Petrus församling har bildligt talat fått kring öronen den sista tiden. I media har församlingens konservatism varit framme. Likaså valet av kyrkoherde. Röster inom församlingen har försökt försvara saker och ting. Så ska det vara! Nu vill bloggaren ändå dissekera några av argumenten.

Speciellt intressant var en diskussion i Yle huvudstadsregionen. I diskussionen kommer det fram att representanten för PF (hoppsan – kan betyda både Petrus församling och Pedagogiska fakulteten! Där ser man) anser att församlingsrådet inte ska lägga sig i teologiska spörsmål, utan citat ”Det som församlingsrådsarbetet faktiskt handlar om, det vill säga vem vi ska anställa, vad vi ska ha för verksamhet, hur vi ska vi prioritera, vad vi ska göra för ungdomar och vad vi ska göra för barn”. Jaha. Men när man anställer bara män – alla präster i församlingen är män! – går väl teologi och praktik ihop. Likaså när man stänger eftisar för att finansiera det teologiska! Dessutom! Om inte rådet diskuterar djupare spörsmål, utan bara nickar åt kyrkoherdens påfund, då funderar bloggaren verkligen vilken roll rådet spelar! Varför i all världens namn rösta i kyrkoval i så fall? Bloggaren trodde att rådet var församlingsmedlemmarnas röst i församlingen! Också när det gäller värdefrågor!

Ett annat argument som dyker upp med jämna mellanrum, är att vi ska respektera varandras åsikter! Vi ska leva tillsammans inom församlingarna utan att hamna i gräl om petitesser som regnbågsfolkets och könens  jämställdhet bl.a. Hm. Har diskuterat detta en hel del med äkta hälften, som gör stor skillnad mellan åsikt och person. Har tagit efter.

Vi ska respektera människor, det håller jag med om, men att respektera en åsikt? Om vi gör det, respekterar vi stämningarna och åsikterna i centraleuropa under 30-talet! Vi respekterar att alla inte är jämlika i många medmänniskors ögon. Är inte detta att ta i? Nej! Varenda sjuttons åsikt vi uppfattar som orättvis, måste vi kunna motarbeta. Om inte, blir vi ryggradslösa nickedockor. Sådana har det funnits tillräckligt många av under historiens lopp.

Man hör missnöje med PF i fråga om kandidaterna i församlingsvalet. Det påstås att lejonparten är konservativa och att de liberala inte får sin röst hörd. Det ska bli ytterst intressant att se hur det påverkar röstdeltagandet! Bloggaren själv är medlem i Esbo svenska församling och har hittat en kandidat som har mer eller mindre samma åsikter som jag själv. Hen ska få min röst! Jag tror nämligen att hen har såpass mycket skinn på nosen att hen inte kniper käft i rådet, om det skulle börja blåsa!

I Vanda svenska församling ser det också mörkt ut, enligt en insändare i Hbl. Där utbetalas ekonomiska bidrag till missionsgrupper som inte behandlar människor jämlikt! (Förtryck av sexuella minoriteter och bara gubbpräster). Ja ja. Det finns ju de som röstar för sådant, men se deras åsikter respekterar jag inte! Få se hur det går med röstningsdeltagandet i vandalernas stad!

Det låga deltagandet är bara ett första steg. Om intresset för det kyrkliga är så lågt som procenterna antyder, är det bara en tidsfråga innan man skriver ut sig helt och hållet. Varför betala skatt till en organisation som man inte har starkare intresse för.  Statistiken talar sitt tydliga språk. (Ursäkta – länken är finskspråkig. Svenska versionen fungerar dåligt). Varför bry sig? För att kyrkor och församlingar har en potential och en uppgift att fylla i dagens samhälle. Det drunknar ofta i diskussionerna. För att en religionsfri tillvaro kan ha oanade följder. När kyrkan fungerar, uppfattar jag den som ett stöd för många och ett hjälproder på samhällsbåten i stormig sjö. Bloggaren är inte beredd att ge upp den bilden – om jag inte en vacker dag får nog, och söker andra vägar att vandra!