De olika testerna i press och media är lite småroliga. Knäppte mig precis igenom Svenska dagbladets högskoleordprov i svenska språket.  Det gick skapligt. 19 rätt av 20. Ska inte avslöja felet, men anser att det var en nyansskillnad där. Anser mig behärska mitt modersmåls vokabulär. 

Gör andra det? Via media kan man läsa hur all världens experter berättar hur ungdomen blir bara mera korkad och okunnig för vart år som går. Bloggaren har vant sig vid dessa påståenden, men efter ca 40 år på fältet, måste en gammal fysiklärare säga ifrån en aning. Om ungdomen blir mätbart okunnigare hela tiden – minns en matematiklärare som kvantifierade detta och sade att minst 10 % av kunskaperna  försvinner årligen – då skulle effekten på 40 år vara drastisk! Så är det nu inte! De unga klarar sig för det mesta helt bra! 

Varför klagar vi som undervisar? Inklusive bloggaren många gånger!

Jag tror att det finns flera orsaker. Nämner de uppenbara. 

En orsak är kanske att gymnasiebenägenheten i delar av vårt land är mycket hög. Tidigare var det inte vanligt att ta studentexamen och studera vidare i en högskola. Nu drömmer de flesta unga (eller deras föräldrar) om det. Inget illa i det i och för sig, men det finns de unga som helt enkelt inte orkar med stressen. Vi lärare ser detta och kan ibland överdriva de tröttas antal. Jag borde inte klaga. Det stora antalet gymnasiebenägna ger mig och mina kolleger en utkomst, men ibland förundar jag mig lite. Det finns andra fina utbildningar.

En annan infallsvinkel är att ungdomar i alla tider är olika de vuxna. Det vet vi lärare nog. Det vet säkert många föräldrar också. Ändå tenderar vi att bedömma de unga ur de perspektiv våra egna intressen, kunskaper och erfarenheter betyder för oss. Vi borde påminna oss om att de unga är på väg till någonting motsvarande, men det tar sin tid.

Tiderna ändras. Så har det kanske varit tidigare också, men den tekniska utvecklingen har under de senaste tiderna varit enorm. När de unga använder andra verktyg och begrepp än vi själv behärskar, skapar det osäkerhet. I båda åldersgrupperna antagligen. Det hjälps nu i alla fall inte. Utvecklingen bara sker. I stället för att ondgöra oss över alla apparater och grunkor, media och användarkultur, skulle det kanske vara på sin plats att försöka betona vettiga sätt att använda möjligheterna. Kan man lita på det som plitas ned på olika webbsiter, hur ska man bemöta andra som man inte ännu har sett aniskte mot ansikte, hur beter man sig om man kan vara anonym (bloggaren anser att man inte ska vara det i vanliga fall), hur utnyttjar man teknik effektivt, vilka goda och bra tjänster finns därute? Vilka verktyg ska man använda och hur gör man det? Vi ska också lära de unga att fungera utan alla grunkor. Ibland bara läsa en bok, diskutera sakligt sinsemellan, se på en film, lyssna på en podcast, kanske bara tänka och reflektera i tystnad?

Det finns saker som inte ändras. Har själv blivit mer eller midre idiotförklarad av egna lärare. Äkta hälften har berättat om motsvarande erfarenheter. På den gamla ”goda” tiden var man antagligen som lärare mycket mindre ”politiskt korrekt” tror jag. En svag finska, ifrågaställande av religiösa dogmer, tvivlet om att den vita europén är den enda intelligenta människotypen, att som nylänning ha åtminstone en rudimentär intelligens i jämförelse med magistern som kom från Österbotten, tillfälliga svårigheter att förstå pedagogens förklaringar av matematiska problem, svårigheten att komma ihåg latinska namnet på nån jävla planta jag som stadsbo aldrig sett i mitt liv … Listan på de problem jag minns är lång. Men idiot var man. Punkt. 

Jag påstår inte att jag är fri från dessa olater. Ibland fräser man till, ibland för att vara kritisk mot det som inte fungerar, ibland för att man själv bara är en människa. Men jag påstår att läraren idag är en annan än för 40-50 år sedan. Nu skulle det kanske vara dags att lära sig klaga mindre???