Det finns båda skrivna och oskrivna regler i vårt samhälle. Måste man följa dem? I allmänhet gör de flesta av oss det, men nu och då blir det lite si som så med den saken.

Vi går mot rött ljus, vi avrundar skatter till vår egen fördel, vi skräpar ner osv. Somliga av våra överträdelser är kanske inte så farliga, speciellt inte om de är ärliga misstag. Andra kan det vara värre med.

Bloggaren utgår från att de flesta av oss anser att skrivna lagar och förordningar är något man ska hålla sig till. Gör man inte det, förväntas man drabbas av konsekvenserna. Ändå finns det en gråzon. Den som springer mot röd gubbe i trafiken, tolkar tydligen åtminstone trafiklagarna som rekommendationer i stället för absoluta regler!

Vi må göra och handla som vi gör, men ett är säkert! Våra myndigheter, politiker och andra offentliga personer och instanser, ska vara förebilder och verkligen följa reglerna. Man får hoppas att det är så!  När övertramp sker, kan reaktionen vara hård, som i fallet minister Heidi Hautala, med sina gråjobbsdörrfixare. Hon har kanske hamnat oskäligt illa ut, men i princip är det rätt och riktigt att samhället reagerar.  Samma gäller kommuner som missköter t.ex. sin lagpålagda hälsovård och annat.

Varför är det här viktigt? Enligt bloggaren främst därför att politiker och myndigheterna ska var våra normbildare! De ska handla som de förväntar sig att vi handlar! I allmänhet fungerar det bra.

I dagens Hbl finns en bra insändare som tangerar problemet. Bo Holmberg från Karis skriver en insändare ”Folkkyrkan är på villovägar”.  Det ligger mycket i det han säger!

Man skulle utgå från att ärkebiskopen, kyrkostyrelsen, biskopsmötet och kyrkomötet skulle vara ”högsta instans” inom kyrkan. Hur själva kyrkolagen utformas och utvecklas vet bloggare visserligen inte – är trots allt bara fysiker, men de ovannämnda personerna och organen får räcka. Faktum är att det finns präster som ger blanka … i det som påbjuds. Det finns de som vägrar jobba med kvinnopräster eller gör det ytterst motvilligt. Om detta fungerar i  den frågan, måste det vara enkelt att tumma på reglerna i andra frågor också. Det här gör det möjligt att t.ex. predika en skapelselära som utestänger evolution, oberoende av ”chefernas” ställningstaganden i frågan.

Vilka är signalerna ute på fältet? Om de lokala ledarna agerar lokalbiskopar och gör som de vill, är det väl tillåtet för folket att ta efter. Man tolkar som man vill själv också. Det här kan få följden att hela kyrkan svajar i New Age rörelsernas riktning eller blir farligt konservativ. Situationen kan verkligen slita sig.  Ett skrämmande exempel är predikotexter där man konkret förringar betydelsen av modern medicin och uppmanar församlingsmedlemmarna att be i stället. Ett annat exempel är uppmaningen att inte tro på vetenskapliga rön, utan att tolka Bibelns skapelseberättelse bokstavligt. Sådana saker har bloggaren bevittnat i sin forna församing, Petrus i Helsingfors.

Det finns en skillnad mellan kyrkan och resten av samhället här. Kommuner som inte klara av t.ex. de krav hälsovårdslagstiftningen ställer, bryter knappast mot reglerna pga. någon sorts politisk illvilja.  Det kan helt enkelt vara så att pengarna inte räcker till! Inom kyrkan har man ett VAL. Man kan hedra organisationen genom att högakta dess ledare. Gör man inte så, sätter man sig själv på väldigt höga pallar! Man blir en självutnämnd auktoritet! Att vara en auktoritet är inte enkelt. Många är för korta i rocken för den rollen.

Det paradoxala i den här situationen, är enligt bloggaren, att precis de människor som kräver den största lydnaden mot de (ofta självtolkade) påbud Bibeln ställer upp, själva är bland de mest markanta offentliga regelbrytarna i vårt samhälle!