Igår bloggade jag om vad jag hörde i bussen. Idag lyssnar jag vid en kopp kaffe.

Två unga damer i ca 15 årsåldern lämnade just kafeet. Under några minuter förde de en fascinerande telefonkonversation. Jag vet! Jag tjuvlyssnar. Samtalets ljudnivå var ändå sådan att det inte gick att undgå.

Mobilen ringde. Den ena av damerna svarade. Samtalet gick på finska men jag översätter andemeningen i det hela. ”Morjens farsan” var inledningen. Ok, två generationer språkades vid! Det framgick snabbt att farsan försökt beställa biobiljetter via webben, men inte lyckats. Hur utvecklade det sig?

”Ta det lugnt!” Sade den unga damen. ”Starta någon av sökmaskinerna…. Alltså t.ex. Firefox! Sök sedan XXX…. Fungerar det inte? Ok. Ta det lugnt. Försök en gång till…. Ok. Du är inne.” Sedan följde en beskrivning av hur förälderns skulle leta fram rätt film, beställa biljett osv.

Femtonåringen måste antingen vara filmfreak och van med webbsidan, alternativt ha fotografiskt minne. Det blev beställning till slut och hon kom överens om den tidpunkt hon skulle träffa farsgubben för att gå bio.

Vad var det för konstigt med det här? Jo de omvända rollerna. Under min egen ungdomstid, skulle det aldrig ha fallit en förälder eller äldre släkting in att låta mig ta kommandot så här. Nej, man hade ju livserfarenhet, hade varit med om andra världskriget osv. Om någon visste, var det den äldre. Inget snack om saken! Det man behärskade som ung, fick man utöva i det fördolda.

Den unga flickan axlade rollen som familjens rådgivare för ögonblicket med bravur. Hon var lugn och saklig. Hon ironiserade inte. Jag hade lust att föreslå en lärarbana, men lät med en suck bli att göra det. Man får ju inte tjuvlyssna alltför offentligt!

Jag gillar det jag hörde. Jag högaktade också den osynliga farsan för att våga erkänna sina okunskaper. En dotter av den där kalibern, måste underlätta lite förstås. All heder åt båda!

Kunde inte låta bli att berätta. Blev på gott humör. Önskar mig flera ungdomar av den här typen!!