I dagens Hbl 15/11/2013 hittar man några insändare som tangerar bland annat religion och etik. Det är en koppling bloggaren tidigare har funderat på. Dags för en ny runda kanske.

Bloggaren växte inte upp i ett religiöst hem – åtminstone inte i traditionell mening! Vad avses med det? Kommer till saken lite längre fram!

En del av släktens manliga medlemmar var aggressiva absolutister. Spriten var i deras värld roten till allt ont! Devisen var: ”En nykter människa är en bättre människa”. Var man nykter, var man per automatik klokare och vackrare än medelmedborgaren därute. Ibland tog det här absurda drag. Man ansåg sig bokstavligen vara kunnigare än alla andra. Oberoende av om man diskuterade kärnkraft, olika människorasers potentiella intelligens, jämlikheten mellan könen eller annat, var argumentet att man nog visste bäst. Man var ju en nykter människa. Slå det faktumet, den som törs!

Det har senare slagit mig att absolutismen tog drag av religion. Man trodde på nykterheten, ungefär som en religiös människa tror på sin Gud. Dessvärre användes denna tro som en sköld och en källa av självförhävdelse.  Hittar man motsvarande effekter inom den egentliga religionsutövningen?

Jag tror att det kan bli så. Minns hur ett antal kristna personer med stort allvar förklarat att kommunism är okristligt. Egentligen var socialdemokrati det också i förlängningen! Och alla typer av liberalism. ”Det är Guds vilja att jag är borgerlig SFP-anhängare” hette det. Märkliga påståenden. Visst står det i Bibeln om förvaltande av pundet, men det finns många drag av stor empati mot andra också, speciellt i Nya testamentet! Om jag läst texten rätt, agerade Jesus själv som, om inte kommunist, så åtminstone som en ädel socialdemokrat! Men texten kan tolkas och den som vill, ser vad som helst i den.

Visst har kristendomen färgat av sig på vårt samhälle. Det ska inte förnekas. Problemet är HUR detta inverkar på oss. Använder vi religionen/absolutismen/någon annan ideologi för våra egna själviska ändamål. Eller! Kan vi inse våra egna begränsningar på ett genuint sätt och försöka analysera saker och ting osjälviskt? Gör vi goda gärningar för att komma till paradiset, där vi kan gotta oss åt alla som inte tyckt som vi och nu riskerar att pinas av en eldgaffelförsedd småjävel? Gör vi goda gärningar av andra skäl?

Det finns dagar då bloggaren tycker att både en och annan idealism – politisk, religiös eller någon annan – kan inverka allt annat än positivt! Idealismen kan sätta skygglappar på oss eller ge skäl för handlingar som inte är riktigt genomtänkta! Var sitter den äkta etiken? Vet inte. Filosoferna har skrivit och bloggaren har läst en del. Svaret har aldrig klarnat. Kopplingen mellan religion och etik är långt ifrån uppenbar för mig!