20130926-083111.jpg

I skolvärlden har vi våra byråkrater. De fattar diverse märkliga beslut. Ibland undrar man om de hört talas om konsekvensanalys?

I sjukhusvärlden ser det ut att vara lika. Bloggaren är allergisk, något ja tidigare berättat om i denna blogg. Har gått in för att delta i ett sensibiliseringsprogram (tror det heter så – är mest bekant med den finskspråkiga termen siedätyshoito). Man injiceras med någonting som ger besvär – i mitt fall björkpollen. Programmet räcker totalt ca 3 år. De doser man tar, växer hela tiden. I början kände man knappast av dem, men det blir tuffare ju längre man hinner.

När jag inledde programmet i Helsingfors vid Allergisjukhuset, fick man sina sprutor på eftermiddagar. Sedan hem! Vanligen kollapsade jag sedan i soffan ett par timmar. Huden protesterade också. Det gick i alla fall något så när.

Nu har man hittat på att patienterna ska få morgonturer! Tre tider i veckan finns att välja mellan och i vissa skeden av det hela, ska man dyka upp en gång i veckan mellan 8 och 11. Problemet är att de flesta av oss i kön jobbar!!

Det är inte lätt att fixa en ledig förmiddag en gång i veckan. Det är inte heller en enkel sak att kämpa mot allergierna på jobbet. Det finns elever som identifierar varför fysikläraren inte är i toppform vissa dagar. Det känns bra, men… Personalen på sjukhuset har låtit antyda att de inte riktigt begriper planeringen.

Själva sjukhuset har man placerat på en lokal alptopp. Astmatikerna stönar sig upp för en brant backe och behöver sedan vård på momangen. Undrar hur det påverkar patientstatistiken!

Försöker åka buss så ofta det går, men de morgnar ja får injektionen, måste jag ofta snabbt ta mig till jobbet. Sjukhuset har en minimal parkeringsplats, där den första som parkerar, plägar vara parkeringsövervakaren. Med ett elakt flin följer hen med hur de hysteriska patienterna söker en ledig ruta. Som en kobra anfaller en råtta, hoppar hen sedan ur sin bil för att göra skäl för sin lön. Hm!

Nu ska jag inte bara klaga! Jag är tacksam för att vården finns, men…

Det här är en symbios! Stat och kommun hjälper mig och jag är till nytta för dem!! När jag flåsar in i labben och startar en lektion med ca 25 unga fysiker, hjälper jag till med att skapa framtidens arbetstagare, arbetsgivare, beslutsfattare (och tjänstemän).