Läste en intressant artikel på Zite via paddan. Det finns material för flera bloggar här, men nu ska jag fokusera på en liten men viktig detalj, nämligen inlärning.

Att lära sig någonting innebär inte enbart att memorera detaljer. Man måste också kunna verifiera sanningen i det man memorerar, utnyttja det i argumentering osv. Kort sagt, strukturera sin kunskap! Har det hänt någonting här?

Ja!

När bloggaren själv för 40 år sedan skrev studentexamen, låg tonvikten på att läsa. Man hade en samling dammiga böcker, som på den tiden kändes omöjliga att orka bläddra sig igenom. Den som begåvats med åsnetålamod och ordentliga sittmuskler, klarade sig hyfsat, medan den vars tankar ibland sökte nya banor, hade det betydligt svårare. Kreativt tänkande hörde inte hemma här! Hur är det med detaljerna man lärde sig?? Dessvärre var mycket av det inlärda föråldrat redan då, för att inte tala om idag! Den så kallade kunskapen hade en tendens att till stor del flamma upp för att sedan kallna som askan efter förra midsommaren brasa.

Under de senaste åren har tyngdpunkten förskjutits mot en mycket vidare inlärningsmiljö. Fakta kan ifrågasättas och granskas på olika sätt. Ingenting är självklart, utom äldre människors (och bland dem lärares) uppfattningar om saker och ting. Inlärningen är inte ett hysteriskt memorerande av mer eller mindre pålitlig information, utan mera övning av en inlärningsprocess, som inte behöver stoppa upp, bara för att man slutar i skolan. Så är det då saker och ting fungerar idag! Vilket de börjar göra allt oftare!

En viktig ingredens i soppan är det här med att argumentera. Förr skulle man sitta tyst eller hålla föredrag. I dagens värld kommunicerar vi på ett annat sätt. Inte nödvändigtvis alltid i klassrummet, utan överlag. Om man skrev någonting i den ”gamla skolan”, var det anteckningar för eget bruk, text enligt diktamen osv. Jag minns att musikundervisningen gick ut på att bevara den finlandssvenska visskatten genom att per diktamen anteckna mängder av sångtexter. Vi kom ytterst sällan till det skedet att sångerna sjöngs!!! Nu i samband med vår flyttning, har sopsäckar med sådana gamla anteckningar kastats bort. Vem har haft nytta av dem??

Här kommer bloggandet och kommunkation via diverse media in i bilden. När jag skriver denna text, är den avsedd för en publik! Jag borde alltså formulera mig väl (tror jag). Har jag inte gjort det tidigare då? Inte egentligen!

I mitt jobb som lärare, blir jag tvungen att förklara det ena och det andra. Då måste man formulera sig något så när tydligt och korrekt. Sedan kommer frågorna! De ska besvaras kort och konsist. Gärna korrekt dessutom! Det blir en sorts snabbkommunikation! Att skriva bloggar, twittra, knåpa ihop inlägg på Facebook etc. kräver lite mera. Speciellt bloggandet gör att man förändras. Man formulerar sig mera grundligt. Man tänker tanken längre ut. Man försöker förmedla det man kommit fram till. Det är en nyttig process! För var och en av oss och speciellt de unga.

Den stora kontrasten till detta ser man i det som kallas ”diskussion människor emellan”. I en sådan diskussion finns många riskfaktorer. Då många diskuterar, dominerar den som tänker snabbt och är munvig. Mycket skämtas bort av den som inte begriper argumenten. Osakliga kommentarer haglar. ”Du är dum för du är inte en humanist” har jag fått mot ögonen ett antal gånger. Snabba osakliga kommentarer, som inte spelar så stor roll, eftersom man ändå reflekterar över dem bara någon sekund i taget. I en diskussion på webben, slår sådana idiotiska kommentarer tillbaka mot den som kommenterar.

Det finns mycket idag som inte fungerar. Men det finns också det som gör det! Vi lärare bör åtminstone försöka anpassa oss. Det hör till vår professionalism!