Biskop Björn Vikström kommer på sin fb-sida fram med några kommentarer om minister Räsänens utspel. Bland annat påpekas mycket riktigt att minister Räsänens tolkningar är en privatpersons sådana, och ska inte per automatik antas representera vad vårt folkkyrka står för. Det håller jag med om. Vi påminns samtidigt om hur människor med kristen livssyn skyddar flyktingar genom att gömma dem för myndigheterna.
Stämmer och dessa personer har min beundran. De ställer sig mot myndigheternas påbud då de anser lagarna och politikernas beslut vara omänskliga.
Är inte detta ett regelbrott? Civil olydnad? Säkert, men jag utgår från att dessa människor är beredda att vid behov stå för konsekvenserna av sina handlingar. Statens roll är att se till att dessa konsekvenser är mänskliga. I en diktatur kunde det gå riktigt illa. Det finns gråzoner i alla samhällen, och situationer som dessa uppstår helt enkelt.
Det bloggaren funderar på, är om det verkligen krävs en kristen livssyn för att handla osjälviskt på det nämnda sättet? Kan det inte tänkas att personer med annan religion eller en ateist handlar så här? I media har välgörarna presenterats som kristna – full heder för det – men är den livssynen verkligen en förutsättning. Kanske är det här en akademisk fråga. Bloggaren väntar på rapporter i media om godsinnade med andra livssyner än den kristna. Tror bestämt att de finns!
En annan sak som kommit fram vid de diskussioner jag läst, är att en politiker svär sin tjänsteed med handen på Bibeln! Antar att det stämmer, men hur är det om ministern är muslim eller judisk? Ateist? Det här är en av de kopplingar mellan religion och politik bloggaren inte riktigt förstår.
Vill inte verka religionsfientlig, men märkligheter i dagens värld finns! Det räcker inte med kommentarer om tradition här! Saken går djupare än så.
Ekrems blogg 
Traditionens livskraft stärks när omvärlden förändras. Däremot, i detta fall, blandas traditioner och blir därmed en ”salig” röra som knappast kan utgöra ens början till grund. A-M.H. skrev på sin fb-sida att var och en har sin åsikt och övertygelse, men att land ska med lag byggas. Troligen, alternativt förhoppningsvis, är det lagen som kommer att vara det neutrala rättesnöre vi alla i Finland kan följa.
Har man en åsikt och en övertygelse som står i strid med gällande lag har var och en sin demokratiska rät att arbeta för att förändra lagen. En minister har här definitivt inte sämre utgångsläge än någon annan i detta fall.
Och – som du skriver – i ett mångkulturellt samhälle bör gemensamma förhållningsregler, nedtecknade i demokratisk anda, utgöra vårt gemensamma rättesnöre.