Category: Fritid


Skärmavbild 2016-08-06 kl. 12.18.30

 

I samhället behöver vi regler. Skrivna och oskrivna. Bloggaren är inte samhällsfilosof, men har ändå den uppfattningen att ju mer vi klarar av att följa oskrivna regler, desto bättre. Förbud och påbud känns en aning trista.

Nu talas det om kraftiga inskränkningar gällande rätten att röka. Tobaksröken har redan försvunnit från de flesta platserna i vår miljö. Restauranger och andra offentliga platser t.ex. Det är bra! I bilar får man snart inte röka om minderåriga barna sitter i passagerarsätena. Det är också helt på sin plats. Balkongrökning??

Om en granne säger sig lida, borde balkongrökaren förstå att låta bli sin cigg. Det tycker bloggaren. Men ett allmänt förbud! Går vi in på den linjen, borde väl en viss konsekvens råda? Alltså andra förbud!

Bloggaren är allergiker. Det finns saker som hugger till mot andningen. Tobaksrök i måttliga mängder har aldrig gjort det för mig. Däremot har vi – som bilden visar – parfymer! Inte alla av dem, men många innehåller doftämnen som är mycket irriterande. I stationstunneln vid Hfors järnvägsstation finns en butik som säljer lukttvål. Den heter Trash eller Plush eller något. Jag måste bokstavligen hålla andan om jag går förbi. Om inte, har jag kännbara andningskramper flera minuter efter doftsensationen. Under en resa i Edinburgh för några år sedan, bodde jag i ett hotell, vars reception var granne med en butik i samma kedja. Blev tvungen att skynda mig förbi receptionen för att inte förstöra delar av dagen. Ibland passerar jag någon person med starka doftvatten på gatan och känner samma sak.

Den absoluta mardrömmen är att gå på operan eller en biograf och hamna i närheten av någon egotrippare som hällt halva pavan doftvatten över sig där hemma. Det kan förstör hela kvällen. Detta trots att jag är måttligt doftallergisk! Hur ska det inte vara för de (ganska många) som verkligen är känsliga? Det har blivit ok att skälla på rökare, men nämner man parfymerna, tenderar många personer anse att man sjåpar sig!

Förbjuder vi balkongrökningen, borde vi också förbjuda parfymer på offentliga platser, kosmetikadelningar planerade så att man måste passera dem för att komma in i butiker osv. På en resa hem från Oxford för något dygn sedan, låg ett moln av kraftig parfymdoft över väntrummen i Heathrow. Hemskt! Det här är INTE bara mitt problem. Jag känner till flera personer med verkliga svårigheter här. Saken borde absolut tas på allvar. Om vi nu ska ha förbud!

Det tycker bloggaren!

IMG_1503IMG_1502IMG_1504

Bloggaren reste som medlem i Fysiksamfundet i Finland. Vi hade som mål att bekanta oss med fusionsforskningen i Oxfordstrakten. Sammanlagt ca 10 personerna var vi. Äkta hälften kom med, trots att fysiken inte är hennes område. Men man kan ju se mycket annat i Oxford också minsann! Och lite av det vill jag nu blogga om.

Många av oss känner ju till det här med college-enheter i Oxford. Kända namn har de, Trinity, Christchurch, Balliol, Magdalen…

Vi besökte ett antal av dessa, turister som vi var, frugan och jag. Också en guidad tur hann vi med, vilket var bra. Många oklara frågor om hur det hela fungerar fick förklaringar.

Det finns ett University of Oxford. Collegen sorterar under detta, men med stor självbestämmanderätt. Universitet bestämmer motsvarigheten till våra läroplaner och sköter en viss byråkrati, men de enskilda college-enheterna, 38 till antalet,  väljer sina studenter.  Man ansöker alltså inte till UoO, utan till ett college. Det här skapar vissa problem. Tuffare skolor, som t.ex. Christchurch, har ett rykte om att vara ”svåra att komma in i” vilket minskar antalet ansökningar.

En annan detalj vi ofta funderat på här hemma, är om enheterna specialiserar sig. Svaret är ett absolut nej! Allting på listan över tillgängliga ämnen kan studeras vid alla enheter. Alltså 38 studieenheter i fysik t.ex.! Verkar otroligt konstlat och tungrott, men det har ju fungerat hittills! Intressant!

Det finns också ett nyare universitet med i bilden. Brooks University en bit utanför centrum. Lär ha en fin kvalitet. Vet inte om college-idén gäller där?

IMG_1478.JPG

Fusionen då! Vi började med att besöka JET – Joint European Torus. Här sysslar man med relativt storskalig fusionsforskning. Om någon inte riktigt är obekant med begreppen, kan jag berätta att fusionen är en alternativ form av kärnenergi. Man sammanslår lätta atomkärnor i stället för att klyva tunga som i dagens fungerande kärnkraftverk. Det ger massor av fördelar. En ren energi. Inga seriösa avfallsproblem. Otroligt stora energireserver. Inga risker för härdsmältor. Om någonting krånglar, slocknar processen. Men det finns tekniska problem. Det är inte lätt att bygga ett kärl som tål de temperaturer den heta plasman har (ca 10 ggr högre temperatur än i solens centrum). Plasman rör aldrig egentligen kärlväggarna, utan innesluts i en så kallad magnetisk flaska. En del av värmen läcker förstås till väggarna, som måste kylas. Det läcker också partiklar. Dessa träffar väggarna, vilka borde tåla sådant. Men på väg är man!

IMG_1476

Ett annat besök gick till Tokamak Enterprises, ett privatföretag som i mindre skala försöker bygga fusionsanläggningar. Vem vinner? Företagen eller den akademiska världen? Vill inte sia, men ju flera spelare, desto större chanser för genombrott någonstans.

IMG_1494.JPG

Viktigt? Visst. Äkta hälften, som är humanist, sade efter rundturen att det här är en framtid hon gärna skulle se barnbarnen kunna ta del av. I en värld där vi antagligen är ca 12 miljarder. I en värld där levnadsstandard inte bara är något rika västerlänningar har råd med. Att vrida ner inomhustemperaturen en grad, betyder ingenting i det stora hela. Det krävs radikala lösningar!

Äkta hälften fixade resan via ebookers. Möjlig budget trots ett snofsigt hotell, Randolph Macdonalds. Visade sig ha 5 stjärnor. Det var värt ett besök minsann.

IMG_1434.JPG

Oxford var en spännande och trolsk miljö. Efter 5 dygn i staden har vi en känsla av att ha sett det viktigaste, så där ur turistsynvinkel. Snart börjar nästa termin. Där och här hemma!

Avslutningsvis några bilder från någon av the Quads och Bodleian Library ( i vars läsesal det var förbjudet att fotografera), som en del känner till via den akademiska världen och andra tack vare att Harry Potter-filmserien delvis plåtats där. Mycket roligt i Oxford alltså! Må staden med sina skolor leva vidare i 700 år till – minst!

IMG_1473

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 22.50.58

IMG_1493.JPG

 

 

 

 

 

Bild 16-07-2016 kl. 11.11

Morgonen inleds vanligen med en liten macka och en stor mugg kaffe. Och tidningar förstås. Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Där kan man läsa om allt mellan himmel och jord. En del gott och en del ont. Dagens Hbl domineras av de vidriga nyheterna från Nice. En man, vars motiveringar man bara kan gissa sig till, lyckades ta livet av 80 människor på strandpromenad.

Hemskt, men man vill veta! Läsa och begrunda.

Bloggaren har ändå under senaste tiden tillsammans med äkta hälften funderat på hur nyheterna når oss. I vilken ordningsföljd alltså.

Sociala media kommer i regel först. Inte per automatik. Man måste ha ett visst nätvek av bekanta man litar på. Då hittar man allt möjligt i flödet. En del ren och skär underhållning eller skräp, men också nyheter. I går blev det här sällsynt tydligt. Sedan kommer samma nyheter i TV och radio. Ett dygn senare läser man motsvarande i bladen. Kanske med ett visst tidsperspektiv. Kanske med en viss journalistisk filtrering, kontroll och sammanställning. Men ändå. Gårdagens nyheter är bara inte så intressanta längre!

Vad hittade bloggaren på digitala media i går?

Givetvis eländet i Nice. Rapporter dök upp. Länkar till olika nyhetshus öppnades. Man slog på TV:n för att se mera. Men sociala media väckte en.

Militärkuppen i Turkiet. Intressant! Under en längre tid har bloggaren med en viss oro följt med hur religion blandats med politik i landet. Vad händer nu? Kan kuppen leda till en ökad demokrati? Eller motsatsen? Visst är nyheten intressant! Turkiet behandlades i HS, men pappersredaktionen på Hbl går tydligen hem klockan 16 eller så. (Tidningens digitala version hann med i karusellen).

Så har vi fallet med det märkliga kyrkoherdevalet i Petrus församling, där en ung man med de ”rätta” värderingarna motade en liberalare kvinnlig kandidat med större erfarenhet. Församlingen förvägrades en omröstning. Rådet valda bakom stängda dörrar. Nu har man på rättslig väg kommit fram till att förfarandet inte tålde dagsljus. Församlingen får stå för rättskostnaderna i en tid när fyrk inte finns! Nyheten har inte gått över tröskeln i de stora bladen (ännu??), men på webben dök den fort upp. Bloggaren är intresserad! Dessa ”små” nyheter har sina egna problem. De kan lätt i okontrollerad form slå över i skvaller och smutskastning. Man måste alltså ha filtren aktiverade.

Det finns flera inblandade saker här. Nyheter på media kommer fort. Men de är inte nödvändigtvis så exakta eller ens sanna. Det kan vara bra att låta journalisterna kolla upp, tänka efter och publicera. Vi står alltså inför en viss optimeringsuppgift här.

Men en sak är klar. Pappersbladen står inför en stor utmaning! Tror inte att jag kommer att läsa dem länge till!

Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

Läste Metrotidningen i morse. Läsarkolumnen var skriven av en ung dam, Tiia Tiainen, som berättade om regler för barn i husbolaget hon bor i. Där ska barn vara tysta! Lek är förbjuden efter klockan 18. Bollspel likaså. 

Barn låter! Så är det bara! Läste någon gång en artikel om babianer. Som unga skränar de av livlust, som gamla av irritation, sade författaren. Kom att tänka på att vi människor är ganska lika. Bakom huset bloggaren bor i, finns ett dagis. Ett himla liv! Av de barn som leker där, gråter konstant 20 %. En annan lika stor del skrattar hysteriskt och resten skränar i största allmänhet. Starka känslor och mycket spring i benen. Dagispersonalen får ta till röstvolym om de vill att någon ska notera dem. ”Kom genast ner ur trädet Aleksi” och motsvarande. Men så ska det vara. Barn ska få leka och stoja. 

Många retar upp sig! Har hört folk i de närliggande gårdarna diskutera hur man kunde få tyst på kläpparna. Samma människor tenderar kritisera våra unga för att de sitter och glor på dataskärmar och rör sig i virtuella världar. Vad kan man vänta sig om vi vuxna är negativt inställda till allt vad lek och spring för med sig? 

Var det bättre förr? Det tycker inte bloggaren. Visst hade vi gårdsgäng som lekte och stojade. Men vi hade också gårdskarlar som på sura tanters inrådan försökte hindra sådant. Minns att jag blev avvisad från att besöka kompisar. Jag fick inte gå över ”främmande gårdar” för att komma fram till dörrklockan. Absurt. Idag är det här ett mindre problem. Man kontaktar kompisen med mobilen. Men vad händer sen? Ger man sig ut och trotsar de sura ljudkänsliga? Eller räcker det med att hålla kontakt digitalt? 

Om vi vill att de unga rör på sig, måste vi väl ge dem en chans till det! Med måtta förstås. Idioter som kör omkring med minimoppar utan ljuddämpare efter midnatt, ska vi inte accepera. Inte heller grannar som har ihjäl varandra, eller får det att låta så. Men lekande barn! Utan dem har vi inte någon meningsfull framtid! 

Tycker en ibland sur gammal fysiklärare! 

För några år sedan var det meningen att lärarna i regionen skulle kartlägga sitt arbete. Man skulle iaktta sig själv och notera hur många minuter man gör si och hur många timmar så. Sedan skulle resultaten lämnas in och olika ”lärarkategorier” jämföras. Bloggaren var inte alls övertygad. Är säker på att mången lärare överdrev sin egen arbetsinsats. Vi vill ju verka flitiga!

87071_arbete-pgr_56160081Underarbete

Bloggaren tror att det kan vara lite riskabelt att jämföra olika typer av arbete. I min barndom sades det alltid att tungt fysiskt arbete anstränger mest. Att sitta vid ett skrivbord är ingenting i jämförelse. När jag senare hade förmånen att studera fysik, förstod jag att hjärnan är en energibrännare av mått och rang. Då man tänker, grovjobbar man. Inte så enkelt att jämföra det fysiska och det intellektuella alltså. För att inte tala om jämförelser mellan lärargrupper!

Jag har flera gånger fått höra att mitt provrättande inte kan vara värst krävande. Jag gör det relativt snabbt nämligen. Det kan hända att kvantitativa svar går snabbare att rätta än essä-svar, men allt har sina sidor. För mig kan det ledigt gå ett par dygn eller mera för att planera ett vettigt slutprov i en kurs! Vill alltså inte höra alltför mycket kommentarer!

Satt i närtåget här om dagen. Två unga killar slog sig ned mittemot. Eftersom de diskuterade högt och ljudligt, noterade jag några saker. De var både yrkesskolelever. De hade tilldelats praktikplatser. Båda jobbade tydligen på byggen och där främst med elektriska och datatekniska installationer. Det intressanta var deras åsikter om hur deras handledare såg på sin arbetstid!

Båda killarna var rörande eniga om att arbetsdagens första halvtimme utnyttjades effektivt. Men sedan? En timme kaffepaus. Sedan tobak en halv timme till. Lite jobb. Lunch! Minst en timme. Man måste ju äta i lugn och ro bevars. Sedan någon timme jobb. Kaffepaus. En timme kan behövas! Sedan lite jobb innan man går hem. Det bloggaren noterade, var att båda killarna var märkbart irriterade över tidshanteringen. De ansåg att om man vill ha någon som helst framgång på jobbet, måste man ta i betydligt mera. Men handledarna bromsade. ”Du ska inte tro att du kan lära oss jobba, spoling”-typ! Kände som ofta förr en viss stolthet över vår ungdom, trots att jag inte har någonting med dessa killars utbildning att skaffa.

Hur mycket vi jobbar, låter sig inte jämföras så där bara. I grunden måste vi antagligen se oss själva i spegeln. Vi som har ett arbete, ska väl göra skäl för vår lön. Å andra sidan finns det ju de som jobbar sig sjuka! Inte heller bra! Vi får väl säga som Aristoteles igen: Lagom är bäst! Men det där med att bestämma vad som är lagom, det vill jag gärna göra själv!

 

Barnens jul

Så var julafton avklarad. Lilla släkten samlades och firade. Att ha barnbarnen med är en viktig ingrediens. De växer fort och många riktiga barnjular blir det inte innan möjligen nästa generation sätter fart på (h)julen.

Bloggaren förvånas ofta över hur påhittiga de yngsta är. De lever i ett flöde av traditioner, men de egna påhitten är inte sämre minsann. Här är några roliga inslag.

Dottern E har hittat på att inleda julfirandet med ”stockingfillers”. Varje familjemedlem har en egen namnförsedd strumpa, som ska ha en liten julklapp i sig. Till julskumppan öppnar man klapparna och glädjer sig åt stämningen. Nu kom barnbarnet T med en ny knorr på det hela. I varje strumpa fanns en liten beskrivning av nästa gåvomottagare. Den skulle läsas upp (utan namns nämnande) så att man kunde känna igen sig och länsa sin egen strumpa. Här är morfars och mormors lappar. Visst blir man glad åt sådant.

image

På juldagen firade vi yngsta barnbarnets S födelsedag. Hos mormor och morfar. Den gamla traditionella julkrubban hade tydligen för ålderdomliga figurer. Inte ser man ut så idag! Modernisering! Anpassning till dagens läge fixar man med en parkerad bil. Ok! Kanske ser någon teolog en predikan i det här. Budskapet ska väl vara tidlöst?

IMG_0222

Sedan gällde det att fixa lite egna stämningsdekorationer. De gamla fabudjuren grävdes fram.

Vet inte riktigt vad busen med stekpannan på högra bilden symboliserar? Julgräl i somliga familjer? Slapstick-humor?

Nåja – fart och fläng!

Det är bra att ungdomen sätter sprätt på tillvaron!

 

 

 

 

Julen är här….

  
Åtminstone nästan. Några dagar kvar bara.

Sitter och funderar smått på de jular bloggaren upplevt genom tiderna. Mycket av stämningen då, förklaras bra av äkta hälften i hennes blogginlägg, Illusionen julmyset. Vi firar jul av olika orsaker. För en del av oss är det en religiös upplevelse, vår frälsare Jesus Kristus födelsedag. De mera sekulära av oss har andra motiveringar. Man ska samla ihop släkten och ha det fint tillsammans. 

Bloggaren upplevde som barn ingenting religiöst i julen. En del av släktingarna var uttalade ateister med mycket ironisk inställning till allt andligt. Andra var totalt ointresserade av sådana saker. Vi firade i alla fall. Med julgran och hela köret, men inga religiösa ceremonier att tala om. Släkten samlades och konflikterna pyrde.

Tre saker har jag funderat på. 

För det första. Varför brakar folk samman och grälar juletid? Är ingen sociolog eller (”Gud förbjude”) psykolog, men spekulera får man. Tidigare var man kanske inte så rörlig som idag. Man föddes och dog sannolikt inom ett begränsat område, om man inte var rik och förmögen. Släkten umgicks också till vardags. Konflikter fanns säkert, men tunnades möjligen ut under året. Att idag samla olika människotyper från när och fjärran, kan skärpa till negativa känslor. Följden är det stora julgrälet, speciellt när spriten sänker omdömets skyddsmur.

För det andra. Bloggarens egen generation har klättrat en aning på någon sorts stege. Påstår inte att det höjde människovärdet, men första i släkten med akademisk examen var jag onekligen. Som fysiker fanns det vissa saker jag kunde och behärskade. Sådant var uppenbart svårt att acceptera! Briljerade jag? Nej! Tvärtom försökte jag visa hänsyn (möjligen för mycket) och bet för det mesta ihop, när diskussionerna startade. När besserwissrarna gick alltför långt, måste jag någon gång säga min åsikt, men det utföll sällan väl. De äldre hade livserfarenhet! De visste att fossila bränslen är ofarliga och aldrig tar slut, de trodde att fysik var zoologi, att Europa är det enda område på jorden som haft civilisation, att Gud inte finns mm. Bloggaren förstår problemet, men har svårt att fatta reaktionen. Skulle aldrig avundas mitt eget barns eller barnbarns framsteg. Vissa saker kan de nu eller snart bättre än jag och så ska det vara. 

För det tredje. Varför firar vi jul överlag? Som agnostiker har jag inte behovet att kräva ett religiöst budskap. Observerara och funderar i stället. Googlade lite om ordet ”jul”. Ser ut att vara ett ord med keltiska rötter som sträcker sig långt bakåt i tiden. Längre än den kristna jultraditionen. Bloggaren antar att det har blivit en tradition att samlas nu och då. Mitt på sommare, mitt på vintern. Säkert också på hösten när man skördat och på våren när man sått. Man markerar så att säga årets gång. När jag firar jul och konstaterar mig vara oförmögen att se alla de religiösa undertonerna, betyder det inte att jag är på väg mot forna tiders midvinterblot! Jag ersätter inte en religion med en annan. 

Ser jag någonting positivt i firandet – förr och nu?

Visst! Det måste finnas ett värde i att ändra på rytmen och samlas. Lite som att gå till ett idrottsevenemang med stora förväntningar. Kanske förlorar hemmalaget, men många tar sig till bänkarna i alla fall. Kanske blir det platt fall, men nästa gång är man där igen. Under julen jobbar man mindre med det man gör vardagsvis. Kanske mera med annat, men omväxling kan göra gott. De som ser julens andliga dimension, får också sin beskärda del av högtiden, hoppas jag. 

Idag grälar vi inte heller vid julbordet som för. Inte under resten av året heller. Varken bloggaren eller äkta hälften har ett behov att hela tiden sätta ungdomarna på plats! Jag hoppas verkligen att jag varken nu eller i framtiden ska upplevas som ett besserwissermonster. Det får inte vara därför jag är här på jorden. 

Så har vi den andliga dimensionen. Det finns saker vi människor inte vet och behärskar. Vi har våra stora filosofiska frågor. Materialisterna må göra sig lustiga över dem. Varför är vi här? Finns det annat än denna jordevandring? Är människan på väg mot någonting? Existerar begrepp som godhet och välviöja? Agnostikern i mig tar inte avstånd till dessa frågor. Det jag ofta reagerat på är vissa religiösa människors och auktoriteters tvärsäkerhet i alla möjliga detaljer. 

Nu ska det firas jul. Med släkten. Utan konflikter och med respekt för att det finns mycket vi inte begriper! 

Bloggaren är måttligt idrottsintresserad. Om t.ex.en frågesport består av många idrottsfrågor, låter jag den vara obesvarad. Min nya hemstads lag, Blues, spelar ishockey tror ja. Laget är i trångmål ekonomiskt. Viktigt. Kanske det, men personligen upplever kag andra saker som viktigare.

Påverkar det här mina allmänna åsikter och uttalanden? Möjligen, men det kan vara skäl att tänka 2 gånger innan man fräser till!

Reagerar på t.ex. kritik av nyhetsmedia. Många av oss gnäller. Högt och ofta nog så orättvist. Radio och tidningar framför allt. Hör ibland påståenden att ingenting intressant och intelligent behandlas. Bara idrott!

Äsch. Vi må gilla vad vi vill här i världen, men vi måste väl för sjutton acceptera att det finns andra åsikter, utan att göra oss märkvärdiga över dem. Idrott har många goda sidor. Så länge man idrottar vettigt, håller man sig fysiskt aktiv. Kanske psykiskt med? Kan väl inte skada. Visst finns det negativa sidor också. Unga som satsar så hårt på idrotten att ”resten av livet” lider. Idrottskador. Mobbning inom lagsporter. Med mera. Men här måste man minnas regeln om den gyllene medelvägen. Lagom är bäst. Goda tränare ser till att man inte bara presterar, utan också beter sig osv.

Som lärare i ett gymnasium med idrottslinje, ser jag också motsatsen till mobbning. Ser elever som samarbetar, tar hand om varandra och fungerar som ett lag också utanför spelplanen.

Nej, den här saken har många sidor. Om man bemödar sig att analysera en aning djupare, ser man det. 

Är idrottsfakta en del av vår allmänbildning? Om vi försöker oss på en definition av allmänbildning, tror jag att vi måste acceptera att det som intresserar många, är en del av paketet. Så är det bara. Vi är var och en delar av vårt samhälle. Man får väl stå ut med de där frågesporterna med idrottsgrågor i alla fall. Om det dyker upp frågor om fysik, kan jag knappast stämpla alla som inte vet svaren som dumskallar! Det skulle vara trångsynt i kubik! 

När det gäller nyhetsmedia, finns ändå ett litet missnöje i mitt sinne. Om jag prenumererar på en papperstidning, betalar jag för nyheter jag i praktiken aldrig läser. Det är slöseri med papper såväl som pengar. Idealet skulle vara att betala en liten summa för varje nyhet som man väljer att öppna. Kunde tänka mig ett system, där man prenumererar på en tidning i form av en app. Man kunde betala en viss grundsumma och sedan en tilläggsbit för varje öppnad artikel? Producentennskulle slippa onvecklade trycknings- och leveransproblem. Vi skulle spara råvaror. Vi skulle inte vara beroende av poststrejker och andra fysiska problem. Ett parallellsystem där man kan välja mellan papper och app, kunde knappast skada. Då får prasselmänniskorna vad de vill ha också. Men de blir väl tvungna att betala för sina idrottssidor! 

Man hör ofta sägas att så är fallet! Kristendomen utgör ryggraden för moral och etik, heter det. Bloggaren har ofta kännt ett litet men naggande tvivel. Tycker att det finns både småaktiga och storsinta människor i alla läger. Har inte personligen lyckats se någon korrelation mellan religiositet och altruism där ute i världen. Medger förstås att dessa saker är svåra att mäta.

Nu ha man då undersökt saken tydligen. Tidskriften Current biology har genomfört en undersökning med ca 1200 barn. Största delen av dessa var muslimer, näststörsta gruppen kristna och ytterligare en betydande del icke religiösa, vad det nu kan betyda. Man säger sig ha påvisat att religion gör barnen mer själviska och fördömmande. 

Den som är intresserad och vill kolla hur undersökningen gjordes, bör läsa artikeln i länken ovan. Som fysiker har jag en tendens att bemöta undersökningsresultat i sociologi och andra ”mjuka” vetenskaper med en viss skepsis. Minns t.ex. att jag lyssnade på föredrag av en sociolog, där en massa snofsig statistik presenterades. Märkligt nog visade sig tal som 33,3 % och 66,7 % av hela samplet på tok för ofta. Ställde en försynt fråga om sampelstorleken. Det visade sig att den bestod av 3 hela individer. Jo jo. 

Men trots en viss försiktighet med tolkningar, anser jag undersökningsresultatet vara intressant! 

Bloggaren har ofta anat sig till att ideologier överlag kan bli skygglappar. Är man t.ex. troende socialist, är företagsledaren givetvis en blodsugare och skitstövel. Det vet man långt innan man lärt sig känna personen. Spelar inte så stor roll vilken ”ismen” är. Man kan vara kommunist, fascist, modernist, fundamentalist… . Man ser det man vill se. 

Känner ett exempel mycket bra. I släkten har det funnits ett antal absolutister. Tänkte ofta att det hela påminde om religion. Man var djupt övertygad om den egna förträffligheten. Alla andra var förtappade, eftersom de hemska saker, drack vin till söndagsbiffen. Det märkliga var att här fanns ett transferfenomen. Man hade rätt i så mycket annat än spritfrågan! Man visste att vita européer var de intelligentaste människorna, att den och den politiska riktningen var den enda rätta. Sådant kan det hända att många andra hade för sig, men i ovan nämnda fall kom kvasireligionen med i bilden. Man visste bättre eftersom man var en nykter människa! Basta! 

Nu ska bloggaren spekulera en aning. Är som sagt inte sociolog. Inte psykolog heller. Jobbar med människor dock. Läraren lär sig observera. Tror att religion riskerar bli en enorm skygglapp med häftiga transfereffekter. Dessutom är religionen – enligt den troende – inte en världslig sak, utan något så väldigt mycket större?! Om man sitter inne med den ultimata sanningen, vet man då inte bäst? I mycket annat än religiösa frågor? Hur man ska leva, med vem man får ha sex, om man ska ta sitt influensavaccin, om man får behandla den som inte tror rätt….

Minns ett specifikt exempel. Vid en julfest i en fd. församling för x år sedan, klämde en av de djuptroende till med ”O vad det är fint att få fira vår frälsares födelsedag. Vad månne andra firar? Hitlers födelsedag?”. 

Nu ska inte alla dras över en kam. Många troende jag känner är goda och förståndiga människor. Men jag motsätter mig att religion skulle få vara en licens för att få kalla sig god och moralisk. Och att behandla andra som om de inte var det! Dylikt har man nämligen upplevt. 

Det som egentligen förvånar bloggaren mest, är att barn som föds inom våra församlinger, helt automatiskt antas bli medlemmar resten av livet. Jag kan acceptera argumentet att religiösa föräldrar vill dela med sig av sin religion till sina barn och se dem som medlemmar. Men! När man blir myndig, borde medlemsskapet inte var en självklarhet. Ett aktivt val kunde då gälla. Ett formulär ned ett klart ja eller nej. Inte ett automatiskt kanske! 

Undersökningen väckte många tankar. Hoppas på flera motsvarande enkäter. Frågan kräver en omfattande statistik.

%d bloggare gillar detta: