Det är lätt att vara eftervis, men det finns tillfällen man bara inte kan tiga om! Nu har vi det här med lärarutbildningen i södra Finland.

När man planerade utbildningen och kom med de famösa studiekriterierna, sade jag åt äkta hälften hur jag tänkte mig att nästa steg ser ut. Många söker, få blir antangna, Åbo akademi inkompetensförklarar Helsingfors universitet och försöker håva in resurserna för egen del.

Se bara hur det gick. 40 sökte, 9 antogs och nu vill man flytta de överblivna studieplatserna till Vasa!

Orkar inte djupanalysera läget. Det får andra göra, men… . Om jag som vanlig fältlärare lyckades sia om framtiden så här väl, hur kan det komma sig att planerarna inte gjorde det??

De som i längden lider, är de unga. Barnen som får nöja sig med lärare plockade in från gatan. Unga studenter som kanske gärna skulle utbilda sig till lärare, men av praktiska skäl väljer något annat.

Det har argumenterats att den som brinner för något, reser till nordpolen för sina studier om det vill sig. Det tror jag inte på! Lärarrollen är något man växer in sig i, genom att jobba! Så gick det för bloggaren också. Det här jobbet var inte det jag i första hand tänkt mig. Jag provade på det och gillade skolan som arbetsplats. Flera gånger har alternativ erbjudits, men nej! Jag hade fastnat i detta fascinerande jobb. Skulle gärna unna andra samma lyx!