Category: Fritid


Lyssnade häromdagen på Faurés reqiuem plus lite till i Esbo domkyrka. Novena-kören med kompisar från bland annat Norge uppträdde. Fint var det.

Körerna klarade sig prima. Speciellt Novena, som äkta hälften och jag själv brukar lyssna på när det går. Samtidigt kom bloggaren ihåg en tanke, som ofta spökat. Man blir bortskämd av studiomusik. Perfekta inspelningar. Slipade till det yttersta. Vid koncerter händer det att någon bommar en aning, gör det hela lite mänskligt, så att säga. Det är ju inte så farligt, men man knycker alltid till en aning. Det där lät inte helt rätt? 

Tidigare fanns inte inspelningar. Bara ”riktig musik”. Kanske var man van med det ”mänskliga” då? På gott och ont. Ibland känner jag mig själv lite överkritisk. 

Inom filmbranschen finns en motsvarande effekt, men ändå lite annorlunda. Idag kan man datormanipulera det man spelar in. I t.ex. filmen Troja visas hur grekerna åkte över havet med en enorm flotta fartyg. På tok för många för att kunna åstadkommas direkt skulle man tro. Datormanipulation antagligen. 

Det lite småroliga är att den här tekniken är rätt så ny. Bläddrade häromkvällen i HBOs serieutbud. Tittade lite på Serien Rome, som på sin tid var något bloggaren följde med på allvar. Idag känns serien lite förlegad och ålderdomlig. Tittade på ett avsnitt där Caesar klev över Rubicon och drog vidare mot Rom. Googlade lite. Han marscherade mot metropolen med en legion. Googlade vidare. Ca 5000 man. Motståndarlägret hade tillgång till flera legioner, men mannarna var spridda ute på vischan. Tydligen hade man inte råd att avbilda detta. Med 4-5 kompisar till häst, skrittade man in genom stadportarna och intog staden. Stora mängder flyktingar påstås ha lämnat densamma. Man såg max 10 stycken makligt hasa sig fram längs en väg. 

Ska man vänta sig mera? Bloggaren undrar av och an. Om man t.ex. dramatiserar dessa händelser för en teaterscen, ryms bara så många skådespelare med. Publikens fantasi står för resten. Är inte film en utökning av teaterscenen? Tydligen reagerar bloggaren inte så, eftersom den lilla skalan känns förlegad. Har tydligen blivit bortskämd är med? 

Datormanipulation kan sedan diskuteras ur flera synvinklar. Det att publiken påverkas är ett faktum.

I filmer, media och tv ser vi hur man beter sig ute i stora världen, ofta ”over  there” på andra sidan Atlanten. Sedan tar vi efter på gott och ont. Bloggaren vill inte ha könsfördomar, men det finns ett otyg jag bara måste ta upp. När damer i diverse dramatiseringar träffas, brukar de stanna,  breda ut armarna, skrika gällt och sedan kramas och pussas. Ok i övrigt, men det där djungelvrålet? Det kunde man klara sig utan i möblerade utrymmen.

Skulle häromkvällen på opera. Då brukar vi, äkta hälften och jag, gå ut och äta en bit mat innan vi bänkar oss i salongen. Så även denna gång.

Ett par bord borta satte sig en ung dam. Efter en stund kom en till. 

ÄÄÄÄÄÄ.         ÄÄÄÄÄÄ.             Kram

En stund senare kommen ytterligare en

ÄÄÄÄÄÄ.      ÄÄÄÄÄÄ

ÄÄÄÄÄÄ.                                        Kramar

Sedan ännu en

ÄÄÄÄÄÄ

ÄÄÄÄÄÄ.            ÄÄÄÄÄÄ.       Kramar

ÄÄÄÄÄÄ

Osv tills bordet var fullt.

Varje gång satt de övriga matgästerna nästan någonting i vrångstrupen. 

Det här oskicket har alltså migrerat. Hå hå ja ja. Precis som Halloween. 

Bloggaren får ibland en känsla av att vi inte lägger märke till vår egen ljudnivå. Det paradoxala var att en av de unga damerna ondgjorde sig över att det fanns barn på krogen. Hon sade att de låter för mycket och gällt.

Nu ska det förstås tilläggas att män också kan vara högljudda. Speciellt efter krogbesök. Eller i bussen när man talar i telefon. Ljudmattan är en del av vårt vardagsliv. 

Bloggaren är lärare i gymnasiet. Blir man inte van vid ljud då? Nej! Under lektionstid jobbar vi. Vi larmar inte i onödan. I matsalar och idrottsutrymmen, kan ljudnivån stiga, men inte på egentlig lektionstid. 

 Men se på krogen. Allt som kommer hit till lander är inte riktigt bra!

image

Besökte trädgårdsmarknaden i Margreteberg, Esbo. Trevlig tillställning. Goda grönsaker och fina höstplantor plus annat till salu. Bra väder och trevlig stämning. Och intressanta besökare.

Läraren i mig gör det omöjligt att undvika spana in attityder och beteenden. Sedan måste man försöka tolka vad man ser. Vilken var tolkningen denna gång?

Många marknadsbesökare var vanliga flanörer, som sökte något att göra en tidig höstlördag. Man kunde köpa lite sallad till söndagens middag kanske. Möjligen någon höstaster till balkongen. Andra tittade på de trädgårsmaskiner som utställdes. Kanske något att klippa nästa sommars gräsmattor med.

Den intressanta gruppen människor är ändå enligt bloggarens mening ”tillbaka till naturen”-folket. Jag vill absolut inte vara ironisk eller elak. Beskriver bara och funderar lite. Hur känner man igen personer i den kategorin. Kanske på blicken när de tittar på örtodlingar och vackra träd. Kanske på kommentarer i stil med ”O vad ljuvligt” när den röda stugen med vita knutar faller i blickfånget. ”Så där borde man bo och leva.”

Vi människor behöver lite ”natur”, speciellt om vi hör till gruppen som kan kallas stadsbor. Bloggaren har själv balkongen full av grönt, tillsammans med sin lika växt- och blomgalna äkta hälft. Inget fel på det. Men det finns risker för överslag!

Naturen som vi ser den på marknaden och i trädgården är på tok för uppsnofsad för att vara äkta. Om vi stadsbor lufsar ut i den äkta naturen, i mening ”tillbaka” till naturen, hamnar vi inte i vackert solbelysta skogsdungar, där fjärilarna dansar och den lilla bäcken porlar. Vi hamnar i en terräng där det är besvärligt att röra sig, där insikter och bakterier tävlar med rovdjuren om vem som ska knäcka oss först, där mat måste skaffas fram med ett enormt besvär, där mediciner saknas liksom elektrisk värme och belysning då natten eller vintern tränger på.

Bloggaren påstår att många av oss har en naiv och rosenröd uppfattning om förhållandena därute. Är det så farligt då? För mänskligheten som grupp, kan det bli det!

Exempel? Ta vaccinationsmotståndare. Personer som vill att barnen ska leva ”naturligt” och får ett av ”naturen” uttänkt immunförsvar. Det att vi i så fall kanske måste acceptera att tillbakagång i form av polio och annat fanskap, är väl också naturligt? Ta kärnkraftsmotståndarna. Den grupp som tror att alla typer av kärnenergi är ”onaturliga”. Också de eventuella framtida fusionsformerna, som en vacker dag kommer att fungera. Då måste man minnas att också klimatförändringar är förosakade av naturen. Ta personer som utrustar sina kläppar med ”naturliga” kläder i ull och bomull. Inga onaturliga material som skyddar mot regn och snålblåst. Nåväl. Förkylningsinfektioner och andra ”naturliga” reaktioner hör väl till bilden. Ta veganen som inte vill se gener i matens skolmat. Nej se mat ska vara naturlig och det kan väl generna inte vara. Ta alla som kategoriskt motsätter sig genmanipulation! Då glömmer man kanske att naturen själv manipulerar. Men att styra den manipulationen en aning, det är väl ”onaturligt”. Vi ska inte heller glömma alla dem som anser att alla hudfärger och kulturer som inte kan detekteras inom 10 km, är onaturliga, åtminstone här i Finland. Lite naturgeografi och givetvis kulturkunskap, skulle knappast skada.  Helhetsbilden är viktig.

Vi ska inte accepetra allt nytt per automatik. Men att förkasta kan vara ännu värre. Vi måste hitta den där mångomtalade gyllene medelvägen. Och det gör man med en äkta kunskap om hur naturen är funtad – i bred mening! Man måste veta lite om atomer och molekyler, om DNA och celler, om giraffer och väder, om solen och stjärnorna. Det man borde lära sig i slolan alltså. Och i många fall gör, om man inte överväldigas av mängden övrig undervisning. Bloggaren påstår att ämnesbalansen är något snäv. Bloggaren påstår att vi lever farligt med en grund naturkunskap. Vi måste kunna realtera naturen till allt annat viktigt.

Vad göra? Vet inte riktigt. Själv försöker jag kämpa på de fem åren som återstår till pensionen. Arbetet måste betyda något. Fast ibland drabbas man av vanmakt, när man blir vittne till all ”naturlighet” där ute!

  
Skolan har nu kommit igång. En vecka har vi jobbat i Brändö gymnasium. Bloggaren bor ca 20 km från jobbet, så resan tar sin tid. Ca 40 minuter med kommunala färdmedel. Helt ok. Man kan ju läsa eller blogga! Och observera trafiken. 

Vi har skakats av trista nyheter. En bilist greps för någon vecka sedan av raseri och rammade – tydligen med avsikt – en cyklist, som dog av sina skador. Tragiskt! Visst finns det bilister som beter sig idiotiskt. Men det gör andra trafikanter också. Bloggaren har inte haft problem med bilar i trafiken i år. Som fotgängare alltså. Jag följer trafikreglerna, använder skyddsvägar. Stannar vid rött ljus osv. Det fungerar rätt så bra. Men se cyklisterna. 

Ett praktställe för observationer om morgnarna är Brändö parkväg. Har funderat på att rigga upp en videokamera för att visa vad jag menar. Här har vi vanliga körbanor och en trottoar med indelningen cyklister på ytterkanten och fotgängare längst bort från trafiken. Fungerar det? Nej! Cyklisterna ser ofta ut att uppfatta hela vägen plus trottoarerna som sin personliga tummelbana. Dessutom vet de inte skillnad på höger och vänster. En liten respekt ser de ut att ha för bilar. Kanske har de lärt sig den hårda vägen. Men fotgängarna är tydligen utsatta för hobbyjakt. Poäng för varje tackling! Tre gånger i år har bloggaren slagit ihop axlarna med cyklister som ljudlöst närmat sig bakifrån i racerfart! En av stötarna var verkligen hård! En åldring hade stupat direkt. Jag gick längst ute mot kanten på fotgängarnas sida. Cyklisten körde alltså i helt fel fil. Reagerade cyklisten? Nej!! Vidare bara! 

Ibland får det hela komiska drag. Två racercyklister lyckades häromdagen köra parallellt och på något märkligt sett trassla in sig i varandra. Ingen föll, men adrenalinet flödade. Översätter fritt från finskan: ”Jävla idiot!”. ”Håll käften. Du är en mycket större idiot än jag!”. Ja ja. 

Det är klart att vi alla ska ha respekt för varandra därute i trafiken. Vill ändå påpeka att jag som fotgängare ofta blir heligt förbannad på tvåhjulingarna. Och det säger jag till om!

image

Semester i Oia, Santorini. Det har varit en fin vecka, med solsken, 30 grader värme och allmän trivsel.

Och hur är det med den ekonomiska krisen, i media rapporterade generalstrejker och allmänt kaos? Faktum är, att om vi inte hade varit medvetna om problemen, skulle vi inte ha märkt någonting!

Grekerna brukar fråga varifrån man kommer. När man idag säger Finland, drar en liten skugga över frågarens ansikte. Inte aggression om bloggaren tolkar minen rätt. Snarare ett trött vemod. Har varit stoltare över min nuvarande nationalitet. Men vänligheten mot turisten kvarstår. Ingen har behandlat oss illa!

Nu är jag inte naiv, skulle jag villa påstå. Det finns massor i Grekland som måste fixas. Det är inte heller ok att så där bara avskriva eventuella skulder, men…

Förändringar och reformer som inte kommer inifrån blir grunda, tror jag. Påtvingade regler och begränsningar kanske fungerar på kort sikt, men lämnar de bestående intryck på kulturen?? Väcker de inte bara aggressioner och beskyllningar på utomstående?

Som lärare vet jag att det är mer eller mindre omöjligt att lära ut någonting åt den som inte är motiverad. Att motivera en ung människa är inte alltid lätt, men det händer att det lyckas – och då blir det bra. Också kulturer kan förändras. Finland idag har utvecklats långt ifrån det agrara samhälle som gällde för 100 år sedan. Anpassning krävs och sker! Kommer säkert att gälla Grekland också.

I media läser man om hur grekerna är lata plus andra fördomar. Kom hit och se efter bara. De som jobbar, gör det från tidiga morgonen till sena kvällen. Skulle kanske behövas vissa begränsningar defacto! Som en arbetstid på max 8 timmar? Arbete i skift?

Känner mig lite trött på det politiska klimatet hemma i Finland och ute i Europa just nu. Har svårt att tänka mig att man i USA skulle stänga dollarkranen till en av delstaterna om man inte där lever upp till förväntningarna. Nog fasen borde Europa nå samma standard! Ta hand om varandra och ställa krav på samma gång.

Nåja. Är ju inte expert på politik och ekonomi. Vet att jag är en tyckare! Men det har jag rätt till. Tänker fortsätta stöda detta märkliga kaotiska land. Så långt jag nu kan!

 

 

 

Hittade den här i en bok, ”Einsteins gåta” av filosofen Jeremy Stangroom. Har någon gång funderat på den tidigare. Nu ställde bloggaren upp ett kalkylark på paddan och fick uppgiften löst på något tiotal minuter. Skulle det inte duga med papper och penna? Säkert, men editering av kalkylarket, inklusive korrigering av ett par mindre fel på vägen, gjorde det roligt och enkelt. Det om verktyg. Återger uppgiften här. Eventuella problemlösningsvänner kan kanske ha något att roa sig med!

Vi utgår från fem hus som står i en rad, hus1, hus 2 osv. Varje hus har en egen färg. Varje husinvånare har en egen nationalitet och en egen sportgren. De dricker alla olika drycker. Dessutom har de alla olika husdjur. Problemet är att reda ut vem som äger guldfisken. Vi har 15 ledtrådar.

1. Britten bör i det röda huset.

2. Svensken äger hundar.

3. Dansken dricker te.

4. Det gröna huset ligger till vänster om det visa huset.

5. Ägaren till det gröna huset dricker kaffe.

6.  Den som spelar fotboll äger fåglar.

7. Ägaren till det gula huset spelar baseboll.

8. Mannen i huset i mitten dricker mjöl.

9.  Norrmannen bor i det första huset.

10. Mannen som spelar volleyboll bor granne med kattägaren.

11. Mannen som  äger en häst bor granne med basbollspelaren.

12. Den som spelar tennis dricker öl.

13. Tysken spelar ishockey.

14. Norrmannen bor bredvid det blå huset.

15. Mannen som spelar volleyboll har en granne som dricker vatten.

Författaren påstår att bara 2 % av oss klara detta. Nää. Visa att han har fel! Facit kan bifogas vid behov.

Bloggaren har levt lejonparten av sitt liv i huvudstaden Helsingfors. Trots att jag nu är Esbo-bo (roligt ord), känner jag starkt för min gamla hemstad. Tidigare kändes det omöjligt att flytta bort, men allt har väl sin tid.

En av orsakerna till att bloggaren trivdes så bra var det utbud av kultur och service man upplever i en större stad. Med bussen eller närtåget kom man fram till precis det man ville, operan, hyggliga restauranger, bra affärer osv. Det här gör att man står ut med trängsel och andra nackdelar i en stad.

Ett par av smultronställena i staden var Akademiska bokhandeln och Stockmanns varuhus, som tillsvidare äger bokhandeln. ”Akademen” var ett ställe man besökte varje gång man tog sig in till centrum. Likaså hörde en strövtur i varuhuset till agendan. I Akademen hittade man många intressanta böcker, både facklitteratur och skönlitteratur. Personalen var kunnig och vänlig. I varuhuset fanns en hemelektronik-avdelning som slog alla andra i kvalitet. Garanti- och servicefrågor sköttes klanderfritt och teknisk rådgivning av hygglig kvalitet var lätt att få.

Elektronikavdelningen har körts ner. I stället hyrs avdelning ut till en yttre butikskedja. Har inte hunnit testa denna ännu, men är lite skeptisk. Ska ge den ett försök när tillfälle bjuds. Akademen är dessvärre en skugga av sitt forna jag. Dåligt utbud. Personalen vill jag inte uttala mig om, men via nätdiskussioner har jag förstått att det finns problem med sakkunnighet och betjäningsvilja.

Man skyller bland annat på näthandeln. Är inte insatt i varuhusets pengaflöde, men tycker att utvecklingen är märklig. Kan inte riktigt tänka mig Stockmann som en hyresvärd för en drös utomstående butikskedjor!

Man har öppnat ett Starbucks-cafe i Akademens bottenvåning. I en radiosändning sade en av varuhusets chefer att man vill bredda servicen på det sättet. Kunderna i kaffeserveringen är till största delen ungdomar, som knappast är där för böckernas skull. Betvivlar att det hela fungerar som tänkt.

Nu ska tydligen Bonniers ta över bokhandeln. Kanske blir det bra! Är försiktigtvis optimistisk. Sämre kan det knappast bli. Stockmann har schabblat bort ett av Helsingfors guldkorn. Kanske kan Bonniers vända på trenden. Man hoppas!

Ordet troll har blivit allmänt använt om en otrevlig näthuligan. En person som är oförskämd och allmänt jobbig. Ordet troll förekommer i många engelskspråkiga diskussioninlägg och artiklar. Trevligt i sig förstås att skandinaviska ord sprids vidare.

Har bloggaren råkat ut för troll? Visst. Inte ofta, men det har hänt. Närmast då någon som följer en på sociala media och via blogginlägg, för att sedan kommentera på ett ytterst osakligt sätt. Kommentera vad? I stort sett vad som helst, så länge man får opponera sig och meddela bloggaren om hans låga intelligens, allmänna dumhet, felaktiga kön, felaktiga socialklass, fel yrke, fel etnicitet, fel modersmål … You name it.

De här trollen används ibland av teknikfientliga individer för att banka igenom den egna åsikten. I detta fall att allt var bättre förr! Men låt oss ta en närmare titt på trollen. Är de verkligen något nytt?

Nej, enligt bloggarens åsikt. De har alltid funnits. De har kallats annat kanske, som energitjuvar, motsägare, småsinta chefer eller underlydande, avundsjuka arbetskamrater, jobbiga grannar, konstiga bekanta osv. 

Nästa kommentar är att man inom nätvärlden kan vara anonym, vilket är förskräckligt illa. Skräpsnack. Man var minsann anonym tidigare också! Ilskna lappar i husbolagens trappor må tjäna som exempel. Allting var fel. Varje gång det regnade, luktade det våt hund i trappan t.ex. Och dessa meddelanden var i regel inte undertecknade! Motsvarande fanns i andra sammanhang. Egentligen är man mindre anonym i dagens nätvärld, där det går att få fram ip-adresser och annan information vid verkliga behov. 

Små nättroll klara man lätt av. Man nonchalerar dem. Då spricker de när solen går upp. De riktiga bergstrollen kan vara värre. Dem kan man förstås polisanmäla, om de går för långt. Troll i den verkliga världen är svåra. De söker aktivt upp en och brassar på om det ena efter det andra. Det blir ibland lite svårt att stänga av svadan. Men…

Vi människor är olika och ska så vara. Också om en del av oss egentligen är troll. 

Påskpynt

IMG_0064

 

Vi pyntar en del i vårt hus. Det vill säga äkta hälften gör det till största delen. Bloggaren bidrar lite ibland. Till jul, midsommar och påsk. Kanske lite i övrigt med.

Nu var det dags för balkongdekorationerna. Kycklingarna har byggt bo i en gran. Om det finns någon besserwisser därute som vill påpeka att höns inte häckar i träd, kan bloggaren bara säga att han vet det. Men de där påskvarelserna ska man inte vara så säker på. För något år sedan såg jag en (påsk)kanin sitta flera meter uppe i en gran. Där följde den med vad som hände. Hur fasen den hade klättrat dit, har jag inte en aning om. När jag tänker efter, tror jag de facto att det var i påskatider.

Kanske bäst att sitta inomhus och ta det lugnt.

Bloggaren läser vidare i sin bok ”Smarter than You Think” av Clive Thompson. Håller inte med om allting, men mycket är tankeväckande.

Nu var då dags för påståendet att vi fördummas av att inte memorera allting. Bloggaren själv lever i en omvandligsfas. Äkta hälften likaså. När vi funderar på någonting, tar vi reda på det. Är den ena eller andra staden en hamnstad? Vad heter hjärtats kammare på engelska? Var Galileo verkligen kikarens uppfinnare? Vad hette nu igen den där j…a konstnären som var kompis med Tizian?

Människans minne i all ära, men det fungerar inte så bra. Vi tappar detaljer snabbt. Se bara på Ebbinghaus ”glömskekurva”. Breda riktlinjer har en tendens att hållas kvar, men detaljerna…

Vad göra? Jo, vi kan använda någon form av stöd för minnet. Platon får i sina dialoger Sokrates att ställa sig negativt till detta. Nedskrivna tal och fakta förlöjligas. Ingen ny diskussion alltså. Men sedan länge tillbaka i tiden har vi antecknat och lagrat. Bokrullor, böcker, bibliotek…

Biblioteken är bra, men i grund och botten har de begränsningar. Inte tillgängliga för alla kanske. Långsamma och obekväma i användning osv. Finns det andra möjligheter.

CT rapportera om forskning där man talar om ”transaktivt fungerande”. Två eller flera personer utnyttjar varandra som minnesbanker och samarbetsparter. Det stämmer för fasen! Har aldrig tänkt på det, men känner precis igen mönstret. Tänker själv transaktivt med äkta hälften. Det finns massor av saker hon lagrar i sitt minne som jag fäster mindre uppmärksamhet vid och tvärtom. Tillsammans fungerar vi sedan ganska superbt vissa dagar (inte alltid he he). Vi delar också på vissa arbetsuppgifter. Hon diskar och jag dammsuger t.ex. Hon sköter ekonomin och jag fixar vissa småreparationer. Transaktiviteten begränsar sig inte till våra väggar. Dottern med familj finns med i syntesen. Kolleger i lärarrummet likaså. I Brändö gymnasium representerar kollegiet som gemenskap en mycket mäktig databas att samarbeta med. Vi har ett stort kollektivt minne och färdighetsregister. Bloggaren upplever det här som helt naturligt. Tycker inte att det verkar fördummande precis. Jag kan min bit på samma sätt som andra följer sina ledstjärnor.

Tekniken idag ändrar inte på detta. Det är snarare en form av förlängning av nämnda transaktivitet. Vi kan fungera kollektivt med människor därute. Wikipedia är ettexempel på detta. Ska återkomma till det exemplet senare.

Jag tror att människor som blint argumenterar för att bara det egna minnet duger, gör sig skyldiga till ett självbedrägeri. Det skulle antagligen vara lätt att påvisa om vi inte hindrades av etiska skäl. Vi får lov att köra ett tankeexperiment. Utbilda en grupp elever som vi gör idag, med datorer, böcker, rikligt med papper och anteckningsmaterial. Ta sedan en annan grupp och förvägra dem alla hjälpmedlen. (Obs ALLA). Den enda gemensamma faktorn må vara magistern vid svarta tavlan. Behöver man säga mera! Det är klart att de unga ska ha hjälpmedel. Dessa hjälpmedel har sin egna evolutionsprocess: pinnen att rita i sanden med, papyrusrullan, griffeltavlan, pennan, pappret, boken (och konsten att trycka böcker i stora upplagor), boksamlingar, webben….

Vi har överlevt tidigare och kommer säkert att göra det nu med. Det finns negativa trender. Tillgången till data i snabb takt kan distrahera. Det kan bli svårt att fokusera på en sak i taget. Men det problemet är inte helt nytt. I ett kollektiv människor är det ofta svårt att jobba koncentrerat. Man blir avbruten ideligen. Nu är avbrotten bara av ett nytt slag. Vi får lov att anpassa oss.

 

%d bloggare gillar detta: