I går skrev bloggaren ett litet inlägg om hur man tolkar och framför allt förstår ”enkla räknesätt”. Råkar ha en annan intressant iakttagelse jag vill lufta.

Det gäller procenträkning! Borde inte vara så svårt. Vi behöver alla procentbegreppet, även om det har en lite antik prägel över sig. Det intressanta är att många vuxna bekanta jag känner, har en ”formeltolkning” av begreppet. man räknar procent med någon typ av ”k*p*t”-formel. Har varit med om bordsdiskussioner, där människor bokstavligen hamnar i gräl över vilken version som är den bästa. Man har kallat oliktänkaren idiot vid ett par tillfällen.

Om formlerna fungerar, är de ok och ”samma sak”, något olika formulerade bara.

Varför då ta upp saken? Jo, här har vi igen ett exempel på matematik-magi! Man ”stoppar in”  någonting i formelmaskinen och räknar vidare, ofta utan att reflektera över VARFÖR!

Det man lär sig i skolan på matematiktimmarna är långt ifrån det en professionell matematiker eller tillämpare av matematik jobbar med. Vi lär oss lite aritmetik, algebra och en aning geometri (för lite, tycker jag ibland). Går man längre, kommer funktionsanalys med i bilden och diverse andra saker (vektorer, statistik, sannolikhetslära, trigonometri…)  också, men fortfarande är många ungas bild av matematik är diffus.

Det värsta är detta mekaniska tänkande. Man ser matematiken som en rad formler som fungerar likt maskiner. Man sätter in och plockar ut. Man kopierar någon modelluppgift, gör lika i provet och glömmer det veckan efter. Det här är INTE min beskrivning av saken, utan något som flera vuxna jag talat med, berättat för mig.

Vi som lär ut teoretisk eller tillämpad matematik, är medvetna om denna matematik/magi-koppling och vi gör vårt yttersta för att motverka  det obskyra och presentera klara mönster. Problemet är att vi ser ut att nå relativt få av våra elever! Speciellt missar vi dem med ett svalt intresse.

Faktum är, att skolan har förändrats väldigt lite under långa tider. Visst har det kommit lite nya rackerier in i bilden, men… Dessa nymodigheter har alltid stött på en våldsam kritik. Jag minns själv det skede då tabellverken vi använder fick en utökad formelavdelning. Mången lärare sade att nu är det förbi med ungdomens intelligens. Ingenting behöver de komma håg. Det är ”bara att slå upp”. Ur led är tiden. Voi voi.

Just nu har vi en möjlighet att utnyttja ny teknik. Studentexamen ska skrivas digitalt om något år. Kritikerna går på högvarv. Det är nästan som om somliga därute skulle gotta sig i hur pass mycket åt helvete allt kommer att gå! Diskussioner inom många ämnen är hätsk. I stället kunde vi utnyttja chansen och försöka fördjupa förståelsen, se mönster och möjligheter. Tillämpa det vi kan på problem. Öka intresse, minska allt för mekanisk korvstoppning (en del av varan behövs dessvärre!), anpassa oss till verkligheten! Vi ska inte lära oss si och så, eftersom traditionen bjuder det! Vi ska alltid sträva till förbättringar. Tiden och samhället ändras och skolan måste hänga med!

I bästa fall kan vuxna i framtiden berätta för mina efterträdare att de trivts med sin skola och haft nytta av den!