Julafton samlade närfamiljen till en liten men lyckad fest. Under många år var det äkta hälften och bloggaren som samlade flera generationer hemma hos sig, för att fira jul och nyår. Nu har dottern E tagit över. Skönt! Det är härligt att gå till dukat bord och bara ta med ett gott humör. Roligt att leka med barnbarnen och höra vad de vuxna funderar. Fick en drös mycket trevliga julklappar också! Trevligt.

Det gångna året kan beskådas i Facebook, om man så vill. Man får en statistisk överblick, antagligen baserad på hur många som klickat på de olika inläggen. Det har hänt en del under året. Bland annat ett församlingsbyte från det ultrakonservativa och uteslutande Petrus församling till det mycket liberalare och öppnare finskspråkiga Kannelmäen seurakunta. Det finns dagar då jag tror att vissa församlingar aktivt jobbar på att minska kyrkans roll  samhället. Man har sin åsikt och alla andra har FEL!

Bloggaren har också firat bröllopsdag. Har varit gift i 36 år. En av fysikerflickorna i min elevgrupp hade på något sätt fått nys om saken och frågade hur man klarar av det. Tydligen lyckas det inte för alla!? Minns inte vad jag sade. Antagligen någonting smått banalt om respekt och tillgivenhet. Nu när det gamla året är på väg ut och det nya in, har bloggaren funderat lite djupare på saken. Inget fel på respekt och tillgivenhet, men det finns ett element som jag tror är viktigt. Man ska inte alltid kräva att få sista ordet! Det är omöjligt att hela tiden ha samma åsikt. Det är klart att äkta makar, precis som alla andra, har varierande åsikter i en del frågor. När man diskuterar någonting med sina medmänniskor, finns det ofta de, som kräver att stampa igenom sin åsikt, ofta kryddad med en saftig dos ironi över den som är enfaldig nog att inte tycka lika! Har ofta i sådana fall tänkt, att det där skulle vara en utmärkt metod att krossa ett förhållande! Ska man leva ihop, måste man lära sig acceptera varandras åsikter,också om man inte själv omfattar dem till punkt och pricka. Det här är tydligen inte en självklarhet för alla, varken i parrelationer eller på jobb, i församlingar och i andra sammanhang.

Visst är det viktigt att få vädra sina åsikter. Det gäller både en själv och medmänniskan!