Studentexamen ”på egen dator” närmar sig. Inom en snar framtid är det bland annat kollegerna i geografi, som får grabba tag i saken med sina studenter. Resten av ämnena trillar sedan efter i snabb takt. Hur fasen går det här nu till?

Meningen är att studenterna ska plugga in en USB-pinne i sin dator. Den ska sedan startas och ”kapas” av pinnen. Sedan kan bara program och data som pinnen godkänner brukas.

Det låter enkelt, men det finns problem. 

Datorn måste konfigureras så, att pinnen verkligen startar upp den. Det kräver arbete på bios-nivå (basic in out system). Man måste alltså ”boota” eller kallstarta datorn, så att man kommer åt dessa första startprogram för att pinnen ska fås art fungera. Detta sker med diverse tangenttryck genast efter att strömbrytaren trycks in. Problemet är att datortyperna varierar från elev till elev. Tangenter för bios-start varierar från dator till dator. 

Igår hade vi en stor övning med ett hundratal unga i Brändö gymnasium. Blev det kaos. Nej! Ungdomarna var duktiga och övningen avklarads snabbt. Några hade problem och behövde extrahjälp, men det fixade sig. Det är en myt att unga är ”datakunniga”. De flesta måste tränas, men de lär sig snabbt. 

För läraren är det här ändå en mindre mardröm. När den ”riktiga” studentexamen startas i framtiden, måste allting fungera med precission. Då borde inga tekniska problem få förekomma. Alltså måste man öva. Och öva. Igen en uppgift som kommer till från ovan. En ansvarsfull lärare sätter sig in i saken och övar sig själv. Men jobbigt är det. Har bloggaren varit ansvarsfull? Nja. Har sysslat med mycket nytt i år, men detta med ”pinnstart” har jag förträngt. En egen startpinne har jag tillverkat och testat, men inte mera än så i detta skede. Övningen igår var därför minst lika intressant och givande för mig som för eleverna. Imponerades över hur effektivt en del av kollegerna kunde jobba med saken. Dessutom ställde en grupp verkligt tuffa digitutorer, utvalda bland eleverna, upp. Bra Brändö. Andan lever. Det här ska klaras av. 

Det finns flera andra problem. Strömförsörjningen till ett hundratal elevers datorer, vars ackumulatorer inte nödvändigtvis klarar av en sex timmar lång arbetssession t.ex. Men vi tar ett problem i taget.

Slutintrycket av gårdagens övningar är intressant. Vi samarbetade. Elever och lärare. Om någon körde fast, fick vi hjälp av varandra. Gränsen mellan lärare och elev suddades tillfälligt ut. Den som visste och kunde, den hjälpte de andra. Det var inspirerande.