Denna fråga är med säkerhet diskuterad i den akademiska världen och ute på fältet överlag. Kan knappast komma med mycket nytt. Vill ändå diskutera! Bloggaren klassar sig som agnostiker. I den församling jag tillhörde, Petrus i Helsingfors, hörde jag till den liberala fraktionen. Varför det? Tänkte starta en serie inlägg där jag försöker reda ut begreppen, om inte annat, så för mig själv.
Har läst många blogginlägg och artiklar om religiositet. Få av dem imponerar. Nu hittade jag en intressant historia, skriven av en amerikansk ateistisk bloggare. Tror mig kunna underteckna mycket av vad han säger, men vill fundera i lugn och ro. Tänker helt kallt använda den bloggande kollegans teser i mina egna inlägg. Vad ställer han, Neil Carter, upp för punkter i frågan? Här följer en kort översättning. Religion är ett negativt fenomen om:
1) Den leder till inaktivitet när man borde handla i någon fråga.
2) Den får dig att acceptera saker som egentligen borde förändras.
3) Den får dig att i för hög grad lita på subjektiv källor då du fattar beslut.
4) Den avråder från kritiskt tänkande.
5) Den lär ut att man ska tvivla på vetenskap.
6) Den via löften om en drägligare framtid i en annan värld får dig att frånse behovet av lösa problem i den nuvarande världen.
7) Den får dig att diskriminera medmänniskor på grund av kön, sexuell läggning eller trosföreställningar.
8) Den lär dig att inte lita på dig själv och anse dig själv vara bruten och svag eller oförmögen att tänka självständigt.
9) Den kräver att du satsar signifikanta mängder av tid eller pengar.
Nio punkter alltså. De ska bli grunden för nya blogginlägg. Hoppas på diskussion!!!
Det är ett spännande och lovvärt initativ. Vill genast peka på en punkt bakom dem du är i beråd att ta itu med. Gäller dina nio punkter endast för religion? Eller kunda man lika väl säga att samma sak till exempel om vetenskap, livsåskådning i stort, filosofi, moral…..?
Tackar. Bra fråga. Min åsikt är att den här diskussionen gäller uttryckligen och enbart religion! De andra kategorierna du nämnde har sina egna ramar, som dessutom kan variera sinsemellan. Ska kanske utveckla min tanke i kommande inlägg.
Självklart skall diskussionen gälla just religion, eftersom du har initierat det så. Min poäng är att det ofta inte är religion i sig som åstadkommer ett beteende, utan det är människor som fungerar enligt vissa mönster och såväl medvetena som omedvetna strategier. Och de gör det obereonde och samtidgt beroende av religion, av kultur, av vetenskapssyn… Man kan inte isolera ett religiöst beteende (t.ex. inaktivitet när man borde handla) , utan handlandet påverkas av den helhet som människan utgör.
Ok. Jag ska ha dina ord i tankarna när jag fortsätter och kanske försöka forma mina argument så, att det framgår varför det är religion vi talar om. Observera mitt ställningstagande som agnostiker. Den bloggare jag refererar till, är uppenbart ateist. Jag vill inte vara religionsfientlig, men mina erfarenheter inom den religiösa sektorn tvingar mig att diskutera! Se det gärna som ett försök att finna en väg ut ur det trångmål jag vet att många religiösa upplever idag.