20130812-064203.jpg

Det är visserligen inte pinball hon spelar, lilla S. Ändå får hon morfar att i tanken jämföra henne i spelfärdighet med rockoperans hjälte Tommy (Pete Townsend och the Who).

S och storasyster T gör annat än att spela förstås. Men ibland får de ta telefonen eller paddan och roa sig av hjärtats lust. Speciellt när vi är ute och äter och väntar på maten. Eller när vi åker bil. Morfar själv brukar ibland roa sig lite med de spel som installerats, delvis med tanke på barnbarnen. Har ändå inte en chans mot ungdomen i vissa av dessa spel. Lade märke till att jag låg otroligt högt på apparaternas spellistor. Lilla S spelar ju på mitt konto. T är inte heller dåligt placerad, men väljer ofta annat än de spel S är så bra på.

S gillar spel där man springer, klättrar, hoppar och duckar. Problem ska lösas snabbt. Hon har barnets goda syn och fattar snabbt. Poängen de bara rasslar in.

Man hör ofta de ungas spelande kritiseras. Om spelandet blir det enda de gör, är det förstås inte bra. Samma gäller vissa saker vi vuxna håller på med. Mångsidiga sysselsättningar är på sin plats. Ändå finns det detaljer morfar, som är lärare, noterat.

Barnen är t.ex. otroligt koncentrerade när de spelar. De visar också en stor uthållighet. Går det åt skogen, börjar man om från början. Inga sura miner. Man tävlar mot sig själv och lär sig snabbt.

Tänk om vi kunde utnyttja tekniken till verklig inlärning! vi är kanske på väg dit! Problemet är vi gamla lärare, som inte själva alltid har fått prova på det nya. På det sätt ungdomen gör det!

Det är alltid lätt att kritisera det vi inte riktigt förstår och har erfarenhet av. För inte så länge sedan ansåg man att kvinnor och speciellt unga flickor skulle undvika att läsa. Det bara krånglade till det i deras enkla hjärnor och fick dem att tänka osedliga tankar. Hu ändå!