I första hand skulle bloggaren välja att säga ja, men se ingenting ska vara helt enkelt här i världen. Petrus församling har valt Daniel Björk till kyrkoherde. Motkandidaten, Monica Heikel-Nyberg, röstades ner. Har med ett visst intresse följt med diskussionerna och uppläggen i sociala och vanliga media. Man säger att hon hade större kompetens men att det hela blev en könsfråga i den konservativa församlingen

Bloggaren tar inte ställning till just detta. Har inte tillräcklig insikt. Diskussionerna som svallar väcker tankar lite vid sidan om. Ska en präst ha rätt att vägra samarbeta med kvinnliga kolleger, predika mot samkönade äktenskap, förneka evolution osv. Utjatat – jag vet, men..

Bloggaren är lärare. Det finns regler och förordningar som styr mitt arbete. Jag har tystnadsplikt, måste följa läroplaner, samarbeta med kolleger utanför lanoratoriet osv. Om jag inte fungerar, måste skolledningen reagera och tillrättavisa. I värsta fall blir det fråga om att byta jobb.

En del teologer av manligt kön säger sig följa sambetets röst och Bibelns ord när de skapar stormvågor inom sina församlingar. Jaha. Låt oss för jämförelsens skull relatera prästerna med t.ex. medicinare. En
läkare kan säkert anse att eutanasi skulle sitta väl i somliga patienters fall. Men det går inte att bara sätta igång med privat eutanasiverksamhet. Lagar och förordningar styr och ställer. Det är så det måste vara! Också om lagarna ibland känns lite fel. Man kan jobba på att ändra dem, men medan de gäller är det bara att finna sig.

Om inte, ska man söka andra arbetsuppgifter. Också kyrkans män och kvinnor ska följa lag och förodning samt vad deras myndigheter förordnar. Gör man det? Har en känsla att de teologiska bossarna ryter till allt för lite. De måste kunna sätta frifräsare på plats. Som det är just nu är somliga teologer vad man i USA kallar Loose Cannons. Skulle anta att termen är marin och syftar på en kanon som slitit sig på fartygets däck och är allmänt farlig för alla.

Som det ser ut nu, ställer sig bloggaren frågan om kyrkan verkligen ska vara en del av staten och samhället i den mån den idag är det. Man har sagt åt mig att vi inte har en statskyrka, utan en folkkyrka. Vet inte riktigt vilken skillnaden är. Men kyrkan genomsyrar vårt samhälle. Vi har kyrkliga ceremonier i riksdagen. Vi har kyrkohelger. Kyrkan har ett visst monopol i begravningsfrågor. Vi har religionsundervisning i skolorna och det med ett STORT antal obligatoriska kurser i gymnasiet.

De inlägg och åsikter jag läst därute, får mig att stillsamt fråga mig om allt detta står rätt till? Jag vet att det är de mest avvikande åsikterna man ofta hör, men man måste ta dem på allvar i alla fall. För några år sedan trodde ingen i varken Finland eller Sverige att somliga populistiska politiker någonsin skulle närma sig politisk makt! Se hur det gick bara!

Om bloggaren verkligen ska stöda nuvarande tillstånd i församlingar och kyrkokultur, förväntar jag mig ett starkare styre. Jag skulle ha svårt att lita på läkarna om de fick alltför fria händer. Likaså skulle det kännas svårt att sätta ett barn i en skola utan planer och riktlinjer.

Religion är en privat sak, men de privata åsikterna ska styra egna tankar och gärningar. De ska inte påtvingas omvärlden annat än med goda exempels inflytande.