Det är nästan lite orättvist. Alla de minnen bloggaren har av självständighetsdagen är färgade av vädret. Grått och rått. På bilden ser vi hur några kråkor genomlider vädret idag 6/12/14.

IMG_0349.JPG

Andra länders motsvarande nationaldagar, som 17 maj i Norge och 4 juli i USA, gynnas minsann bättre av vädret. Men det är som det är.

På äldre dagar har bloggaren funderat på varför klimatet präglar minnena av just denna dag. Är inte i övrigt så väderberoende. Det måste röra sig om någonting djupare. I min barndom präglades dagen av märkliga fientligheter. Äkta hälften har uttryckt det hela fint i sin blogg. Man spionerade på varandra. Kollade vem som hade tänt ljus i fönstret. Vem som firade för högljutt. Förtal och grämelse dominerade dagen.

Har stämningen ändrats? Bloggaren tycker det. Idag uppfattar jag dagen som högtidlig, men ljus. Vi finländare har förändrats med åren. För att ta några exempel. Riksdagens omröstning i frågan om könsneutral äktenskapslag skulle aldrig ha lyckats då. Personer som inte heter Pekka eller Sinikka i förnamn och har ett utseende som tyder på att deras egen eller förfädernas vagga stod långt utanför landets gränser, kan idag gå omkring på huvudstadregionens gator, utan att folk vänder sig om efter dem och förundrar sig. Det gjorde folk i min barndom! Idag kan man fira 6/12 som man vill (med måtta) utan att grannarna lägger sig i saken. Vi tillåts högakta vårt land på olika sätt.

Kråkorna ser kanske inte någon större ändring. Vi människor däremot mår bättre idag. Tycker bloggaren. Det är en av självständighetsdagens glädjeämnen!

Varje läsare önskas därför en riktigt fin nationaldag.