Jag är finländare. Det är mycket angeläget för mig att tala gott om mitt land. Mången gång har jag t.ex. utomlands förklarat för skeptiska kolleger, att Nokia i grunden är ett finländskt företag. Man tror att det är japanskt eller svenskt i allmänhet?!

Ändå rör jag mig runt världen med en iPhone. Hur kan det komma sig?

Älta hälften köpte sin första iPhone för någon vecka sedan. Ut med Nokia! Hon har bara varit nöjd. Den nya mobilen lär man sig använda på 5 minuter och fördjupningen räcker några dagar. Vi satt tillsammans i timtal med Nokia-modellen, bara för att få den att fungera. Sedan återstod massor av problem. Tekniken strulade. Det var besvärligt att åtgärda inställningar, lägga till en kontakt och tom att ringa ett samtal. Konstig logik i användargränssnittet. Inte bra!

Med iPhone har allting blivit så mycket lättare. Dessutom funkar kameran bra. Vettiga appar är också välkomna.

Jag är gärna ”hemåt” men det finns gränser.

Funderar smått på vad det här beror på? Om den tekniska personalen och planerarna klarar av grundtekniken, borde väl användargränssnittet vara ett lätt steg vidare?? Tydligen är det inte så enkelt. Läraren i mig ser ett mönster. Elevgrupper som inte kan samarbeta, presterar liknande resultat. Ingen röd tråd. Snårigt resonemang. Ologiska strukturer som delvis täcker varandra.

Kan det vara så att det som brister är det sociala. Varje planerare ser ner på kollegerna och kräver att det egna arbetet ska synas bäst??

Bara en tanke!