Category: Uncategorized


I TV kan man följa med en dramaserie med namnet Downton Abbey. Äkta hälften ser gärna på den. Bloggaren har spanat in några avsnitt för att se vad det är fråga om. Serien är ju omåttligt populär. Måste erkänna att skådespelarna gör ett gott arbete, men lyckas inte riktigt bli entusiastisk. I vår familj är det OK. Vi respekterar olikheter och egna tankar. Varför tänder bloggaren inte på konceptet?

Nja. Det kan finnas många orsaker. Ska försöka analysera saken via ett sidofenomen.

En av skådespelarna är Maggie Smith. Hon är onekligen en karaktär i dramat. Äras den som äras bör. Under den senare tiden har MS utnyttjats flitigt som ”citatmaskin”. Se bara.

Stötte på FB på ett citat med vidhängande bild. Det såg ut så här:

Skärmavbild 2015-12-30 kl. 09.14.34.png

Reaktioner?

För det första är den värld som dramat handlar om så långt från bloggaren världsbild man kan komma. Ett samhälle indelat i bättre och sämre folk. Överklass och underklass. Herrskap och tjänstefolk. Som individer ska vi vara likvärda – det anser bloggaren. Man måste komma ihåg att DA är en fiktiv historia förstås! Så förbaskat korkad är inte bloggaren att gränsen mellan verklighet och skådespel skulle vara utsuddad. Jag vet också att serien inte behöver ses som ett ställningstagande, utan som en tidsskildring. Men bloggaren irriteras ändå. Är vi jämlika idag! Knappast! I  vårt eget land, anses vissa människor vara lägre stående. Flyktingar, personer med annat modersmål än majoriteten, rika, fattiga, invånare i grannkommunen … . Vissa dagar känns det tröstlöst, men man måste se trender. Det har blivit bättre. Antalet toleranta och vettiga människor är flera idag än i bloggarens barndom. Kunskapen om världen utanför den egna gärdsgården har ökat. Med tiden kan det bli bra. Men det gäller att stå på sig. Jag frågar mig varför jag skulle vara intresserad av en brittisk adelsdams åsikter om det ena eller det andra? Det må sedan vara fråga om en äkta person eller en roll tolkad av en skicklig skådespelare! Äsch!

För det andra betvivlar jag att MS har kläckt alla de citat man hittar där ute – det må sedan gälla som person eller skådespelare. Det är kanske lite suspekt att utnyttja en skådis för att föra fram sin egen magsurhet. Är det något man ogillar, kan man väl säga det själv? Tycker nästan lite synd om MS. Somliga citat väcker antagligen oförtjänta aggressioner?

Jag kan försäkra mina FB-vänner och andra att jag gärna tar del av året som gått i form av bilder och kommentarer. Läser många sådana inlägg. Det är roligt att se vad före detta studenter gör och tänker. Samma gäller kolleger och andra vänner. Låt komma bara.

Ska se om jag lyckas knopa ihop något eget bidrag!

I väntan på det!

Ett riktigt gott Nytt År!

 

Bloggaren har fyllt 60 och Helsingfors stad erbjöd en vistelse på Haiko spa. Tackar, tackar. Nu är vi alltså här! 

  
Vi inledde med bastu och simbassäng. På kvällen blev det lite mat på bistron och champagne i Bollybaren. Skönt att få skämma bort sig lite. Efter en god natts sömn blev det shopping i Borgå. Gamla stan är alltid värt ett besök.

Tillbaka i Haiko. Lite programnummer måste man ju fixa. Har provat på fotvård tidigare. Tänkte att nu tar vi andra ändan. Ansiktsvård för herrar blev det. Man måste för sjutton prova på olika saker här i livet. Fungerade det? Vi låter läsaren avgöra.

  
  
  
Skönt var der i alla fall. Stillsam musik och lite massage av ansikte, axlar och händer. Kunde tänka mig att göra om det. 

I kväll blir det middag på den finare krogen. Bollybaren en gång till förmodligen. Kanske lite nattklubb för att se världens gång. 

Roligt att fira med bästa kompisen och livskamraten! 

  

Kallt i våra regioner, trots att kalendern påstår att vi har sommar. Nå skam den som ger sig. Lite ledigt måste man unna sig. Så äkta hälften och bloggare åker till Tallinn. 

Turen över sker med Tallink Star. Sovjetunionen är ett minne blott, men vodkaturismen är ett segt fenomen. Skulle man filma båtresenärerna, kan man göra en viss väderanalys. Om folk raglar synkront, är det storm. Om de raglar kaotiskt, skiner solen!

Stod mitt på däck. En medresenär ställde sig tätt bakom mig och frågade om han var i toalettkön. En stund senare och långt borta från position 1 hängde han kvar. Han trodde väl att kön avancerat. Sade att jag fortfarande inte köade själv, men guidade honom i riktning mot toaetterna. ”Där. Gå dit uppmanade bloggaren honom”. Såg honom igen en kvart senare. I damkön! Orkade inte mera!

Gick till kafeterian och spanade in möjligheten för en enkel matbit. Killen framför ville ha en portion köttbullar. Finns inte blev svaret. Men vi har en varm frukost och där ingår köttbullar. En stund senare på resan serverades de riktiga köttbullarna (samma portion som tidigare). Turistliv!

Framme i Tallin strövade vi kilometervis, vår vana trogen. Tittade in i en massa gränder och gamla kyrkor. Gick också på utställning i rådhuset. Gamble konstnärer som Dürer, Cranach & Co. Sevärt i allra högsta grad. Lunch på gastropubben Clayhills. Helt ok. Sedan simtur i hotellets pool. Hotellet heter Tallink Spa and Conference. Trevligt, men kanske litet nerslitet. De vilda horderna gnagar väl på inredningen?

På kvällen blev det krogen van Kral Aed. Rekommenderas varmt. God mat och vänlig service. Sedan en liten strövtur och avrundning på cigarrbaren Fidel på hotellet.

Nästa dag tidig frukost innan den vilda hopen sovit ruset av sig. Sedan ut på stan. Nya strövtåg. Vi hann med både riksmuseum, stadsmuseum och en aning shopping. Lunch på puben Hell Hunt. Rikligt och gott.

Tallinn är en charmerande stad. Mycket har renoverats och serviceandan är bra. För det mesta. Men i hamncaféet på hemvägen blev man påmind om tider som flytt. Damen bakom kassa-apparaten kunde ställa upp en sketch ”om tiden”. Om kunden hälsade, glodde hon ilsket till svar. Beställningen följdes av en tung suck. Om man inte hade jämna pengar himlade hon sig och drog en ramsa på ryska. Glas och kaffekoppar slog på disken så att innehållet skvalpade över. Eventuella växelslantar slogs på disken förbi utsträckta händer osv. 

Nu hem igen. Ska återbända till Tallinn. Trevligt resmål!

   
       

Så har då sommarlovet börjat. 121 studenter fick sätta den vita mössan på sina huvuden i år. En lokal Brändö-tradition är att yngre elever bär ut de nybakade studenterna.

Nu återstår för deras lärare att önska alla en riktigt god sommar och framgång med kommande studier, samt all lycka i livet.

 

Så var det dags för en lite Åbotripp. Äkta hälften, dottern och barnbarnen är också med. Vi har ätit gott på båten Svarte Rudolf, besökt domkyrkan och shoppat en aning. Flickorna T och S är intresserade av det mesta och bland annat den enkla torgförsäljetskan Karin Månsdotter, som blev drottning av Sverige och vars grav man kan se i kyrkan, väckte mången tanke. Nu är damerna  teatern och ser på Ronja Rövardotter.

I morgon planerar vi morgondopp i Hamburger Börs pool, en tur till slottet och sedan stadens föträffliga botaniska trädgård. Den rekommenderar bloggaren varmt. Giller dylika trädgårdar i olika städer och visar dem gärna för barnbarnen. Någon liten planta kan det hända att man kunde inhandla också!

Har rest en hel del med barn. Både dottern E när hon var liten och nu med barnbarnen. Visst är det lite besvärligt ibland att lämna det trygga hemmet bakom sig och ge sig ut på all världens strapatser, men bloggaren är övertygad om att våra unga mår bra av att se sig omkring. Man kan år senare få höra att någonting man inte reagerat på inder resan var ”jätteroligt och spännande”. Läraren i mig säger att det här är bra!

När damerna kommer hem från teatern, ska vi ha en liten kvällsmåltid. I morgon blir det nya äventyr!
IMG_0070

Så var det dags igen. Konferens som arrangeras av Texas Instruments för lärare. Bloggaren har deltagit ett antal gånger. Det har blivit 3 varv i USA och någon gång till i Europa.

Elaka tungor säger att ja låter mig sponsoreras eller värre. Håller inte riktigt med. Den dag någon konkurrent verkligen hittar på bättre produkter, räknare eller mjukvaror, byter jag sida. Det har inte ännu hänt. TI har en mäktig historia. Transistorn upptäcktes vid företaget, vilket ledde till några Nobellpris i tiden. Försök slå det. Jag har mina elevers bästa i tankarna. De ska få jobba med goda verktyg och få en vettig utbildning om hur man använder dem. Inte bara som trollspön som ger svar utan förståelse, utan som tankeväckare, fantasifrämjare, innovationsförstärkare och kanske framför att, som någonting att bygga självförtroende på. När det gäller ämnen som matematik och fysik, saknas nämligen den varan oroväckande ofta!

Tjänstemännen är inte så förtjusta över dylik verksamhet. Läraren ska inte delta i företags utbildning. Elever ska ha rätt att välja sina verktyg utan styrning. Frågade en gång en byråkrat om det gäller läromedlen också. Där är också företag inkopplade och det har hänt att de ”sponsrat”. Byråkraten blev sur. Det är inte roligt när någon ifrågaställer ens lilla världsbild. När bloggaren åker på konferens, blir det därför vanligen oavlönad tjänstledighet. Ändå är var och en av dessa konferenser värd tiotal av dem som arrangeras hemma. Och de sistnämnda är inte dåliga! 

Nu satsar man på oss ute på fältet. Man samlar lärare från många olika länder. Man hör på oss, vilket man inte upplever ofta. Man låter oss dela med oss av idéer och erfarenheter. Vi upplever respekt för det arbete vi gör, utan att någon står där och förklarar att allting vi sysslar medvär valhänt och fel.

Visst vill företaget sälja, men bloggaren upplever det här som en symbios. Vi har nytta av varandra. 

Ser fram emot de kommande dagarna. Hoppas på rika intryck och nya tankar om hur saker kan göras. Och förstås kontakter! Kolleger som brinner för det man själv gör.

Prima! Nu kör vi!

Bloggaren åker gärna kommunalt, men ibland måste man sätta sig i bilen. Har två barnbarn att kuska på ibland plus diverse tyngre grejer att transportera.

Parkeringen är ett intressant fenomen. De klassiska parkeringsautomaterna krävde mynt i fickan. Dessutom betalade man ofta rundligt med övertid för att inte dra på sig böter.

Idag har bloggaren tagit ibruk två betalsystem, med appar på telefonen. Min favorit är Parkman. Parkeringen aktiveras när man kör in i rutan och avaktiveras när man åker iväg. Har sparat massor med pengar på det. Måste ibland åka till bland annat Allergisjukhuset för behandling mot djävulsträdet björk. Kunde tidigare betala med Parkman, men nu har man hittat på att blockera servicen! Varför det?? I stället fungerar en annan service – Easypark. Ok. Aktiverade den med. Få se om också den ska blockeras! Bara för att jävlas?

Har bloggat om detta tidigare, men repeterar en aning i alla fall. Allergisjukhuset ligger uppe på en liten alp (finländsk standard). Man måste hasa sig upp för en brant backe. Har man inte patienter på lungavdelningenn av andra skäl, får man det på grund av backen. Speciellt äldre astmatiker är totalt kaputt när de väl kommit upp. Bloggaren har bokstavligen halvburit in ett par äldre damer. Tala om planering. Den som råkar ha bil, stöter på parkeringsproblemet. Övervakarna brukar spöka i sin röda övervakningsbil och slå till som rovfåglar på sorkar. Minsta lilla snedparkering brandskattas hårt. Har sett dem sitta och peka/skratta åt hysteriska patienter som har en tid att passa men absolut ingen parkeringsplats. Det blir att köra någon kilometer bort i vinterkylan och sedan tackla backen!! Visst ska vi ha ordning och reda i landet, men det här…

Nu vill jag inte gnälla på en yrkeskår. Visst måste vi ha parkeringsövervakare, men ett par historier kan jag kosta på mig.

Var ute med barnbarnen i en lekpark. Barnens mamma handlade någonting i en affär. Vi gick till bilen, inloggad på Parkman. När jag stegade fram de sista fem metrarna, sökte jag fram bilnycklarna och avaktiverade parkering. Vad händer? Jo en parkeringsövervakare springer fram ur en portgång och knäpper på sin apparat. Det blir böter sa hen. Bloggaren ilsknade till och berättade att jag minsann betalt. Det syns inte i min apparat sade övervakaren. Berättade att jag sekunden tidigare avaktiverat för att köra iväg. Övervakaren såg ju att jag knäppte på telefonen!! Dög inte. Du måste bevisa att du be talar, hmpf hmpf. Ok. Appar av den här typen brukar ha en logg. Sökte upp den. Bevisade. Övervakaren blev sur. Ok sa hen. Men nästa gång får du inte avvaktivera innan du kört iväg!! Har för mig att det är förbjudet att knäppa på telefonen när man navigerar i hamnstadens trafik, men orkade inte diskutera.

En annan gång parkerade jag på en enkelriktad gata. Valde gatans vänstra sida. Gjorde vad jag skulle och återvände till bilen. Övervakaren stod där och skrev ut böter. Påpekade att jag hade en parkering aktiverad på Parkman och att jag kunde bevisa det. Man måste ha ett klistermärke i bilfönstret sa övervakaren surt. Det har jag, sa bloggaren. Titta där. Den måste vara på trottoarsidan så att jag ser den sade den maktfullkomlige. Så lugnt bloggaren bara förmådde, framlades förklaringen om att vägen är enkelriktad och åkdonet parkerat på vägens vänstra sida. Klistermärket ligger till höger på rutan vilket vanligen ÄR trottoarsidan! Övervakaren betraktde bloggaren med stora ögon och halvöppen mun. Efter en stund kom reaktionen. Aj jaa. Nå – all heder till den som kan erkänna sig ha fel. Men ibland undrar man.

Nu ska jag till jobbet. Bussen är det som gäller!

Alla yrken har sina goda och sämre sidor. Så också lärarens. Nu ser bloggaren med förvåning på fötetag som planerar helt öppna skrivbordslandskap. Alla ska se alla. Man ska vara social och trevlig hela dagen. Det ska vara kommunikationsatmosfär, synergi och annat med new age – stuk.

Problemet för en typisk lärare är uttryckligen att man utanför klass inte har någonstans att söka sig undan för att få jobba i fred. Det finns ett lärarrum där tiotals personer umgås. Bloggaren har några gånger experimenterat en aning. Under ett par håltimmar har jag gått in för att arbeta koncentrerat. I medeltal avbryts jag var femte minut!! Det kan vara elever som söker en, kolleger som vill ha teknisk hjälp, råd om någonting eller bara vädra sina åsikter om eleverna, föräldrar, beslutsfattare eller världsläget. Ibland kan det gå så att ingen direkt vänder sig till en, men den allmänna ljudnivån motsvarar en mindre rockkoncert. Är fysiker. Har mätare! Det enda sättet att verkligen få någonting uträttat, är att gå hem och jobba där! På jobbet är man fritt byte om man kan ses av någon.

Vi har i princip sk. tysta arbetsutrymmen, men där packas n stycken kolleger på någon meters avstånd från varandra vid ultralångsamma datorer. Fungerar ofta, men väntetiden för att någon kommer springande utifrån med ärenden är vanligen de nämnda fem minuterna.

Man vänjer sig. Man blir en del av kulturen och väsnas själv. Men!

Vi människor är olika. Jag betvivlar starkt att alla verkligen trivs med agorakontor eller vad de nu ska kallas. Somliga behöver stänga dörren och hänga ut en lapp där det står att man är anträffbar om en timme eller så! Skulle starkt behöva den saken på det egna jobbet.

Nu är det här förstås fråga om en inövad arbetsplatskultur. Om ett företag från början går in för ett öppet kontorslandskap och ställer upp regler för hur det här ska fungera, samt sedan följer reglerna! – då kanske det fungerar? Men risken för övertramp är stor! I princip behövs deten högljudd skrävlare för att 25 människor ska blockeras i sitt jobb.

Tror på tysta bås vissa dagar!!

Som lärare måste jag försöka se optimistiskt på mänskligheten. För att orka! Men ibland känns det mörkt.

Nu rapporterar Internationella humanistiska och etiska unionen (eller hur det nu ska översättas) om att det börjar bli allt svårare därute att vara ateist. I en del länder kan ateister hotas av dödsstraff, i andra förtrycks de på andra sätt. Hur är det här hemma i Finland? Det står i rapporten. Vi klarar oss skapligt. Drygt 70 % av befolkningen hör formellt till den evangelisk lutherska kyrkan, men man uppskattar att majoriteten av befolkningen bara gör det av praktiska skäl. Man intresserar sig inte för religion! Då är man antingen en ateist, eller åtminstone areligiös (bloggaren term).

Det har varit värre. I min egen barndom försökte religiösa människor normera samhället betydligt mera än idag. Man måste göra det ena och undvika det andra. Varför det? Motiveringarna var något luddigt om det står i skriften eller hör till vår kristna tradition. Dagens diskussioner kring temat könsneutralt äktenskap, väcker vissa minnen! I dagens läge ser det ljusare ut, men tydligen främst här hemma.

I diskussioner har jag stött på inställningen att man inte behöver tro för att vara medlem av en församling. Man kan ju ”spela med” vid behov! Sedan går man hem och lever som man brukar. Begriper inte. Om jag skulle ha en djup religiös övertygelse, skulle jag uppskatta att folk i kyrkan är där av övertygelse i stället för att sitta där med stelt ansikte och sedan gå bakom hörnet för att flabba åt det hela!

För en tid sedan fick äkta hälften en present av en brittisk kollega. Den var inpackad i ett verkligt fint presentpapper. Fullt med matematiska formler. Sådana en fysiker kunde ha nytta av dessutom. Men det blir bättre. Bilden nedan är plåtad via en spegel. Ett presentpappers selfie alltså. Japp.

IMG_0225.JPG
Titta på bilden en gång till om du missade detaljen. Spegelbilden är rättvänd! 😜

Då måste ju originalet vara ”spegelvänt irf (in real life)?? Så är det. Prima papper för en fysiker. Det kan man ha roligt med.

Ibland ställer studenter utmärkta frågor. Ofta fnyser vi vuxna åt dem, med den pondus bara en enorm livserfarenhet kan förstöra oss med. Bloggaren har alltid ansett att den som fnyser också ska ett svar på eventuella frågor. Gärna ett kort, koncist och korrekt. Om inte (och också om vi har ett svar) ska frågaren bemötas med respekt.

För en tid sedan kom en ung studentdam fram till magistern efter lektion. Med ett småleende påpekade hon att bilden i en plan spegel är omvänd. Har vi en penna i vänstra skjortfickan, har vår spegelbild pennan på sin högra sida! Varför speglas vi omvänt ”horisontalt” men inte i vertikal riktning. Borde inte vår segelbild ses med huvudet nedåt!! Svara kort och korrekt den som vill prova. He he

%d bloggare gillar detta: