Årets kyrkliga högtider innebär varierande musik. Julmusiken skvalar i butikerna redan månader före de egentliga dagarna och fortsätter länge efter. Det finns mängder med fin och stämningsfull julmusik. Affärernas ofta irriterande skval kan inte förstöra den saken.

Påsken räcker inte så länge och är lugnare. Hemma brukar vi spela Matteuspassionen och Johannespassionen av Bach. Sedan blir det påskoratorier av diverse kompositörer. Det ger stämning och omväxling.

I dagens Helsingin sanomat (28/3) kan man läsa om violinisten Saija Kivioja, som inleder påsken med att på skärtorsdagen sitta igenom Matteuspassionen i Johanneskyrkan. Sitta igenom? Javisst. Det är fråga om ca 3 timmar. Tillbringat på en hård kyrkbänk, tar det på en aning, men musiken är värt det! Har varit där!

Vid genomläsningen visade det sig att SK delar bloggarens favoritaria. ”Mache dich mein Herze rein”, sjungen av basen. En verklig ”höjdare!” Läser man på en aning, lär man sig att det är Josef av Arimatea som gör sig hörd genom musiken. Såpass mycket visste bloggaren. Men sedan började tankarna virvla. Vem var Josef av Arimatea enligt Bibeln? Han som bar korset eller han som lät begrava Jesus? Hör man man på arians text, klarnar det förstås:

Mache dich, mein Herze, rein,
ich will Jesum selbst begraben.
Denn er soll nunmehr in mir
für und für
seine süße Ruhe haben.

Lite nytta ska man ju ha av sin skoltyska!

Ändå räcker det inte till. Mera vill man veta! Fram med paddan (bloggarens iPad). På Wikipedia hittar man mera om Josef. Varför berätta detta?

Jo. Verkligheten, sådan bloggaren upplever den, är en märklig säckväv av trådar som löper kors och tvärs, går ihop och förgrenar sig, sticker iväg ut i periferin och kommer tillbaka. Man kan starta med en estetisk upplevelse, som när basen tar i och sjunger sin aria, Sedan tänker man på innebörden, sticker iväg ut i cyberrymden för att kolla om man kopplat rätt, återvände tillbaka till verkliga världen och lyssnar igen. Det är spännande.

En mycket viktig del av denna säckväv är musiken. Agnostikern i mig skulle leva mycket fattigare utan den, både den världsliga och den sakrala.

Jag får ofta hävt över mig att fysiker/naturvetare/matematiker/teknologer säkert är känslokalla jäklar, som bara sitter och beräknar saker och ting, utan den värme en äkta ”humanist” känner. Skräpsnack. Fördomar och förtal. Det förundrar mig att så många människor verkligen häver ur sig sådant. Jag behärskar inte allting här i världen, men det får mig inte att aggressivt förtala t.ex. historia eller lingvistik som vetenskaper.

Människor reagerar som de gör (och somliga gör det med ljudeffekter). Bloggaren, som den kalla fysiker han är,  gillar i alla fall påskmusiken och speciellt den där basarian!

Glad påsk!