Inom flera religioner hägrar löftet om en härlig tillvaro efter döden. En trevlig tanke i sig. Hur påverkar den tillvaron här i ”jämmerdalen”?

Rubriken hänvisar till den amerikanska blogg som inspirerat till dessa skriverier.

Bloggaren har flera gånger stött på människor som säger att vi inte ska bekymra oss om problem och orättvisor här och nu. Det blir nog bättre i himmelen! Kanske det, men det här borde absolut inte ge oss rätten att acceptera att vi själva eller andra förtrycks i den jordiska tillvaron! Om vi förslappas av paradislöften, upplever vi en religiös riskfaktor. Vi låter oss ledas och kontrolleras! Vi har också ett ansvar i vår nuvarande existens, oberoende av vad som händer sedan!

En annan sida av problemet, som de facto inte riktigt täcks av rubriken, är motsatsen, dvs religiös hyperaktivitet! Det finns de som vill försäkra sig om en plats i paradiset, genom att framhäva den egna sneda religiösa tolkningen här på jorden. Detta i värsta fall så att medmänniskors hälsa och liv saknar betydelse.

Ytterligare en sak bloggaren har svårt med, är den religiösa skadeglädjen. ”Den där tror inte som jag. Hen kommer det att gå illa för, he he.”

Samhället vi lever i utvecklas långsamt men säkert. Inte alltid till det bättre, men i alla fall. I dag har vi demokratiska rättigheter våra förfäder bara kunde drömma om. Det ger oss frihet, men också ansvar. Friheten utnyttjas i bland krasst. Det finns de som tycker att sjuka flyktingbarn är nimby-fenomen och ska stoppas vid landets gränser. Dessa personer utnyttjar sin frihet, men tar knappast sitt ansvar. Jag undrar i mitt stilla sinne vad sådana människor väntar sig av ett eventuellt himmelrike??

När religionen fungerar, lär den oss att ta vara på medmänniskan. Risken för snedtändning finns ändå. ”Den där flyktingen får det ju bättre sedan. Därför behöver jag inte bry mig!”. Bristen på etik och moral, religionsbunden eller inte, kan leda till lika krassa iställningar förstås. Här kan religion, då den fungerar, vara till stor nytta.