Så var det dags för höstlovet igen. Denna gång gör äkta hälften och bloggaren en miniresa till Tammerfors, där Les Miserables står på schemat. Kanske lite god mat också! Något ska man ju unna sig!

Det är trevligt med höstlov. Men det finns jobbiga sidor med det. Kommuner kan ha olika datum för lovet t.ex. Om barnen går i olika skolor, kan det bli svårt att koordinera eventuella evenemang, som t.ex resor. Dessutom är den vanligaste höstlovsveckan i huvudstadsregionen dyr ur resesynvinkel. Byråerna kör ofta med höjda priser.

Lyssnade på ett program i radio Vega. Tisdagssnackarna hette det. Bra inledning med antirasistiska åsikter. Understödes. Men sedan diskuterades höstlovet, och nu ilsknade jag till. Tyckarna i programmet, vara den ena är lärare och den andra ”pedagog”, ansåg att det bara vara helt ok att ta ungarna i skolan precis hur som helst. Någon vecka hit eller dit spelar väl ingen roll. Lärarna borde vara kapabla att arrangera saken!

Fy sjutton! Igen en åsikt om vad lärarna borde! Bloggaren är gymnasielektor. Känner inte till vad extra frånvaro ställer till med i grundskolan. I gymnasiet kan det leda till katastrof!

Eleverna jobbar i helheter som kallas perioder. En sådan har en effektiv arbetstid på 5-6 veckor. Om man missar en vecka, kan ett krävande ämne bokstavligen krascha. Det här är inte lärarnas problem. Det är ELEVERNAS! Visst kan vi lärare fixa i specialfall. Sjukdom och eventuella idrottsläger går att leva med. Likaså eventuella stora familjefester och så. Inte är vi omöjliga. Det finns datorer och fjärrstudier man kan joxa med. Resor blir ändå för mycket. Speciellt om många reser. Det här är inte enbart en organisationsfråga. Lika mycket äventyras t.ex. elevernas rättsskydd om de inte bedöms så lika som möjligt. Bara för att nämna ett av problemen.

Vi människor kan inte heller bara bli borta från jobbet när reslusten slår till. Skolan är den ansvarsfulla ungas jobb.

Jag är ärligt trött på allt tyckande om skolan. Den är INTE en andra rangens institution. Den är INTE en förvaringsplats för unga. Den är en fungerande enhet för spridande av allmänbildning och kunnande. De absolut flesta av mina fysikelever går vidare till högskolestudier. Varför det? Jo för att de sköter sin skolgång – vanligen exemplariskt!! Framgången är ett resultat av samarbete mellan flera parter, eleverna, lärarna, HEMMEN och säkert några till. Det är inte bara fråga om lärarnas ansvar och organisationsförmåga. Vi undervisar – vi trollar inte fram kunskap!

Visst är det tillåtet att tycka. En aning sakkännedom skulle ändå inte skada.