Kyrkoherden Stefan Forsén i Matteus församling i Helsingfors har skrivit ett läsvärt blogginlägg om religionsundervisning. Kan inte låta bli att kommentera en aning. Ska vi undervisa religion i våra skolor/gymnasier?
Jag vill inte säga ja eller nej. Det behövs en något djupare analys än så. Läste en annan historia. Hur ser det ut med religiositeten i USA? Här är en artikel om saken. Under 70 % av befolkningen räknar sig till de religiösas skara och den avtagande trenden är på ökande. I landet där termen bibelbälte myntades! Här hemma i Finland har vi en liknande statistik. Allt fler skriver ut sig ur kyrkan.Samtidigt kunde vi häromdagen i pressen läsa att alternativa religiösa samfund vinner terräng, speciellt bland unga i Finland. Hm! Inte alla gånger så bra.
Bloggaren är agnostiker och absolut inte någon expert på dessa frågor. Tar därför främst fasta på speciellt en punkt i kyrkoherde Stefan Forsens inlägg. Här framkastas tanken att naturvetenskaplig förståelse skulle tränga undan religionen!
Håller inte med. Religiositeten minskar, men en motsvarande ökning i en allmän naturvetenskaplig världsbild är inte tydlig. Tvärtom påstår jag att lejonparten av våra unga och vuxna väljer en humanistisk inriktning på sina livsfilosofier. Inget ont i det förstås. Men att se naturvetenskap som en orsak till den minskade religiositeten… Nja! Jag känner också ett antal ”naturvetare” som är öppet kristna. Visst finns det frön till konflikter. Jag känner kristna som på fullt allvar undervisar sina barn om universums tillkomst i Big Bang inte är sant, eller att evolution inte förekommer. Hoppas ändå att sådant är ett minoritetsfenomen.
Ska vi våga leva ut vår övertygelse. Visst! För min del får man gärna avsluta skolterminerna med sommarpsalmen, men vi måste acceptera att saken kan stöta någon. Att hänvisa till kultur är inte så lyckat. Vems kultur? Kultur kan också ändras.
Om religionsundervisningen lyckas öka kunskap, förståelse och tolerans, då ska vi låta den fortgå. Hur ser det ut i klassrummen? Bloggaren vet inte! Under min egen tid som skolelev och studerande, var läget horribelt. I skolan lärde vi oss kristendom! Vi kristna hade rätt och andra var barbarer. Lärarutbildningen? Följde med religionsundervisningen intensivt under någon vecka. På alla skolstadier från lågstadiet upp till abiturientklasserna ägnade man den veckan till att förlöjliga buddhismen och försöka få kristendomen att framstå som ett ädlare och förståndigare alternativ. Det ökade knappast toleransen hos de unga som svalde budskapet! Jag hoppas ärligen att det är bättre idag! Lagen säger att undervisningen inte ska vara konfessionell.
Kan man bedriva en undervisning som inte är konfessionell och samtidigt lära ut religion ur ett ”inifrånperspektiv”, vilket kyrkoherden efterlyser? Här ser jag en konflikt! Kan man lyckas med detta? Vad betyder ”inifrånperspektivet”? Kan perspektivet slå fel? I nyheterna hör vi om människor som förföljs av på grund av sin religion. Vilket perspektiv har förföljarna. Hur beter vi oss hemma i Finland? Förföljer vi någon med en religion i vårt bagage? Kanske inte egentligen. Vår lagstiftning och vår kultur förbjuder det (nuförtiden!).
Frågan om religionsundervisning är svår. Ett är säkert! Bloggaren följer med läget och diskussionen! Min framtida inställning beror på argumenteringen!
Ekrems blogg 
Reblogga detta på Matteus.fi och kommenterade:
Lektorn i fysik vid Brändö Gymnasium har uppmärksammat mitt blogginlägg om religionsundervisningen. Jag instämmer i mycket av det Leif Ekrem lyfter fram, men det finns några missförstånd jag vill beröra samtidigt som jag rebloggar hans inlägg.
När jag säger att endel hävdar att den egna tron på naturvetenskapens sannolika utgångsantaganden med enkelhet kan ersätta religion, och därför borde religion inte räknas överhuvudtaget, så avser jag inte att naturvetenskaplig förståelse skulle tränga undan religionen. Tvärtom. Jag är övertygad om att naturvetenskaplig förståelse aldrig kan ersätta eller tränga undan religionen. Naturvetenskapen besvarar, och skall besvara frågan HUR. Medan religionen skall bevara, och hävdar jag, besvarar, frågan VARFÖR. Därför har det varit i kyrkans intresse att upprätthålla universitet, stöda forskning och uppmuntra till vetgirighet inom naturvetenskapens område. Av den enkla anledningen att naturvetenskapen är religionens, eller åtminstone teologins, komplement. Och likaväl kan religionen vara naturvetenskapens komplement. Så länge uppdraget är klart och ingen sammanblandning sker så behöver dessa discipliner varandra. Problemen uppkommer när man sammanblandar naturvetenskapliga resultat med ännu obekräftade naturvetenskapliga antaganden eller hypoteser. Leif Ekrem nämner själv Big Bang som en förklaring till universums uppkomst. Jag håller med om att det är den TROLIGASTE förklaringen till hur jorden och resten av universum uppkommit. Och en hel del av det forskningen kommit fram till stöder denna teori. Och det finns inga själ att argumentera mot dessa. Men också Big Bang teorin ( som alltså inte är naturvetenskapligt bevisad, enbart sannolik) förutsätter tro på att Någonting kan uppkomma ur Ingenting. Och här nalkas vi religionens område. Åtminstone trons. Kanske detta kan belysa religionens och naturvetenskapens beroendeförhållande. Naturvetenskapen kan inte förklara HUR någonting uppkommer ir ingenting. Och behöver heller inte göra det. Inte kan religionen heller göra det. Men religionen förklarar VARFÖR det skedde och gör sålunda naturvetenskapen meningsfull. Men det finns alltså de som säger att tron på att naturvetenskapen har rätt, är tillräcklig. Ingen religon behövs. Tron på naturvetenskapens hypoteser räcker. Det är detta jag menar att är naivt. Det behövs en mera djupgående teologisk analys och reflektion. Och att inte erbjuda en sådan i skolan är befrämja en naiv världssyn, menar jag.
Fysiklektorn undrar vad ett inifrånperspektiv skulle vara bör det gäller religionsundervisning. Frågan är berättigad och svaret är lätt. Religionen måste få berör den egna övertygelsen. Bara så kan religionen, tron, livssynen… Bli dynamisk och ha konsekvenser i livet. Ett utanförperspektiv betraktar trosfenomen på samma sätt som en biolog betraktar en fisk som skall dissekeras. Den ger intressant information men spelar ingen roll i livet längre. En sådan grundförutsättning passar inte inom ramen för ett humanistiskt koncept. Det säger väl sig självt.
Leif Ekrem har säkert rätt i att mycket dumt har gjorts inom ramen för religionsundervisningen. Men religionens närvaro i skolan skall väl inte bedömas på basen av sådant. Har vi faktiskt råd att inte undervisa inreligion i våra skolor? Också inom det religiösa området borde eleverna erbjudas ett sunt och övervakat alternativ. Annars öppnar vi för vidskepelse, godtycke och manipulation.