Idag är en av dessa dagar! Vi beslöt oss för att ge oss av till Esbos hamnstad, Helsingfors, för att gå på en del ärenden. Först skulle vi äta! Vi beslöt oss för den turkiska krogen Halikarnas på Gräsviksgatan. Sagt och gjort. Vi steg på buss 145 och åkte iväg. Vi steg av hållplatsen före Forum och började gå över en skyddsväg. På spårvagnhållplatsen mitt på vägen stod en ung dam och en äldre herre.  En ung kille vandrade förbi. Plötsligt vände han om, gick tillbaka och gav den unga damen ett hårt knytnävsslag mitt i ansiktet. Solglasögonen seglade iväg i en vid båge.

Man blir lite handfallen i sådana lägen. Killen rusade iväg längs Abrahamnsgatan. Funderade på att följa efter, men offret har ju alltid högsta prioritet. Talade med henne och kollade läget. Hon storgrät, men det framgick att hon inte kunde finska. Hon kom från Australien. Hon hade en ordentlig rodnad efter slaget, men verkade i övrigt ok. Bloggaren var i det här skedet ordentligt förbannad och ringde givetvis direkt till nödcentralen. Ingen annan såg ju ut att komma på en sådan tanke, trots att nyfikna strömmade till.

På centralen möttes man av vana med dylikt och saklighet. Snabbt var uppgifterna rapporterade och polisen larmad. Det tog sedan en halv timme att få patrullen till platsen, men den kom i alla fall. Vi lämnade våra uppgifter, frugan och jag, samt berättade vad vi sett. De två unga konstaplarna talade en riktigt bra engelska och verkade också i övrigt vara sina krävande uppgifter vuxna.

Bloggaren funderade på vad som utlöst den meningslösa attacken? Var det språket? Då gärningsmannen passerade sitt offer, talade hon i telefon, sannolikt på engelska. Var det ett ”i Finland talar man finska”-utbrott. För jävligt hur det nu än var. En annan intressant iakttagelse var att mängden av vittnen dröp iväg, genast då man förstod att polisen larmats. Man vill tydligen inte bli inblandad här i landet.

Äntligen dags för krogen. Vi åt god mat och bestämde oss för att återvända. Betalade notan och gav oss ut på gatan.

På skyddsvägen ligger en medelålders man med armar och ben i alla riktningar. Ett par kryckor kronade det hela. En BMW accelerera mot mannen och girar snabbt förbi. Stannade den? Nej! Skulle inte orka agera nödhjälp igen, men vad fasen gör man. Fram till killen. Några viftningar åt anstormande bilar, fick dem att bromsa in åtminstone en aning. Tillsammans med en av mannens kompisar, lyckades vi få honom flyttad till trottoaren. Kompisen klagade på att mannen slafsat i sig några flaskor starkt redan på morgonen. Han blödde från armbågar och knän, men huvudet verkade fungera, för han bad om att få en drink. Jag sade åt honom att detta inte var att rekommendera. Kompisens kommentar räddade åtminstone en del av denna dag: ”Hör på nu när gammalt folk talar” sa han. ”Du får inte mera dricka på ett tag”.

Kände mig inte kompetent att avgöra killens hälsotillstånd. Bara att sucka och ringa nödcentralen en gång till. Som tur var det en annan person på linjen nu.  Polisen larmades igen. De har mera erfarenhet av det här än en gammal bloggare.

Sedan hem till det lugnare Esbo. Det fick räcka med hamnstadens gator för denna gång.