Category: Resor


Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

IMG_1543

Sportloven innebär att en massa barn är lediga en vecka. Inte nödvändigtvis sant för föräldrar! Det kan alltså uppstå vissa logistiska problem. I bloggarens hushåll brukar sportloven innebära att morfar och barnbarn är ”lediga” samtidigt. Äkta hälft och dotter hakar ofta på. Vi brukar resa någonstans. I år till London. Bildbevis ovan.

Fem dagar i storstaden. Vad gör man? Första dagen mest strövanden i centrum. S valde   dagens specifika mål, chokladbutiken M&M och Hamlyns leksakshandel. Morfar är chokladallergier och gick till Foyles bokhandel. Kom ut med ett antal cellulosaböcker i dessa trots alla digitala tider. Kvällen avrundades i krogen Bella Italia på Queensway med god italiensk mat.

Dag 2 blev det Hampton Court. Fröknarna har blivit intresserade av historia och då kanske speciellt vissa ruskigheter inom den vetenskapen. Vi tillbringade alltså 4,5 timmar med att spana efter spöken och fundera på han den åttonde Henrik och hans 6 fruar.

IMG_1057

Museitekniken har utvecklats en hel del sedan bloggaren senast besökte stället. Alla deltog med iver. Ovan äkta hälften. Vi kom överens om att bilden kunde heta ”Katarina av Aragonien tar en selfie”. Jo jo. Vi hittade också fram till labyrinten. Bloggaren och T hade det svårare att hitta fram till mitten av densamma, men se det gick till slut:

IMG_0684

Fullt månsken på kvällen! Här en nattbild. Månen bakom Londonhuset:

IMG_1065(1)

Tredje dagen blev det strövanden till Covent Garden och sedan blev det konst. Royal Academy of Arts hade en utställning med motivet trädgårdar. Fina tavlor av bland annat Moneten och Maneten. Flickorna gillade konsten och ville måla motsvarande hemma.

Följande dag blev det Towern. Mera kungligt elände som den där H8 hade ställt till med. På eftermiddagen shoppade de tre äldsta damerna, medan yngsta damen S och morfar gick på museibesök igen. Vi villa spana in dinosaurusar i Natural History Museum. Tyvärr var utställningen inte öppen. Vi pallrade oss till Science Museum i stället och tittade på allt möjligt. Fröken är fascinerad av talbaser och annat matematiskt. Vi åkte också flygsimulator med Red Arrows. Tufft. Oiii hörde man i kurvorna.

På kvällen blev det mat på krogen Sticky Fingers.

IMG_1544

Den ägs och drivs av Bill Wyman i bandet Rolling Stones. Jättegod mat och trevlig taffelmusik från den tiden rocken var äkta.

Sista dagen hade vi ganska gott om tid innan planet flög hem. Det blev en solig tur till ett av bloggarens absoluta favoritställen på planeten, Kew Gardens. Där ståtade man bland annat med en orkidé-utställning. En vandring bland trädkronorna slår inte heller fel. Rekommenderas!

IMG_1075IMG_1081

IMG_0687

Nej, London blir man bara inte trött på. Så är det!

 

 

Det har sina fördelar att vara gift med en akademiker inom ett annat område än man själv hittar sig i. Äkta hälften som är humanist, vidgar ofta vyerna. Hoppas också att jag själv kan göra det nu och då.

Vad hände den här gången? Med tidningen i handen sade hon det. Vi lever i en ny folkvandringstid! Javisst! Borde ha tänkt på det själv.  Bloggaren är inte historiker, men så mycket vet jag, att invandring har skett förut, både i historisk och förhistorisk tid. Romarna hade sina goter t.ex. Går vi längre bakåt i tiden, måste migrationen ha varit mycket viktig. Norra Europa var ju täckt av tjocka lager is för bara ca 10 000 år sedan. Sedan smälte isen och invandrarna dök upp. Påståendet att finnarna alltid har funnits här i Finland är alltså synnerligen relativt. Sett ur ett vidare perspektiv.

Över huvudtaget har bloggaren lite svårt med hård nationalism och stängda gränser. Det påstås att urbefolkningen i Amerika förvånade sig över att invandrarna för några hundra år sedan ansåg sig kunna äga jord. Av praktiska skäl måste man kanske staka ut en jordlott åt sig ibland, men jag förstår ”indianernas” (påstås vara en politisk inkorrekt term idag) förvåning. Hur kan man äga en del av sin planet? Äger man också luften ovanför och berget och lavan under lotten? Har man ett ansvar för hur lotten sköts? Om den vansköts, kan skadan i form av miljöförstörelse t.ex. sprida sig! Frågorna är många. Juridiskt må situationen vara klar, men etiskt är det inte så enkelt, påstår bloggaren.

Kan en folkgrupp på motsvarande sätt äga sitt land – sin nation? Tydligen anser många det. Blodiga konflikter och ytterst obehagliga krig har vi varit med om. För inte så länge sedan heller. Många konflikter lever lokalt kvar ännu idag. Är bloggaren ofosterländsk nu? Jag tycker inte det. Visst bryr jag mig om Finland, men det finns mera därute.

När EU grundades, hade jag en stark känsla av befrielse och lättnad. Jag kände mig ”hemma” i London och Berlin på ett annat sätt än tidigare. Mitt hemland var i utökad mening, hela Europa. Till och med de delar som inte hörde till EU. Om något hotar Finland, blir jag upprörd. Men det blir jag också om något hotar Nederländerna. Krisen i Grekland har berört bloggaren djupt. Vi har en värld utanför skogsbrynet.

Anser mig inte vara alltför blåögd. Visste att det unga EU hade problem att vänta sig. Inte föddes USA heller bara så att några politiker knäppte med fingrarna. Konflikter blev det. Till och med blodiga sådana. Men med tiden stabiliserades läget. Så också i EU tror jag.

Nu tycker bloggaren sig skymta nästa steg. Ett globalt ansvar?? En gemenskap över hela klotet. Det finns garanterat de som kallar mig naiv, men det ger jag blanka nånting i! 

Påstår inte att vi fritt ska öppna alla gränser. Sådant leder till lokala svårigheter. Vissa regleringar behöver vi, men det gäller i ”båda riktningarna”. Vi måste kunna sköta vårt eget samhälle OCH ta ansvar för andra. Att stänga in sig, hata och förakta allt främmande är inte en lösning. En kultur som den i detta land, överlever om den är överlevnadsduglig. Det är fråga om en sorts kulturell evolution. Vi ökar inte denna överlevnadsduglighet genom att stänga in oss och sitta där och gräma oss. En kultur behöver inslag utifrån och kontakter att visa sin duglighet för. Är man inte stolt över sin kultur på ett öppet och vänligt sätt, är den antagligen dödsdömd.

Det finns de som var rädda för inflytande utifrån tidigare också. Det enorma och mäktiga romerska imperiet fick lov att ta emot invandrare, främst från ockuperade länder. Det måste ha funnits främlingsfientlighet. Men det hjälpte inte. Man kunde inte isolera sig, hur mycket man än ville. För ca 1500 år sedan försvann de sista resterna efter vad som en gång varit Rom. Så kommer det att gå med andra kulturer och nationer också, vare sig vi vill det eller inte. Men vi kan vara mentalt förberedda på utvecklingen. Vi har tillgång till mycket mera än den lilla jordlotten! Om vi lever förståndigt!

  
Skolan har nu kommit igång. En vecka har vi jobbat i Brändö gymnasium. Bloggaren bor ca 20 km från jobbet, så resan tar sin tid. Ca 40 minuter med kommunala färdmedel. Helt ok. Man kan ju läsa eller blogga! Och observera trafiken. 

Vi har skakats av trista nyheter. En bilist greps för någon vecka sedan av raseri och rammade – tydligen med avsikt – en cyklist, som dog av sina skador. Tragiskt! Visst finns det bilister som beter sig idiotiskt. Men det gör andra trafikanter också. Bloggaren har inte haft problem med bilar i trafiken i år. Som fotgängare alltså. Jag följer trafikreglerna, använder skyddsvägar. Stannar vid rött ljus osv. Det fungerar rätt så bra. Men se cyklisterna. 

Ett praktställe för observationer om morgnarna är Brändö parkväg. Har funderat på att rigga upp en videokamera för att visa vad jag menar. Här har vi vanliga körbanor och en trottoar med indelningen cyklister på ytterkanten och fotgängare längst bort från trafiken. Fungerar det? Nej! Cyklisterna ser ofta ut att uppfatta hela vägen plus trottoarerna som sin personliga tummelbana. Dessutom vet de inte skillnad på höger och vänster. En liten respekt ser de ut att ha för bilar. Kanske har de lärt sig den hårda vägen. Men fotgängarna är tydligen utsatta för hobbyjakt. Poäng för varje tackling! Tre gånger i år har bloggaren slagit ihop axlarna med cyklister som ljudlöst närmat sig bakifrån i racerfart! En av stötarna var verkligen hård! En åldring hade stupat direkt. Jag gick längst ute mot kanten på fotgängarnas sida. Cyklisten körde alltså i helt fel fil. Reagerade cyklisten? Nej!! Vidare bara! 

Ibland får det hela komiska drag. Två racercyklister lyckades häromdagen köra parallellt och på något märkligt sett trassla in sig i varandra. Ingen föll, men adrenalinet flödade. Översätter fritt från finskan: ”Jävla idiot!”. ”Håll käften. Du är en mycket större idiot än jag!”. Ja ja. 

Det är klart att vi alla ska ha respekt för varandra därute i trafiken. Vill ändå påpeka att jag som fotgängare ofta blir heligt förbannad på tvåhjulingarna. Och det säger jag till om!

image

Bloggaren har firat sin 60-årsdag. Tiden den går. Råkar ha en familj med festfixarhobby, så firandet blev nog så intressant. Bilden visar hur festprogrammet presenterades. Med jämna mellanrum tog bloggaren emot ett kuvert. Där kunde man läsa om nästa programnummer.

Det började några dagar på förhand. Uppmanades packa mediciner (som behövs i den här åldern sägs det)  plus lite annat nödvändigt. Sedan bar det av. Vi var sex personer med om det hela. Äkta hälften, dottern och svärsonen, samt två resglada barnbarn. Stockholm var målet. Över viken seglade vi med Viking Line. God mat ombord och trevlig samvaro. På kvällen bjöd familjen på cocktail och svärsonen på en god cigarr. I Stockholm började vi dagen med ett besök i Vasamuseet. Det var exakt vad firaren själv hade önskat sig. Det var länge sedan sist och barnbarnen har hört om Vasaskeppet i skola/förskola. Måste alltså studeras. Det gjorde vi med besked. Lyckat!

image

Bilden visar inbjudan till Vasamuseet. När vi var klara med det delade vi på oss. De yngre damerna med far och morfar strövade till Akvariet bredvid Vasamuseet. Övriga resenärer shoppade. Akvariet är en trevlig sevärdhet för barn i olika åldrar. Mycket funderande över naturens mångfald. På kvällen fick jubilaren följande innehåll i ett av kuverten:

image

Gissa! Jo inbjudan till krogen Gyllene freden förstås! Fin avrundning på dagen. Hovmästaren, som i den kulturella mångfalden visade sig vara svensk/ungrare, berättade att barn i finländska och norska familjer var till glädje för personalen – i motsats till landets inhemska. De förstnämnda brukar sitta och njuta av maten och situationen, de sistnämnda påmnner om en kvantmekanisk vågfunktion – man vet aldrig var man har dem! Barnbarnen satt vid bordet och tog det lugnt. Lite enkel frågesport räckte till för att hålla humöret uppe. Det är ok. Det är bra med ordning och reda, men kadaverdisciplin behövs inte, man måste bara låta var och en säga sitt och höra på varandra.

Nästa dag blev det lite tid över för fritid. Bloggaren besökte bokhandlarna, som ju hör Stockholm till. Hedengrens, som tydligen tyvärr ska sluta, och så Akademibokhandeln. Några trevliga böcker fastnade i köpkorgen. Allmänt mysströvande. Damerna besökte Livrustkammaren. Sedan tapas-lunch på Bistro Boheme och en kopp kaffe med tilltug på Vetekatten.

På båten hem väntade ännu en fin kvällsmiddag på Food Garden. Lugnare än smörgåsbordet. Gott och trevlig personal.

Man måste vara glad över allting som fungerar här i världen. Att höra till en festfixarfamilj, det räknas in här.

Tackar alla FB-vänner och andra för gratulationer. Tackar också fixarna för en fin dag!

IMG_0534

image

Hemma igen. Veckan i Oia (som lär uttalas ”Ia” – stumt O), Santorini, Grekland, är avklarad för i år. Bloggaren kunde rekommendera Oia av många skäl. Lugnt vissa tider av dygnet. Vid solnedgången dyker det upp busslaster av turister, men dem kan man undvika. Byn har samlat på sig konstnärer och hantverkare. Butikerna har alltså ganska ”klassiga”prylar att sälja, i stället för bara kitsch. God mat. Bokstavligen himmelska promenadstråk. GPS ger höjden över havsytan + 120 m.

Här ska en pärla nämnas. Bokhandeln Atlantis. Den är lite, men värd ett besök. Utbudet är visserligen lite begränsat, men semesterlitteratur på olika språk och hyggliga böcker om filosofi kan man hitta. Handeln drivs av en grupp entusiaster. Man kliver ned längs en brant trappa och in i en liten grotta. Där hittar man ett och annat. Ägaren och personalen bor tydligen i ”fastigheten”. Bakom hyllorna hittar man små sovalkover och minikök. Lite hippiestuk över det hela. Passar in i gatubilden. Längs bokhyllan löper en smal skranglig stege uppåt. Klättrar man längs den i jakt på böcker, hittar man småningom upp på takterassen med en fin utsikt över solnedgång och vulkankaldera på en och samma gång. Suveränt.

Vilket leder in på inläggets egentliga tanke. Läser vi böcker idag? Håller böckerna på att klassas ut av digitala media och annat? Bloggaren tycker sig se en massa tyckare i farten idag. Man tycker att det var bättre förr. Man gnäller om dopaminbehov och underhållningsbildning. Man påstår att alla jäktar och stressar. Man kan inte varva ner och njuta av en bok. Bla bla.

En central historia är det här med att folk idag splittras för mycket och inte kan koncentrera sig på en klassisk bok. Så sägs det. Man väntar sig snabba kickar av tillfredsställelse, med dopaminökning som följd. Kanske det. Är inte biokemist och sakkännare. Googlade lite om dopamin och blev inte så väldigt mycket klokare, men är ju bara naturvetare. Vi låter tyckarna tycka. (Skulle gärna se någon av dem verkligen definiera dopaminhormonets verkningar!!!)

Några egna observationer?

Javisst. Barnbarnen var med på resan. På dagarna gillar de att peta på telefoner och spela spel när vi vänta på räkningen i restaurangen eller då de vuxna vilar lite. Däremellan gör de massor av andra saker. Simmar, gungar i lekparker, vandrar, går på museum, äter lite glass, åker bil med familjen… Något digitalt överutbud blir det knappast frågan om. Kvällarna då? Mamma läser sagor för dem. Sedan varvas det ned. Äldre damen, som ska börja på åk 3, tar sig en klassisk bok (Tove Jansson tror jag) och läser en god stund, tills sömnen kommer. Yngre systerns har ännu inte börjat skolan, men läser hyggligt ändå. Sitter ofta med nosen i någon skriven text. De ser ut att anamma böcker båda två. Hur är det med resten av sällskapet. Mamma klassar jag som storläsare. Äkta hälften och mig själv med. Böckerna har inte försvunnit. De har kompletterats av annat.

Människors intresse för bokhandeln Atlantis tyder på att många andra har liknande bokintressen.

Mina egna läsvanor har visserligen påverkats. Läser en del romaner, men det blir ganska mycket facklitteratur. Märker att jag ofta sitter med paddan bredvid mig när jag läser någonting. Om jag stöter på en referens (Algebrans fundamentalas, de Moivres sats, komplementaritetsprincipen, Plutos status som planet just nu …), slår jag snabbt upp det hela på webben, bara för att kolla att jag fattat rätt. Sedan läser jag vidare. Det här är nytt och kan knappast vara fel?? Visserligen påstår en del människor att det är åt skogen. Man fördummas säger de! Man ska minnas!! Det är äkta intelligens! Bloggaren tycker olika. Visst är det bra att minnas, men minnet är bedrägligt. Man minns fel och är samtidigt ofta övertygad om att man ”vet”. Bättre att kolla. Har man rätt, får man kanske en dopaminkick. Men det är väl fel det med…

En återblick. Hur var det i min egen ungdom? Läste alla då? Skräp heller. Några läste, andra lät bli. Man kunde på sin höjd läsa lite tidningsrubriker. Känner minsann människor i min egen generation, som i praktiken aldrig rör en bok. De blir inte sämre för det, men deras intresse för böcker är lamt. Vi är olika. Bloggaren kan t.ex. inte tåla teater, men anser sig inte vara någon kulturbarbar för det. Har andra intressen. Några av icke-läsarna har direkt berättat om sina aggressioner mot ”kulturprissarna”, som de anser gå med näsan i vädret och vara fisförnäma.

Vi är som vi är. Vi kan olika saker. Vi har olika intressen. Vi får väl våra dopaminkickar av olika saker. Bloggaren tror att böcker kommer att överleva länge till, om inte i cellulosaformat, så i form av eböcker eller annat. Men det är väl fel att läsa sådana också?? Tyckarnas mängd är stor.

image

Semester i Oia, Santorini. Det har varit en fin vecka, med solsken, 30 grader värme och allmän trivsel.

Och hur är det med den ekonomiska krisen, i media rapporterade generalstrejker och allmänt kaos? Faktum är, att om vi inte hade varit medvetna om problemen, skulle vi inte ha märkt någonting!

Grekerna brukar fråga varifrån man kommer. När man idag säger Finland, drar en liten skugga över frågarens ansikte. Inte aggression om bloggaren tolkar minen rätt. Snarare ett trött vemod. Har varit stoltare över min nuvarande nationalitet. Men vänligheten mot turisten kvarstår. Ingen har behandlat oss illa!

Nu är jag inte naiv, skulle jag villa påstå. Det finns massor i Grekland som måste fixas. Det är inte heller ok att så där bara avskriva eventuella skulder, men…

Förändringar och reformer som inte kommer inifrån blir grunda, tror jag. Påtvingade regler och begränsningar kanske fungerar på kort sikt, men lämnar de bestående intryck på kulturen?? Väcker de inte bara aggressioner och beskyllningar på utomstående?

Som lärare vet jag att det är mer eller mindre omöjligt att lära ut någonting åt den som inte är motiverad. Att motivera en ung människa är inte alltid lätt, men det händer att det lyckas – och då blir det bra. Också kulturer kan förändras. Finland idag har utvecklats långt ifrån det agrara samhälle som gällde för 100 år sedan. Anpassning krävs och sker! Kommer säkert att gälla Grekland också.

I media läser man om hur grekerna är lata plus andra fördomar. Kom hit och se efter bara. De som jobbar, gör det från tidiga morgonen till sena kvällen. Skulle kanske behövas vissa begränsningar defacto! Som en arbetstid på max 8 timmar? Arbete i skift?

Känner mig lite trött på det politiska klimatet hemma i Finland och ute i Europa just nu. Har svårt att tänka mig att man i USA skulle stänga dollarkranen till en av delstaterna om man inte där lever upp till förväntningarna. Nog fasen borde Europa nå samma standard! Ta hand om varandra och ställa krav på samma gång.

Nåja. Är ju inte expert på politik och ekonomi. Vet att jag är en tyckare! Men det har jag rätt till. Tänker fortsätta stöda detta märkliga kaotiska land. Så långt jag nu kan!

 

 

 

 IMG_0228
Här befinner vi oss nu. I Tallinn, staden som ligger så nära och bloggaren besöker alltför sällan. Vi är 13 brändölärare på vift ute i världen. Att resa och umgås är oerhört viktigt. Man hinner fundera på mycket som inte ryms med i stressiga dagsrutiner.

För bloggaren känns det som om vi firade ett riktigt lyckat år i vårt tillfälliga skolhus. Allt har ju gått otroligt bra, men det ska förstås bli skönt att återvända till det ”riktiga” skolhuset. Det är inte bara vi lärare som känner så, vill jag påstå. Häromdagen hade vi ett projekt med ”levande böcker”. Ett antal personer ställde upp och diskuterad sin vardag med våra ungdomar. Vi hade ”böcker” med funktionshinder, utlänningar som jobbar här, representanter för främmande kulturer och annat. Satt med som ”pausnummer” för böckerna, dvs. talad med dem mellan varven och umgicks i största allmänhet med några av dem. Alla de jag snackade med var imponerade av våra unga. De var välförberedda, aktiva, artiga och hjälpsamma. Det är roligt att höra som lärare. Det är också ett tecken på att många i skolan ser ut att må bra!

Nu ska vi lärare ge oss ut på en god avslutningslunch. Sedan tillbaka hemåt. Bra resa!!

Ordet troll har blivit allmänt använt om en otrevlig näthuligan. En person som är oförskämd och allmänt jobbig. Ordet troll förekommer i många engelskspråkiga diskussioninlägg och artiklar. Trevligt i sig förstås att skandinaviska ord sprids vidare.

Har bloggaren råkat ut för troll? Visst. Inte ofta, men det har hänt. Närmast då någon som följer en på sociala media och via blogginlägg, för att sedan kommentera på ett ytterst osakligt sätt. Kommentera vad? I stort sett vad som helst, så länge man får opponera sig och meddela bloggaren om hans låga intelligens, allmänna dumhet, felaktiga kön, felaktiga socialklass, fel yrke, fel etnicitet, fel modersmål … You name it.

De här trollen används ibland av teknikfientliga individer för att banka igenom den egna åsikten. I detta fall att allt var bättre förr! Men låt oss ta en närmare titt på trollen. Är de verkligen något nytt?

Nej, enligt bloggarens åsikt. De har alltid funnits. De har kallats annat kanske, som energitjuvar, motsägare, småsinta chefer eller underlydande, avundsjuka arbetskamrater, jobbiga grannar, konstiga bekanta osv. 

Nästa kommentar är att man inom nätvärlden kan vara anonym, vilket är förskräckligt illa. Skräpsnack. Man var minsann anonym tidigare också! Ilskna lappar i husbolagens trappor må tjäna som exempel. Allting var fel. Varje gång det regnade, luktade det våt hund i trappan t.ex. Och dessa meddelanden var i regel inte undertecknade! Motsvarande fanns i andra sammanhang. Egentligen är man mindre anonym i dagens nätvärld, där det går att få fram ip-adresser och annan information vid verkliga behov. 

Små nättroll klara man lätt av. Man nonchalerar dem. Då spricker de när solen går upp. De riktiga bergstrollen kan vara värre. Dem kan man förstås polisanmäla, om de går för långt. Troll i den verkliga världen är svåra. De söker aktivt upp en och brassar på om det ena efter det andra. Det blir ibland lite svårt att stänga av svadan. Men…

Vi människor är olika och ska så vara. Också om en del av oss egentligen är troll. 

Hemma igen

Bloggaren har nu lyckats återanpassa sig till vardagen här hemma, trots ruggigt väder.

Konferensen, arrangerad av Texas Instruments gick av stapeln i Madrid. Ca 90 kolleger från olika skolnivåer mellan de lägre klasserna upp till universitetsnivå deltog. Mycket intressant och tänkvärt fick man sig till livs, men ett intryck slår alla andra.

Kollegerna som deltog var alla ytterst entusiastiska över sina elever. Man berättade vad de kan, hur flitigt de jobbar, hur de bara absorberar kunskap, hur de är villiga att satsa osv. Det var skönt att uppleva tre dagar i denna positiva miljö. Nu är man hemma igen. Här är situationen en annan. Det klagas på lata och obildade unga. De kan inte läsa, de förstår inte att koppla ihop fakta, räkneförmågan har försvunnit, de är lata och oborstade.

I nyhetsmedia har man fått sig till livs, att myndigheterna nu planerar mera så kallad fenomenbaserad undervisning. Någon byråkrat med nollkunskap av undervisning lär har förklarat att nu ska pekstickorna ut och teknik in – eller vad hen nu sade. Bloggaren tror inte att de traditionella undervisningsämnena försvinner i en överskådlig framtid. Däremot kan de säkert kompletteras med mera ämnesintegration och nya metoder! Det lär inte skada. Vi måste komma ihåg att alla de negativa sidorna våra elever påstås ha, har kommit till i traditionell skolmiljö. Nytt har diskuterats, men bara i ytterst liten grad utprovats!

Jag förstår att lärare frustreras av besserwisser-mentalitet uppifrån, men vi ska reagera på den frustrationen så att det går ut över våra elever.

Det finns säkert saker de unga kunde behärska bättre. Det finns också saker de behärskar bra! Vårt jobb som lärare är att dra vårt strå till stacken, där vi bara kan göra det. Vi ska givetvis inte tro att bara närvaron av tekniska grunkor hjälper situationen. Det behövs insatser från vår sida också. Vi måste undersöka hur den teknik resten av samhället utnyttjar, kan utnyttjas effektivt just i våra klassrum. Om vi bara reagerar på läget utifrån genom att stänga av och vägra förnya oss, kommer skolan i långa loppet att förlora sin kredibilitet!

Har de eventuella negativa dragen våra ungdomar sägs visa upp, någon koppling till teknik? Kanske det! Kanske är det frestande att slötitta på någon filmsnutt på telefonen än att läsa en bok. Men här kommer väl läraren in i bilden, om nu inte hemmen (som jag hävdar betyder mera) in i bilden. Kanske kan vi styra tittandet, surfandet, läsandet i en bättre riktning.

Dessutom! Det är känt att positiv feedback stimulerar. När våra elever gör någonting bra, ska de få veta att vi tycker det. Om vi signalerar ilska och frustration, kan det leda till att mången ung tappar lusten att visa sina förmågor och kunskaper.

Och! Bloggaren tycker att det är etiskt fel att gnälla över sina elever i sociala media! Sådant gnäll är dessvärre offentligt och kommer snabbt fram bland annat till dem man gnäller på. Kanske inte direkt, men nog via indirekta kanaler. Speciellt kommentarer i samband med provveckor är inte ok! Om man har någonting positivt att säga. är saken en helt annan.

Vidare undrar  jag om läget verkligen är så dåligt som påstås. Råkar själv jobba med ett läroämne – fysik – som antagligen kräver stora arbetsinsatser av de flesta. Kan därför ha en lite snäv bild av verkligheten. Men faktum är att de flesta av våra unga först och främst klarar sin studentexamen. Sedan får lejonparten en vettig studieplats. Mången fd elev sitter därute på intressanta och hyggligt avlönade arbetsplatser. Skulle det gå så för dem om de var så begränsade som en del av oss anser??

Har tidigare tagit fram ytterligare en aspekt av saken. Hurdan var jag själv som 18-åring? Var jag allmänbildad, politiskt bevandrar, samhällsmedveten, kunnig i vetenskapligt resonemang, social till min läggning …. ?

NEJ! Väldigt mycket av det jag idag kan briljera med kom EFTER studentexamen. Då hittade jag en partner att dela mitt liv med, inledde studier i ämnen som intresserade, fick nya vänner och bekanta, provade på att arbeta med intressanta uppgifter …

Som ung var jag inte mera begåvad än dagens unga. I stort sett på samma nivå skulle jag påstå. Jag tror att många av oss vuxna tenderar glömma det här. Vi tror oss som unga ha varit annorlunda än vi var. En del av mina egna lärare sparade inte på krutet då det gällde att skälla på oss. Det fanns också lärare som öppet hade förtroende för oss och visade det. Dem minns jag! Med högaktning!

%d bloggare gillar detta: