Vi lärare ser och hör ett och annat under vår livstid. En av de vanligaste frågorna man ställs inför, är: ”Vilken nytta har jag av det här?”. Bloggaren minns en äldre kollega som hade sitt svar klart uttänkt. ”Du? Absolut ingen alls!”.

Kanske har lärarna mjuknat en aning sedan dess, men frågan dyker upp med oförändrad frekvens. Kanske är den värd en viss eftertanke?

Man kan vinkla saken på olika sätt. Bloggaren väljer att jämföra läroämnen. Utgångspunkten är att alla dessa kan försvara sin plats i helheten. Ingenting man kan lära sig är onödigt. Vi tar gymnastik och idrott som ett exempel.

Genom tiderna har bloggaren stött på både studerande och föräldrar som anser att ämnet gymnastik/idrott är ”onödigt” i gymnasieskolan. I Brändö gymnasium har vi fått äran att bli ett idrottsgymnasium. Det betyder att ”nyttan” med idrotten är uppenbar. Vi har en idrottslinje med många toppidrottare, många av dem på landslagsnivå. En del av dem kommer att tjäna pengar på sitt idrottande, vilket är det som av många uppfattas som ”det nyttiga”. Men det finns annat!

Inträdesförhör till högskolor är på väg att slopas. Skol- och studentbetyg är det som ska gälla i framtiden. Då rankas läroämnen enligt ett poängsystem. Matematik har väldigt höga poäng, oberoende vad man vill studera. Fysiken smäller också högt. Är dessa ämne då viktigare än de ”mindre poängsatta”. Risken med resonemang av den här typen är att en ung människa kan bli för trångsynt. Man uppfattar skolan som ett nöjesfält och väljer bara de grunkor man gillar att åka i. Det där med allmänbildning vill man kanske glömma bort. Bloggaren försöker understryka att en ”fysiker” aldrig når särskilt långt om hen inte också förstår en del kemi, biologi … , kan uttrycka sig på flera språk, inklusive korrekt på sitt  modersmål, förstår andra människors sätt att tänka, klarar av kvantitativa resonemang och så vidare. Jag tror att de flesta ungdomarna i fysiksalen begriper detta.

De idrottskritiska föräldrarna argumenterar ibland som så, att idrotten tar bort tid från ”viktigare saker”. Samma argument hör man om digitaliseringen i skolan. Men både idrott och digitalisering är en del av en större helhet. Det är lätt att försvara digitaliseringen med det faktum att de unga i framtiden behöver dessa kunskaper! Men hur är det med idrotten!

En av nobelpristagarna i fysik (jag har glömt vem tyvärr), fick frågan: ”Vad gör du när en student ställer frågan: Vilken är nyttan med detta?”. Svaret var: ”Jag berättar det för honom/henne”. Ok. Ska försöka göra lika.

Nyttan med idrott? Några argument:

Våra ungdomar sitter på tok för mycket. De kan vara hur flitiga som helst, men att träna upp sin kondition, det vill man inte alltid hinna med. Om man sköter den biten, orkar man bättre! Därför är gymnastiken/idrotten är viktigt komplement till de teoretiska studierna. Många aktiva idrottare har goda betyg.

En idrottare har ofta en god uppfattning om hur man använder sin tid. Om man tränar, sker det enligt ett fast schema. Det går att överföra detta på andra områden, till exempel studier. Man tar sig i kragen och jobbar då man har tid. Att skjuta upp saker och ting är inte särskilt effektivt. Det är klart att alla idrottare inte klarar det här, men många gör det!

Under diverse idrottsdagar har bloggaren följt med hur de unga beter sig. Gymnasister är i regel såpass mogna att de inte mobbar varandra. Idrotten kan då förstärka lagandan och samarbetsförmågan. Sådant är alltid bra.

Det finns säkert flera argument, men bloggaren väljer att sluta här. Har sagt vad jag vill säga. Onyttiga ämnen har vi inte i skolan. Om ”nytta” nu låter sig analyseras. Jag har åtminstone försökt!