Rubrikens fråga måste förstås som sådan besvaras med ett ja. Som lärare lyfter jag lön för att både lära ut saker och ting och för att uppfostra!

Vi tar en tilläggsfråga. Ska jag lägga mig i vad barn och unga gör utanför skolhuset? Nu blev det knepigare.

Frågan aktualiserades som så många andra, då ja häromdagen lyssnade på radio Vegas morgonsändning. Kan vara värt en tanke.

När bloggaren var ung, var uppfattningarna om barn och unga inte densamma som idag. En ung var en ofullständig individ, som möjligen kunde växa till sig och bli en bra vuxen. Människovärde? Knappast! Den här uppfattningen stötte man ofta på. När man klev på bussen på väg till och från skolan, omgavs man av ilsket stirrande äldre. Om man satte sig på en bänk i en nästan tom buss, tog det inte många sekunder innan någon fräste att barn och unga minsann inte ska sitta i bussen. Motsvarande upplevdes i butiker, på gatan osv. Känslan av att vara i vägen och till besvär upplevdes dagligen.

Det här har blivit bättre. Tröskeln att fräsa till mot en ung är högre idag, verkar det som. Samtidigt…

För några dagar sedan stod bloggaren på busshållplatsen. En grupp unga killar i ca 10-årsåldern var också där, tillsammans med ett par mammor. Plötsligt urartade leken. De tre största angrep den minsta, slet av honom mössan och kastade ut den på körbanan. Sedan började de bokstavligen misshandla honom. Han klämdes upp mot vindskyddet och slagen och sparkarna haglade. Bloggaren klev fram och sade till. Nu räcker det! Det blev slut på eländet, men vad hände sedan? Jo mammorna blev ilskna. Jag blev så gott som utskälld för att ja lade mig i. Man får väl vara tacksam för att inte bli beskylld för pedofili! De hade då hela tiden stått och glott på sina barn med slö blick, utan att reagera!

Bloggaren anser att huvudansvaret ligger hos föräldrar i de här frågorna. Samtidigt ska vi kunna förvänta oss att just föräldrarna reagerar när det slår över.

Visst ska vi kunna säga till när det går på tok. Bloggaren tror ändå att vi ska kunna säga ifrån åt vem som helst! Också vuxna som beter sig illa, kunde få en kommentar nu och då! Det finns ingen orsak att peka ut unga!

Vem ska sitta i bussen? Den som behöver en sittplats! En äldre, en resenär med tunga butikskassar, en arbetande människa som är trött efter arbetsdagen, en studerande som har haft ett tungt prov i skolan. Ett barn som har svårt att hålla i sig när bussen kränger till.

Bloggaren hoppas att han idag som en äldre medborgare inte upplevs som en magsur gnällspik därute! I ungdomen bestämde jag mig för att inte bli sådan. Om det nu bara kan undvikas.