Inom servicebranschen är det viktigt att man bemöter kunden väl. Bloggaren försöker undvika att se för negativt på världen, men när det gäller hur man bemöts på olika ställen har bloggaren en tendens att vara långsint.

Det finns ett företag som bloggaren undviker.

Ett av dem är Café Picnic. Var på hälsogranskning på Forums läkarstation för en sisådär 7-8 år sedan. Eftersom man inte får inta näring före vissa blodprov, är man smått trött och skakig efter! Gick in på nämnda cafe i Forum, Helsingfors. Frågade expediten om semlan innehöll nötter. ”Hmpf – givetvis inte” var svaret. Satt mig ner och tog en tugga. Nötallergin satte igång nästan omedelbart. Det finns två möjligheter. Antingen går det om efter ca 10 minuters rätt så hårda kval eller så måste man larma om hjälp. Den här gången tonade attacken av. Grabbade tag i kaffekoppen. Den var nästan tom. Spricka i botten! Gick tillbaka till expediten. Orkade inte ta upp detta med nötterna, men visade koppen och sprickan. ”Hmpf – ta nu en ny kopp då”. Det gjorde jag! Hon slog in en ny betalning i kassan! Bloggaren började ilskna till. ”Ska jag betala för kaffe som runnit ut på brickan?” var min fråga. ”Det är klart att du ska betala för kaffet” sa bodknoddan. Bloggaren bad att få tala med bossen! ”Ta ditt kaffe om det nu är så viktigt” fräste flickan!

Det gjorde bloggaren inte! Kaffekoppen fick vara. Likaså kommande besök på Cafe Picnic! Det finns gränser.

Ett annat företag som blåst sina möjligheter är banken Aktia. Många svenskspråkiga finländare som använder banken har frågat varför bloggaren föredrar en i huvudsak finskspråkig bank, Nordea, för sina privata bankangelägenheter. Förklaringen är enkel!

Då bloggaren var nybakad student (medlet av 70-talet), var behovet av studielån överhängande. Klev alltså in på Aktias huvudkontor (banken hade ett annat namn då). Kom inte ens fram till lånefunktionären. Frågade om råd av den dam som dök upp och synade kunderna i sömmarna. ”Vi är inte intresserade av unga studenter som aldrig blir klara med sina studier!” sa hon. Klev rasande in på konkurrentens kontor (Nordea som då hade annat namn). Funktionären smålog då jag mer eller mindre aggressivt beskrev mina upplevelser. ”Med det där temperamenten, klara du antagligen av dina studier ganska snabbt” sa han. ”Flytta över dina bankärenden hit, så fixar vi ditt lån!”. Så skedde. Hade ett minimalt lån några år. Studerade. Blev fysiker. Betalade tillbaka lånet snabbt. Har varit ”den vänliga bankens” kund sedan dess.

Man borde kanske ha överseende! Prova på hur andra expediter och funktionärer bemöter kunden? Men nej! Det smakar liksom inte! Engångsintrycket är oerhört viktigt! Likaså inställningen hos den som bemöter kunder!!