Så där. Fysiken är rättad. Drygt 20 skribenter. Vackert så.

Varje år tänker bloggaren mer eller mindre samma tankar den här tiden på året. Är vår studentexamen  här i Finland överdimensionerad? I gymnasiet fokuserar vi på tok för mycket på examen och kanske för lite på det ”riktiga livet”. Om vi t.ex. inom fysikundervisningen råkar stöta på någonting intressant som alla vill diskutera och förhoppningsvis lära sig, måste vi göra processen kort. Vi måste ju hinna gå igenom det som ”kommer i SE”. Det finns dagar då man blir matt av det hela.

Bloggaren tycker sig se inslag av byråkratdiktatur här. Vi små medborgare ska kontrolleras, stötas och blötas. Jag minns ett tillfälle där jag blev uppringd av en ilsken byråkratdam, som absolut förfärad berättade att jag glömt fylla i en ruta på bedömningsblanketten. På den ska det fyllas i vad var och en av skribenterna har presterat för poäng i varje uppgift, hur många uppgifter de löst, vilka lärare de haft i kurserna, vilken litteratur som används (på svenska finns bara ett alternativ, men det ska fyllas i – ungefär som när man röstar på president på Kuba) osv. Bloggaren hade glömt att fylla i antalet uppgifter (8 st) för en abiturient (de var totalt 28 st). ”Hur kan du slarva så?” frågade byråkraten. Hon jobbar alltså för en nämnd som inte ser skillnad på golv och väggar (i en uppgift hade man översatt fel och gjort uppgiften omöjlig att lösa för de finlandssvenska skribenterna) och som anser att rymdvarelser ska kallas ufomaner!

Jag frågade om det inte vore möjligt att pricka in den där siffran 8 i nämndens utrymmen? Hon höll på att krevera! ”NEJ! Pappret postas till skolan och där får du lov att fylla i siffran själv!”

Det var ju snabbt gjort förstås. Varför denna detalj? Därför att den på något sätt beskriver hela rumban med studentexamen. Jag påstår inte att proven är värdelösa, men de känns ibland som en marknad där småbossarna får leva om som kungar i sitt lilla rike. Elevens framtid? Säkert finns den med någonstans, men det känns som om systemet var viktigare än individerna.

Det finns kanske hopp i ändan av korridoren. Man planerar att genomföra skrivningarna på annat sätt inom en snar framtid. Skribenterna ska ha tillgång till datorer. Proven kan kanske struktureras om, t.ex. så att man inte skriver enskilda ämnen i samma utsträckning som idag, utan i stället svarar på uppgifter där en bred allmänbildning uppskattas. Bedömningsgrunderna diskuteras osv.

Det KAN bli bra. Problem kommer att finnas, bland annat med tekniken. Datorer fungerar inte som de ska i dagens Helsingfors-skolor. Men problem ska ju kunna åtgärdas och svårigheter övervinnas.

Bloggaren hoppas bara att vi i framtiden ska kunna fokusera på annat än specifika slutprov. Gymnasiet borde väl förbereda de unga för studier och livet därute?!? Man lever på hoppet!