Bloggaren arbetar i ett gymnasium med idrottsinriktning. Brändö gymnasium är inte ett egentligt idrottsgymnasium. Det finns bara ett sådant, Vörå gymnasium, i det svenskspråkiga Finland. Men vi har vår inriktning! Och vi brukar ge Vörå kring öronen i mången typ av idrott, he he!

Är bloggaren som fysiklektor involverad i idrotten? Svaret är på det stora hela nej. Man måste förstås ha en smått flexibel inställning till de idrottare som har svårt att hinna till morgonlektioner eller måste gå en aning tidigare pga. sina träningspass, men det går att leva med. I regel sköter dessa idrottare sina studier väl!

Det finns en koppling mellan framgång i idrott och studier. Bloggaren tror att en ung som kan planera sina träningar och har självdisciplin, kan ha nytta av detta i studievärlden också. Min inställning till ”idrottarna” är därför på det stora hela positiv. De själva och kollegerna som jobbar med dem, gör ett bra jobb i Brändö!

Vad idrottar de unga med? Man kunde ställa frågan lite allmännare. Vad är idrott?

Jag minns hur min hustrus moster  med förakt brukade kommentera rallytävlingar i TV. (Bloggaren har aldrig varit intresserad av dessa, men svågern brukade se på dem). ”Det där är ju inte idrott”, sa hon. ”Man sitter ju på en stol och vrider på en ratt!” För salig moster var tydligen idrott någonting där man anstränger sin kropp mera än vad rallyföraren (antas) göra?! Andra människor har sina egna idrottsdefinitioner. Jag har t.ex. stött på (bänk)idrottare som enbart accepterar lagsporter. Allt annat är inte idrott! De brukar gå på med påståenden om att lagsporter övar upp lagandan, samarbetsförmåga och social kompetens! Är det så? Andra idrottsentusiaster gillar grenar där man utvecklar sig själv. Friidrott t.ex.

Det är kanske inte så smart att stå på sig för mycket i sina påståenden. Lagsporter kan säkert inverka positivt på lagandan, om man råkar vara bra på sin sport och accepterad av laget. För många av oss vanliga knegare framstår ändå skolans gymnastiktimmar som ett direkt minne från helvetet! Refererar här till ett blogginlägg jag funderat mycket på! Speciellt i grundskolan, kan lagsporterna bokstavligen utvecklas till statsunderstödd mobbning, om inte läraren är mycket på hugget, och klipper av alla försök till sådant genast i knoppningsskedet!

Bloggaren själv utövade i ungdomen diverse kampsorter. Främst Aikido. Filosofin är då mera att tävla med sig själv. Det var roligt! Den sociala biten fanns också, men inte i samma grad som i lagsporterna.

Tillbaka till skolvärlden. I Brändö utövas ett mycket stort antal idrotter. Man spelar ishockey, fotboll, handboll osv på lagsportsidan. Man stöter på tennis, badminton, hästsporter, segling, kampsporter osv. Det som flera gånger slagit bloggaren, är att käbblet om vilken idrott som är den rätta, inte hörs av i nämnvärd grad. Det är som om man skulle högakta varandra mera än människor överlag gör ute i samhället. Det här är också en detalj som bloggaren gillar! När idrottsframgångar nämns i samband med veckosamlingar, apploderas alla som haft framgångar! Det är bra!

Är rally idrott? Vi måste väl utgå från att man ska ha en god kondition och reaktionsförmåga, för att köra bilen i jobbig terräng.  Svaret är alltså, trots mosterns  åsikter, ett försiktigt antagligen. Är schackspel idrott? Är tunga studier idrott?

Det finns gråzoner här i världen? Livet är intressant!