparten är de enorma mängder böcker två akademiker lyckats samla på sig. Kastade närmare hälften. Ingen vill ha dem! Har frågat på antikvariat, men nej. Allt jag inte tänkte återvända till, satt löst!

I dagens värld kan jag läsa böcker digitalt. Det kräver bara någon sorts liten läsplatta eller dator. Min lilla iPad är dessutom mindre än de flesta böcker.

Visst kan man argumentera för den gammaldags boken. Men samtidigt finns det nackdelar. Att lagra information på cellulosa, kräver plats och ger massa. En allergiker håller dessutom på att kvävas av allt damm som ohjälpligen fastnar i verken.

Jag tror att nyinköpta böcker kommer att minska i framtiden. Läser jag mindre? Nej!! Kanske till och med tvärtom!

Bloggaren har en viss vana när det gäller att umgås med unga. I allmänhet går det hur bra som helst. Ett litet minne dök upp i mina tankar. För något år sedan var bloggaren på konferens i Chicago. Någon dag av fritid hade jag. Det måste utnyttjas. Gick på konstmuseum, någon specialutställning, allmän sightseeing osv.

Ett av målen var Willis Tower, som en tid (1973-1998) var den högsta byggnaden på planeten. Utsiktsvåningen på taket ligger på höjden 442 meter. Det ville bloggaren se. Vandrade in och hamnade i en enorm kö. Borde tydligen ha förhandsbeställt.

En ung dam i gymnasieåldern tappade någonting i kön. En nyckelknippa tror jag. Plockade upp den åt henne och hur det nu gick hamnade vi i samspråk. Hon kom från mellersta USA och hörde till en grupp skolelever som besökte tornet tillsammans med en lärare. Hon var mycket nyfiken på Finland och min lilla roll som gymnasielärare där. Hon visste till och med att landet låg i norra Europa och gränsade till Ryssland, vilket är smått imponerande. Så ropades det i högtalaren att hennes grupp stod i tur att gå förbi köerna. Bloggaren tänkte säga ”hej då”, men därav blev intet. Den unga damen grabbade tag i min arm och släpade mig fram till grinden. ”This is my teacher”, sade hon. In kom jag. Utsikten såg jag. Toppen.

Den unga damen räddade säkert ett par timmar för bloggaren. Timmar som kunde spenderas på annat i Chicago! Trevligt med spontana och vänliga ungdomar. En lärare tackar!

 

Igår kväll lyssnade vi hemma på podcasten ”Eva och Pöll”. Vi brukar göra det på fredagar. Många intressanta tankar väcks. Det är som att läsa en blogg, men ”via öronen”.   Det som denna gång satte bloggarens tankar i rullning, var en diskussion om oartigt användande av mobiltelefon.

Visst kan man besvära sina medmänniskor om man tar fram den vid fel tillfälle. Om någon ställer en fråga till mig som lärare och sedan med frånvarande blick plockar fram mobiltelefonen medan jag svarar – då stoppar minsann dialogen upp. Sådant händer nu och då. Mera sällan med elever dessbättre!

Kom att tänka på tiderna före mobiltelefonerna. Visst fanns det oartigt beteende då med. Nästan av ett värre slag! Speciellt lite äldre personer brukade kräva att med ålderns och den där förbenade ”livserfarenhetens” rätt, få kläcka vad som helst. Andra skulle varken ha rätt till muntur eller åsikt. Motsägare och besserwissrar fanns det gott om. Äldre såväl som yngre. Käften gick och sista ordet skulle man ha. Sådant är också oartigt. Knepigt det här med en gemytlig kommunikation.   Skillnaden mellan besserwissern och mobilsurfaren är kanske den, att surfaren nonchalerar dig, medan besserwissern uttrycker ett öppet och ofta aggressivt förakt. Bloggaren föredrar nästan nonchaleraren!! Man kan alltid returnera nonchalans!

 

London dag 2 frukostdags

Vi börjar med gårdagskvällen. Puccinis Turandot på Covent garden blev det. Mycket fint. Vi började med att stiga av bussen en bit ifrån, för att få en liten promenad. Så tappade vi förstås bort oss. Den delen av London kan vara förvirrande. Hoppade på en taxi, när vi insåg att tiden kräver det.

Operahusets äldre del har tydligen byggts efter en brand under medlet av 1800-talet. En labyrint utan like. Vi tappade bort oss där också, ärligt talat, men personalen var vänlig och hjälpte. Skumppan fixade sig och allt var bra.

Operan rymmer dryga 2000 personer. Det var fullsatt. Musiken var toppen. Satt och funderade på det här med opera. Librettot berättar ofta en märklig historia, medan musiken kan vara gudomlig. Så också i Turandot, där man mer eller mindre skulle ha kust att strypa den elaka och enfaldiga prinsessan och frigöra Calaf för bättre öden. Nåja. Världen funkar sällan som man skulle organisera det om chans gives.

Hur är det med hemmalaget, operan i Helsingfors? Bara bra! Vi har en enormt duktig operakör, fina solister, bra klang i orkestern. Vi behöver absolut inte skämmas. Nyttigt att jämföra ibland. Bilderna nedan är plåtade av äkta hälften. Hon är bra på den biten.

20140218-090512.jpg

20140218-090549.jpg

Nu in till centrum. Sedan par och museirunda. Senare afternoon tea i orangeriet i Kensington garden. Jo! Bordet är beställt. Via paddan förstås!

Det temat debatteras just nu i radio Vega. Intressant diskussion! Ska vi ha Jesus med i julfestfirandet och under andra skolfester? Statistiskt ser ja-sidan ut att ha en ledning på kanalens hemsidor. Har bloggaren en åsikt?

Faktum är att jag inte riktigt har det! Inte för att jag låter bli att bry mig om saken. Snarare därför att jag förstår argument från vardera sidan. Religionsundervisningen ska ju å ena sidan inte vara konfessionell (om det här är fallet, är en annan fråga). Å andra sidan har vi en koppling mellan religion och kultur. Att bara nonchalera den saken, kan få märkliga följder??

Vissa argument i diskussionen retar ändå bloggaren en aning. Ett sådant är att Julen är en kristen fest och hör sen! Som barn växte jag upp i en släkt där religion inte togs upp. Punkt. Jag visste ingenting om religiösa frågor innan jag hamnade i skolan. Där försökte man indoktrinera mig på allvar. Lyckades det? Nja. Jag minns min frustration när jag insåg att de religiösa berättelserna inte var fastställd historia! Kände mig bedragen, vilket är en detalj för sig. Julen då? Visst firade vi Jul hemma! Utan religiösa inslag. Vi hade julgran, släktsammankomst, mat, julklappar, ledigt några dagar osv. Jag såg Julen som en trevlig avkoppling från vardagen mitt i vintermörkret.

Bloggaren tycker inte att någon ska komma och förklara hur och varför en medmänniska ska fira någonting. Det här ligger inom den personliga sfären.

Ett annat argument är det här med tradition. Bloggaren är gift med en folklorist och traditionsvetare. Vet därför någonting smått om djupet bakom festraditioner. Det här är inte någonting man kan kartlägga utan ordentliga akademiska studier. Man kan inte tycka sig fram till expertis. Själva begreppet tradition tolkas ändå av många som någonting stelt och oföränderligt. Så kan det väl inte vara. Traditioner har säkert sin egen evolution. Långsam ibland, men nu och då sker det saker.

Ibland känns det som om julfirandet ur det kristna perspektivet, skulle vara på väg mot ett paradigmskifte. Vi är väg mot ett läge, där mindre än hälften av finländarna hör till kyrkan som organisation. Vi är inte där än, men trenden är tydlig. Om några årtionden kan saken gälla! Avtar julfirandet? Inte som bloggaren har observerat. Tydligen firar många en sekulär Jul!?

Skolans julfest måste väl finnas till för alla. Speciellt i gymnasiet är de studerande säkert kapabla att välja linje själva. Om någon opponerar sig mot inslag som tangerar religion, bör hen ha rätt att avlägsna sig eller ordna alternativt program. De som vill delta i firandet, ska för sin del få göra det.

Någon konflikt mellan en vetenskaplig världssyn och firandets budskap, kan jag ändå som fysiker inte acceptera. Då bedrar jag mina studenter på samma sätt som jag själv lurades i småskolan.

Knepig balansgång detta!

20131217-210707.jpg

Bloggaren tycker att det bakas sällsynt mycket pepparkaka i år! Personliga sådana dessutom! Här är ett praktexempel! Kollegan Camilla håller på att knåpa ihop en dodekaeder. Vad är det? Jo en av Platons fem reguljära polygoner. 12 sidoytor har den, alla formade som regelbundna femhörningar. Prima!

Vad undervisar Camilla? Överraskning, överraskning. Matematik förstås!

Det här gillar bloggaren! Flott!

%d bloggare gillar detta: