För någon dag sedan skrev bloggaren ett inlägg om det här med att skriva ut sig ur kyrkan, genast någon kommer med en åsikt som inte passar ihop med ens världsbild. Bakgrunden var bland annat Ulla Klötzers inlägg i Hbl, där hon tog illa vid sig av kristdemokraten Mika Ebelings åsikter om att kärnkraften är en gudasänd gåva, eller hur det nu var. UK beslöt sig så vi så att skriva ut sig.

Reaktionen kom förstås. Från kyrkans håll påpekade man mycket riktigt att kristdemokraterna inte är kopplade ihop med kyrkan, utan agerar självständigt. Bloggaren fick samma kommentar på sina skriverier. Denna förklaring har sedan dykt upp både här och där i media.

Må så vara. Vi måste kanske här skilja på kyrka och religion (här tolkat som evlut kristendom i Finland). Ändå är den här gränsdragningen svår. De flesta av oss bildar vår uppfattning om religionen via kristna personer vi känner eller kommer i kontakt med. När de uttalar sig om saker och ting, frågar vi inte direkt om de är anställda inom kyrkans organisation! Det här gör ju alla kristna till ambassadörer för sin religion. Denna religion lever ibland ett mer eller mindre självständigt liv. Vi måste minnas att en stor del av dem som formellt tillhör kyrkan ytterst sällan besöker den! Då kan diverse konstigheter lätt uppstå, utom kyrkans kontroll. Också inom själva organisationen finns det varierande åsikter om många saker. Så här är det bara.

Kyrkans roll i det hela ser man ofta först när någonting går på snett, och man blir tvungen att försöka rätta till det.

Vart vill bloggaren komma? Jo, han vill upprepa att det kanske inte är så överlagt att hoppa av, genast någon kommer med ett märkligt uttalande. Man måste först se vad det leder till. På det sättet spelar t.ex. biskop Björns Vikströms argumentering en stor roll.

En annan sak är när enskilda församlingar fungerar skevt. Dessa församlingar representerar ju minsann kyrkan direkt! Jag har av en del människor anklagats för att ha hoppat av Petrus församling och i stället gå med i ortens finskspråkiga församling. Det här beslutet var inte någonting överilat. Tvärtom. Jag har varit medlem av Petrus och det som tidigare kallades Lukas församling i över 50 år. Jag har också bevittnat hur konservatismen och känslolösheten smugit sig på där. Bland annat tog ingen från församlingen kontakt för att diskutera, när det började bli uppenbart att vi hade en konflikt. Inget försök till försoning på den vägen! Good bye bara. I diverse protokoll från församlingen har äkta hälften och undertecknad försvunnit från listan som omnämner vad församlingen har hållit på med. Vi existerar inte! Om det här är kyrkans linje, blir bloggaren smått orolig. Man borde väl inkludera i stället för att utestänga.

Nej, enskilda människor får vi ta! Organisationen kyrka ska däremot synas i sömmarna. Ingenting är självklart här i världen och vi människor tänker, känner och tolkar!  Så även bloggaren!