Nu är studentexamen så gott som helt digitaliserad. Bara matematiken skrivs på papper nu i höst, men på våren ska också den skrivas på dator. Förändringen är betydande och de som ondgör sig många. Den som vågar säga någonting positivt om saken, riskerar att bli mentalt nedklubbad somliga dagar.

När bloggaren följer med diskussionen, ser det ut som om en del detaljer blandats ihop och diskuteras i klump. Det är inte så lyckat. Jag skulle åtminstone skilja på digitaliseringen överlag och på studentexamen som en del av den.

Vi börjar med examen. Som fysiker känner jag mig helt färdig att prova. Jag hoppas mina studerande i Brändö gymnasium känner lika. Vi har använt datorprogram i undervisningen redan länge, oberoende av om studentexamen ändrar form eller inte. Vissa saker har fungerat bra, andra har krånglat. Men så är det nu bara. Nu kör vi. Kollegerna som sysslar med matematik, har det kanske lite värre. Där har behovet att mäta och beräkna saker och ting empiriskt, inte varit lika stort. Traditionella arbetsmetoder har levt kvar till det sista. Då kan examen kännas stressig, speciellt med tanke på att verktyg för formelskrivandet utvecklats relativt sent. För årets nybörjare och tvåor, är läget ljusare. Bloggaren kan alltså förstå många matematikers oro, men samtidigt känner jag kolleger som förberett sig väl! Det här ska nog gå.

Om vi ska kritisera någonting här, är det alltså att Studentexamensnämnden kanske marscherat för snabbt. Matematikerna borde kanske fått tillgång till bra digitala verktyg tidigare (och använt sig av dem). Ok. Det kan jag gå med på.

Digitaliseringen i sig då? Ett av standardargumenten mot den, är att man lär sig bättre genom att skriva med penna på ett papper. Det lär bevisas av vetenskapliga forskningsresultat, som dock sällan presenteras av den som argumenterar. Nu är det ju så, att digitaliseringen inte alls kräver att papper och penna förbjuds! Studenterna kan plita bäst sjutton de vill. Rapportering och prov ska däremot fixas via dator. Det är helt ok! Det är få som skriver rapporter med papper och penna ute i samhället.

Hur är det då med inlärningen och digitaliseringen? Som aktiv fysiklärare ännu två år, kan jag intyga att det är väl ställt på den fronten. De unga lär sig! Precis som de ska. I många fall till och med bättre än tidigare! Det är klart att det tar tid att lära sig använda de nya verktygen, men det tas igen senare, till och med inom en och samma kurs. När bloggaren var gymnasist, använde vi räknestickor. (Har man två är kvar till pensionen, är man ju en aning gammal). Det tog betydligt längre tid att lära sig använda räknestickan än att lära sig behärska ett avancerat datorprogram idag!!!

Digitala verktyg ger den som studerar en möjlighet att jobba snabbare med invecklade situationer, se större helheter, kontrollera detaljer och annat. Sådant inspirerar många.

Läraren har idag en möjlighet att följa med gruppens arbete effektivare än tidigare. I grupper på över 30 unga, hände det sig att problem upptäcktes först under provveckan. Tysta och stillsamma elever kunde sitta av en kurs och sedan göra bort sig totalt. Digitaliseringen gör det möjligt att följa med de ungas arbete på nya sätt och åtgärda saker i tid! Det här är ett enormt plus.

Det är bra att diskussioner förs och att åsikter finns. Så ska det vara. En sak irriterar ändå. Ibland har man en känsla av att ”experterna” är för många. Mitt fysikerförnuft säger mig att det är bra att ha erfarenhet av det man uttalar sig om. Man borde kanske vara försiktig med sitt ”tyckande”?

Jag har jobbat som lärare i ca 40 år. Erfarenhet finns! Därför anser jag att det är ok att berätta om sina erfarenheter. Om två kirurger diskutera bästa metoden att transplantera något organ, hoppar jag inte in och berättar min åsikt! Låt de riktiga experterna sköta sitt! För det mesta fungerar sådant bra, men när det gäller skolan, har väldigt många en ”åsikt” = ”ett faktum”. Som nu det här med att digitaliseringen skulle ta tid av det övriga lärandet. Min direkta erfarenhet är att det här är fel! Åtminstone i ämnet fysik! Och jag jobbar med saken. Aktivt. När det gäller andra ämnen, må lärarna i dessa tala för sig. Det är ok.

Men de tvärsäkra påståenden vi i skolan utsätts för utifrån, känns ibland lite onödiga.