För någon dag sedan regerade bloggaren på en artikel om Norden i the Guardian. Här beskrivs våra hemknutar i rätt så mörka toner – bokstavligen. Läs gärna artikeln. Orkar inte sammanfatta alla sakerna här. Någon FB-kompis har uppfattat saken som så, att jag skulle ha tagit på nosen då jag läste artiklen. Nja. Jag vet inte. Det mesta som sägs är ju sant och lite kritik måste man väl tåla. Utan den, ingen utveckling!

I dagens Hufvudstadsbladet kunde man läsa om den sannolika bakgrunden till Guardian-upplägget. Skottarna ska den 18 september rösta om självständighet. Största lokala partiet där, nationalpartiet SNP under ledning av Alex Salmond, vurmar tydligen för att Skottland ska ”söka sig till den nordiska gemenskapen”, vad det nu sedan i praktiken innebär. I Storbritannien reagerar man tydligen mot detta t.ex. i stil med upplägget i the Guardian.

Att se Skottland som en del av Norden medför problem, påpekar politikerna hemma hos oss. Man ställer sig alltså artigt mot förslaget. Det finns skillnader i kultur, trots vissa band från vikingatiden. Dessutom har vi språkfrågan. Skulle Skottland få en integrerad roll, skulle språket i Norden antagligen driva i riktning mot engelska, och det vill man inte se.

Bloggaren kan inte riktigt ta ställning. Saknar kunskap för att göra en helhetsanalys. Tanken på ett större Norden är ju intressant! Också de baltiska länderna har ju försökt komma med i den nordiska sfären.

En stor del av debatten fokuseras på nutiden. Om man försöker se saken ur ett längre perspektiv, tror jag att ett frö är sått. På lång sikt – säg på skalan 100 år eller så – kan det säkert hända saker och ting. Vilka? Vet inte! Om vi ser bakåt i tiden, var konflikter inom Norden fullt tänkbara. Det fanns spänningar mellan Sverige, Norge och Danmark, som kunde ha blossat upp i ordentliga konflikter. Har svårt att tänka mig ett sådant fenomen idag??  Vi mår bra trots vissa bakgrundsproblem, som tas upp i den brittiska pressen. Är det otänkbart att samarbetet och diplomatin sprider sig? Framtiden får utvisa!

Språket då? Mindre språk dör ut hela tiden. Kommer engelskan att dominera om X år? Kanske. I USA lär spanskan för sin del vara på väg att bli ett majoritetsspråk. Brasilien är på väg att bli en stormakt. Där talas portugisiska, som tydligen också är ett växande språk. Indien?? Kina??

Bloggaren tänker inte bekymra sig. Intressant är det i alla fall att följa utvecklingen.