Varför pekar kompassen norrut? Den frågan hörde jag en ung kille ställa till en vuxen. Svaret? Jo: ”Var inte dum, norr är ju där!”

20130602-121233.jpg

Hade bloggaren kunnat svara på frågan? Är ju trots allt fysiker! Svaret är långt ifrån ett säkert ja. Skulle ändå inte ha kommit med ett föraktfullt svar, hoppas jag! Frågan är djup, nämligen. Einstein fick i barnaåren en kompass av sin farbror och gav sig sjutton på att fundera ut hur den fungerade. Följderna känner vi till.

Barn frågar mycket. Ibland tar det på tålamodet, men man borde stå ut. Frågorna är viktiga. Det är också svårt att komma med bra svar! Vad kännetecknar ett bra svar då?

Barns tålamod är kort. Det vet bloggaren, eftersom han är morfar. Blir man långrandig och mångordig, slocknar intresset snabbt. Ändå växer barnets förmåga att lyssna och kommunicera hela tiden. Idag funderas det långt och länge på saker och ting, frågorna ersätts av följdfrågor osv. Här har vi vuxna ett stort ansvar. Vi hittar inte alltid det bästa, korrekta svaret, men vi måste hålla liv i processen. Att stoppa nyfikenheten är att skapa lata och slöa unga, som inte bryr sig!

Som fysiklärare i gymnasiet har jag ofta en känsla av att ”ta över” ungdomar som någon lyckats inspirera tidigare. Kanske föräldrar, kanske lärare? Den där glimten finns vanligen där! Man vill veta VARFÖR kompassen pekar norrut. Läraren börjar med en enkel förklaring, men när kurserna går på, kommer man småningom in på lite djupare resonemang. Frågan i rubriken är nämligen långt ifrån banal.

Barn och unga är ett kapitel för sig. Minns en konfrontation med en vuxen dock. Frågan var exakt den vi behandlar här. ”Varför pekar kompassen alltid så där?” Det lustiga var att det omedelbart kom en följdfråga! ”Är svaret långt??” Bloggaren sade att han inte klarar sig med en enda sats. ”Ja då bryr jag mig inte om att veta!” var reaktionen. ”Jag är mera för det icke-materiella”.Jaha!

Faktum är, att de flesta frågor här i världen, kräver mer än en sats för att besvaras. Det innebär åtminstone lite ansträngning att sätta sig in i saker och ting. Man måste förstås inte ha intresse av allt här i världen! Det påstår jag inte. Men man måste respektera det att andra har det! De stora problemen, miljöfrågor, energifrågor, vårt allmänna hälsotillstånd, vår rätt till en hygglig levnadsstandard i ett rättvist samhälle osv, löser man inte med poesi! Det krävs ren och skär kunskap! Då är barnets fråga om varför kompassen pekar norrut en god start på vägen!

Ska försöka minnas det jag själv säger nästa gång frågerumban sätter igång!