Vi lärare förväntas nu och då fortbilda oss. Ofta blir det någonting relativt ointressant. Ibland blir det fullträff!

Bloggaren har deltagit i en 8 dagar lång intensivträning med namnet eCampus. Det var fullträffen det! Vad gick det ut på?

Det fanns 2 huvudområden! Rent tekniskt gick vi igenom verktyg på webben, vilket ger stora möjligheter att utnyttja den moderna tekniken i undervisningen. Det andra huvudområdet är ämnesintegration. I min grupp hittade man representanter för ämnena biologi, engelska och fysik. Vi ska nu  försöka samarbeta i vår undervisning kring temat energi.

Drömmen är här att förverkliga  en fenomenbaserad undervisning. Eleverna kan bestämma vilket av ovannämnda ämnen de specialiserar sig på, men man bör gå igenom en helhet! Det här betyder att vi inte längre måste låsa in oss i våra ämnesrum, utan verkligen visa att samarbete är möjligt. Intressanta möjligheter öppnar sig. Kanske vi kan bli av med situationer, där elever är förvånade att t.ex. matematik kan användas inom fysiken, bara för att nämna ett exempel. Hur ska undervisningen genomföras i praktiken? Ingen aning? Vi får planera och se!

En av fördelarna med fenomenbaserad undervisning och samarbete överlag, är att den sociala sidan av arbetet förstärks. Det är inte enbart läraren som för låda, utan växelverkan mellan alla kan ökas – om vi lyckas göra detta rätt! Det kan behövas. I vårt land är vi inte vidare bra på det här! Jämför bara med Sverige!

Ute bland kollegerna finns det nu två läger. En del lärare anser att alla möjligheter måste utforskas och testas, för att skolan ska hänga med sin tid. Andra anser att det här är bara blaj och villa hålla sig till den traditionella undervisningen utan tekniska rackerier.

Jag påstår inte här att den ena gruppen har rätt och den andra fel. Båda kan klanta till det. De framåtsträvande kan i sin iver tro för mycket på tekniska lösningar och glömma vissa fungerande metoder. De konservativa kan för sin del missa viktiga utvecklingsmöjligheter.

Det är uppenbart vilken av grupperna bloggaren tillhör!  Samhället ändras och skolan måste på något sätt hänga med. Det finns mycket att fundera på och prova ut. Somliga saker fungerar och ska utvecklas vidare, andra fungerar sämre och ska  modifieras eller slopas. Det är min åsikt. Jag respekterar dem som tänker annorlunda, men tänker inte bli påhoppad av dem. Dessutom är det uppenbart att den konservativ gruppen är en minskande sådan.

En konservatism baserad på eftertanke och vilja att göra ett bra jobb – det kan jag acceptera. En konservatism baserad på en ovilja att förkovra sig, inkompetens och lättja – det accepterar jag inte. Förekommer det? Vi talar om brödpräster. Kanske borde vi också tala om brödlärare. I vårt jobb KAN man jobba från examen till pension, utan att förnya sig. Om det är den vägen man väljer, hoppas jag att motiveringarna är på sin plats.