Så var då midsommaren över. Skönt har det varit. Vi firade, frugan och jag, i Helsingfors + grannstaden Esbo tillsammans med familjen.

Varje helg för med sig sina tragedier. Denna midsommar har kostat 15 människor livet, ofta i alkoholrelaterade olyckor. Tog mig en titt på tidningen Hufvudstadsbladet i morse och läste rapporteringen. Följande antal dödsfall noterades: i S:t Michel (1),  Lavia i Satakunta (1), Kuhmo (2), Oulainen i Österbotten (1), Rautalampi i Savolax (1), Imatra i sydöstra Finland  (1), Nådendal nära Åbo (1), Luhanka i Mellersta Finland (1), Lojo (1), Kuopio (1), Pargas (1), Raseborg (1), Lieksa (1) och Villmanstrand (1).

Det som är slående är att stora städer saknas i listan! Framför allt huvudstadregionens Helsingfors, Esbo och Vanda lyser med sin frånvaro.

Nu tror väl läsaren att bloggaren tappat röda tråden. Midsommar är den helg då ”alla” åker ut i geografin för att fira! Många gör det, men det finns minsann firare i städerna med. De stora städerna har så pass högt invånarantal, att trots en folkvandring utåt före och inåt efter midsommar, är invånarantalet under helgen ansenligt!

Kanske kan förklaringen vara att man i stadmiljö uppskattar lugnet under midsommar. Bloggaren stornjuter av tystnaden! Några enstaka stillsamma fester här och där. Gott humör i sommaren. Sprit? Javisst, men sällan ser man grovt berusade människor.

Stadsfirandet känns på något vis harmoniskt. Det där hysteriska supandet har migrerat ut i byarna! Och det ser man i statistiken.

Städer överlag och Helsingfors i synnerhet brukar ibland av icke-stadsbor beskrivas som moderna tiders Sodom och Gomorra. Det är klart att mängder av inflyttare, människor med sociala problem osv. finns i städerna. Dessa har ändå en annan sida också. Denna midsommar såg man skymten av den!

Bloggaren skäms inte över sin stad! Stolt att vara ”stadin kundi” sedan flera generationer bakåt i tiden!!