I diverse undersökningar har man kunnat kunnat konstatera att finlandssvenska gymnasieelever överlag klarar sig bra, utom i naturvetenskap! Bloggaren har som lektor i fysik, fått ta emot frågor om varför vi lärare i ämnena, helt enkelt inte ser till att det blir en bättring! Det skulle minsann den som råkar ta upp frågan göra! Så svårt kan det inte vara!

Här har vi igen ett exempel på, att den som inte satt sin fot i skolan sedan Batista förlorade Kuba till Castro, minsann är den största experten.

Vi lärare gör vad vi kan! I huvudstadregionen är läget de facto inte alls så tokigt. Antalet abiturienter som väljer naturvetenskap i studentexamen är skapligt stort och resultatet ganska hyggligt. Mera än så kan bloggaren inte ansvara för – och egentligen inte ens det! Ändå får man sin beskärda del av samhällets förakt! Snart är det mitt fel att Nokia sålts till amerikanerna också.

Ämnet fysik är frivilligt. Vill man inte skriva fysik i examen, ja då låter man bli! Det hela är till stor del en fråga om vad eleverna gjort tidigare i sitt liv, vilka ambitioner de har osv. Vi lärare kan inte trolla, tvinga, hypnotisera, lura eller någonting annat i den stilen. Vi kan jobba med dem som vill jobba med oss.

Det är bara en liten del – kanske 20 % av eleverna – som väljer att jobba med fördjupade fysikkurser. Annat är det med vissa obligatoriska ämnen som t.ex. modersmålet!

Nu rapporteras det om att speciellt finlandssvenska pojkar inte läser böcker och håller på att tappa greppet om sitt modersmål. Katastrof! Hur ska de kommunicera? Hur ska de kunna jobba?

OK. Det här ÄR stora och viktiga frågor.

Bloggaren måste öppet erkänna att det känns bra att få sällskap i klubben, vars medlemmar klarar jobbet ”dåligt”. Det är INTE skadeglädje jag känner. Tvärtom! Vi måste se mycket vidare på det här problemet! Finns det någon lösning? Säkert! Problemet är att hitta den!

Det sägs att vi ska lösa saker och ting genom att läsa Harry Potter och analysera texter som rap-artister vrider ur sig. Hm! Populärkultur är svåranalyserad av en vuxen som egentligen ger blanka … i hela saken! Dessutom har populärkulturen en tendens att vara omoderna vid nästa terminsbyte, medan läroplaner och annat elände tar lång tid att utveckla. Visst kan det tänkas att en modernisering av metoder och kursinnehåll i modersmål, skulle gagna de unga, men.. . Det finns knappast snabba, populistiska lösningar!

De absolut värsta vi kan göra nu, är att snörpa på näsan, vifta med fingret (pek) i luften och aggressivt anklaga de unga!  Det vinner vi ingenting på! Ingen börjar läsa Strindberg för att vara sin lärare till lags (nå, kanske någon enstaka).

Antagligen gäller problematiken betydligt mera än fysik och modersmål! Dessa ämnen har man kartlagt, men bloggaren tror att de är ett skrap på ytan!

Vad göra? Bloggaren tror inte att det finns EN saliggörande åtgärd. I stället måste vi skapa den stora floden av de många små bäckarna. Några förslag:

Vi måste delvis riva ner de murar mellan läroämnena som finns i skolan. Samarbete över ämnesgränser alltså! Om en elev är intresserad av musik, rymdforskning, hur en cell fungerar …, låt då eleven läsa om det! På se svenska! På andra språk! Skapa en läsvana via intresse. Litteraturen följer väl med som ett bonus i stället för ett självändamål då. Bloggaren är som fysiker beredd att ställa upp!

Skolan kunde öppna sig utåt. Nu är man på myndighetshåll hysteriskt rädd för att företagsvärlden ska få makt. Sponsorering är inte tillåten! Bloggaren har t.ex. förvägrats tjänstledighet för otroligt högklassig utbildning i USA vid tre olika tillfällen. Orsak. Företagsvärlden är med i spelet. Jag har fått lov att ta oavlönad ledighet. Vid dessa seminarier har jag lärt mig tiotals gånger mera än vid motsvarande tillställningar här hemma. Men se, det är förbjudet, förbjudet, förbjudet…. . Vid besök i skolor, t.ex. i Tyskland, möts man av stora plakat vid skolans huvudingång, där sponsorer – företag i området – öppet avtackas. Den nytta skolan får via dem, är ansenlig. Här hemma ska allt vara stämplat och kontrollerat, samt fritt från skumma handskakningar. Bra i sig, men ofta kväver kontrollen.

Våra tjänstemän kunde bemöda sig om att sätta sig in i skolans vardag. Nu fattas beslut som sätter käppar i hjulet för både det ena och det andra. Ibland håller man på att kvävas som lärare. Om t.ex. ett besök utanför skolan planeras, möts man av ett (digitalt) blanketthelvete, som får mången lärare att avstå från hela projektet. Det har jag bokstavligen hört tiotals kolleger intyga! Man ska fylla i formulär, som sedan returneras med förnedrande kommentarer, skickas in på nytt osv. Det finns dagar då vanmakten väller över en!

Vi behöver hjälp utifrån! Det är inte bara skolan som ser till att elever läser, intresserar sig för saker osv. Alla skolstadier, föräldrar och andra är med här. Nu är kulturen den, att unga körs omkring och deltar i diverse idrottsevenemang och annat. I grunden är jag säker på att föräldrar här menar väl! Faktum är att det också skulle behövas tid hemma!! Då man samtalar vid ett matbord. Då man läser för de unga. Då man får de unga att läsa själva – och kanske sedan diskuterar det de läst med en vuxen? Idrott och annan verksamhet utanför hemmet är OK, men i lämpliga doser!! Mångsidiga intressen jobbas främst fram hemma. Det här nämns sällan i debatten!

Vi ska nog lösa det här! Tillsammans! MEN! Vi måste inse att det här inte enbart är ett problem för finlandssvenska pojkar! Så det så!