I dagens Hbl (19/3/2013) rapporterar Mats Lindqvist om läget i debatten om samkönade äktenskap. Samhället börjar bli moget för det hela, men se de kristna kämpar emot. Förutom här i Finland, också i t.ex. Angela Merkels Tyskland (Merkel är kristdemokrat). Jag förstår bara inte det här.
Varför är man så sexualfixerad inom ”kyrkan” (i brett avseende – protestanter, katoliker, ortodoxa…)? Det finns mängder av verklig ondska därute! Kämpa mot den i stället! Det sägs att vi finländare statistiskt sett, inte längre tror på djävulen. Äkta hälften uttryckte saken som så, att hon inte tror på en fysisk varelse med horn, klövar och andra drag av medeltida husdjur. Däremot tror hon definitivt att ondskan spökar i vår värld. Det här kan jag underteckna. En människa, som rövar och misshandlar – ja kanske till och med mördar – för att tillfredställa sina små egoistiska mål i livet, den kan man försöka övertyga om ett bättre sätt att leva. Två människor som känner kärlek för varandra… ? Det kan väl inte vara illa? Även om de nu råkar vara av samma kön? Det finns också någonting vi kunde kalla en sexuell ondska. Pedofili hör hit. Likaså sexuella trakasserier och våldtäkter, där man ger sig på någon som inte är villig att delta i spelet! Kärlek mellan två personer av samma kön hör INTE till dessa abnormiteter.
Bloggaren är fysiker och inte teolog. Är dock som agnostiker intresserad av hur resonemangen faller. Den Jesus jag läst om i skrifterna, var synnerligen välkomnande. Han tog emot okunniga barn, människor på samhällets skuggsida och andra ”avvikande” med öppna armar. Med i gemenskapen skulle de! Borde inte kyrkan öppna sig för minoriteter av olika slag? Kan vi med gamla testamentet som slagträ avvisa homosexuella i stället för att ta med dem och välsigna deras liv. Om vi läser skriften bokstavstroget, finns det en massa andra saker vi då också måste ta itu med. T.ex. trollkvinnor och -karlar ska vi slå ihjäl! Vem är en sådan trollperson! Ondskefulla magiutövare? New Age-anhängare? Kristalldyrkare? Kanske alla som inte hör till församlingen?
Är det verkligen onormalt att vara homosexuell? Omkring 5 % av landets befolkning beräknas vara det, minns jag mig ha läst. Om det här är en abnormitet, då kan man också påstå att det är onormalt, osunt och farligt att vara finlandssvensk. Vi är ungefär lika många!
Det sägs att samkönade äktenskap leder till förvridning av den traditionella familjen. Hur ser en sådan familj ut? Hela äktenskapsidén är ett kyrkligt påfund. Kärnan i det hela är väl att två människor tycker om varandra och bestämmer sig för ett gemensamt liv tillsammans, i kristna tecken eller annat. Den trohet de kan visar varandra är väl en vacker sak i ett samhälle, där lejonparten av de äktenskap man ingår, tenderar att gå i kras! Den traditionella familjestrukturen utmanas också från andra håll. Kan en man ha mer än en hustru, eller en hustru mer än en man? Det finns religioner som tillåter saken i en aller annan form. Ska samhället göra det? Tar inte ställning här! Ett samkönat äktenskap är i inget problem i sammanhangen, tycker bloggaren.
Adoption av barn? Varför inte? Oönskade barn finns det gått om. Barn som föds som resultat av ett tillfälligt förhållande efter en fyllefest eller så. Barn som ingen förstår att älska och vårda sig om. Ett barn som har lyckan att vara önskat och adopteras, eller föds via konstbefruktning, har stora chanser att få ett bra liv även om det är två mammor eller två pappor som tar hand om det. Den ”traditionella” mamma- och papparollen behöver inte vara bättre! I min egen ungdom t.ex. var papporna ofta så lagom engagerade i sina familjer. Mammorna skulle sköta barn och hem. Farsorna kunde egotrippa annanstans. Ibland morsorna likaså. Motsvarande är inte direkt ovanligt idag heller! Var ligger rollmodellen i sådant?
Kyrkan har sina normer. De kan knappast vara fasta. Samhället utvecklas och kyrkan måste anpassa sig. Medeltida uppfattningar om ett och annat skulle absolut inte fungera idag! Så är det bara! Jag vet att det här är ett rött skynke för många teologer, men det måste sägas i klartext. Bloggaren är medlem av en församling, Kannelmäen seurakunta, och har full rätt att kritisera organisationen ”från insidan”. Nu är det dags att justerar tänkandet lite. Om inte, ser jag bara den möjligheten att kyrkans inflytande måste motverkas aktivt.
Visst ska en kristen människa ha rätten att leva enligt vissa regler och normer. Frågan är bara om man ska ha rätt att påtvinga resten av samhället dessa regler?! Bloggaren börjar allt mera luta mot det franska sättet att tänka, där man strävar till ett politiskt klimat utan religiösa mekanismer. Kan vi t.ex. uttrycka oss negativt om muslimska sharialagar, om vi samtidigt accepterar kristet inflytande i vår egen lagstiftning? Är det etiskt ok??
Bloggaren vill inte attackera det goda kristendomen för med sig. Jag vill bara peka ut möjligheterna att se godhet också utanför de religiösa sfärerna och att kanske till och med påverka dessa sfärer en liten aning. Bör inte en homosexuell trogen och god människa vara berättigad till kyrkans välsignelse????
Ekrems blogg 
Några tankar:
Du frågar ”Varför är man så sexualfixerad inom ”kyrkan””. Det är för att samhället är så sexfixerat och för att samhället har sexualiserat och romantiserat äktenskapet så.
”Hela äktenskapsidén är ett kyrkligt påfund” stämmer inte, bröllopet var en viktig fest under den förkristna tiden och äktenskapet har varit viktigt åtminstone i de judiska och judiskt influerade samhällena. Skulle vara intressant att se om inte de hinduistiska etc. samhällena också haft äktenskap innan kristendomen kommit dit.
”Kärnan i det hela är väl att två människor tycker om varandra och bestämmer sig för ett gemensamt liv tillsammans.” Nej, det är den romantiserade versionen vi lever enligt i dag. Kärnan (dvs. historiskt) är att en man och en kvinna lämnar sina föräldrar för att bilda en egen familj. Mannen väljer en lämplig kvinna (det finns många etiska fel i den gamla äktenskapstraditionen bl.a. att kvinnan aldrig hade nåt att säga till om), men en viktig sak är att de lärde sig att respektera och älska varandra trots att det inte fanns någon romantisk grund. Mannen förstår att det är en bra kvinna, som kan ta hand om barn etc, kvinnan förstår att det är en bra man som är trofast. Jag tycker om vissa delar av det synsättet, jag tror inte så många behöva skilja sig.
Du har rätt i att Jesus tog emot ”avvikande” med öppna armar. Men han sa också ”Gå nu, och synda inte mer.” Så då måste man avgör vad man förstår med begreppet synd. Du skriver om att ”med gamla testamentet som slagträ avvisa homosexuella i stället för att ta med dem och välsigna deras liv”, jag känner inte en enda kristen som skulle ”avvisa homosexuella”. Just den punkten har så många svårt att förstå, att det faktiskt är möjligt att älska en homosexuell person fastän man tycker att homosexualitet är fel. Och att t.ex. kampanjen ”älä alistu” kanske i grunden var kärleksfull, ett försök av någon att visa att man bryr sig om (det som man anser är) någon annas kamp.
Finns ett bra blogginlägg om detta på http://amandas.papper.fi/2012/11/21/homosexualitet/
Den som påstår att homosexualitet är onormalt har fel. Fastän det skulle vara synd är det inte onormalt, för alla har synd. Dentar sig uttryck på olika sätt i allas liv. Det finns många många olika synder, och det finns många sexuella synder. Någon tycker att det är helt okej att se på porr, en annan tycker det inte är något problem med nya partners nu och då, andra tycker att dessa är sexuella synder som man behöver skydda sig mot. Vi är alla svaga för olika saker.
Och främst av allt vill jag lyfta fram att många av de som är ”emot” homosexuellas rättigheter, och vad allt man vill kalla det, INTE är det för att de vill vara elaka eller hindra någon från att vara lycklig. Utan för att de tror att det andra människan mår bättre utan.
I det sekulariserade samhället har vi svårt att förstå det att min vilja och min lust och mina begär inte alltid är rätt och sunda.
Det jag skrivit är inte allt mina egna åsikter, jag ville bara ge dig lite perspektiv på saken. Jag skulle hoppas att fler kunde förstå varför människor tänker på olika sätt. Man behöver inte acceptera eller hålla med, men man behöver förstå.
Hej Tintin
Tack för svaret. Det är intressant. Jag ska börja med att erkänna en klumpig formulering. Det är klart att man har ingått relationer i stil med dagens äktenskap också tidigare och inom andra kulturer än den kristna. Ibland på märkliga sätt, där de inblandade inte hade så mycket att säga till om. Det jag egentligen avser, är att kyrkan har lagt monopol på företeelsen och tagit sig rätten att underkänna eller godkänna. Det här kan ibland behövas. En alltför ung människa ska inte ingå äktenskap. Inte heller ska någon påtvingas ett äktenskap mot sin vilja. Jag ställer mig ändå frågan om kyrkan ska vara den beslutsfattande instansen. Vi har en statsmakt för sådant. Med lagar! Som förhoppningsvis stiftas av kunniga och etiskt rakryggade individer, de må sedan vara kristna eller inte.
I övrigt vet jag inte riktigt vart du vill komma. Du säger att kyrkan välkomnar homosexuella trots att deras relation är en synd? Är det så? Juridiskt håller uppfattningen om att homosexualitet är ”fel” på att vika undan. Är ”synd” och ”juridiskt oacceptabelt” helt olika begrepp? Det är den saken jag fokuserar på. Ska kristendomen ha ett inflytande på saken?
Du säger vidare att samhället är sexualfixerat. Nja. Sexualiteten är ett av grundbehoven. Det är samtidigt en ytterst privat historia. Jag ska inte lägga mig i vad grannen gör, så länge det hela inte går ut över tredje eller olaglig part (t.ex. barn) eller innebär att grannens partner tvingas till något mot sin vilja. Vill du säga att sexualitet överlag är syndigt eller fel på något sätt?? Är det den saken som får katolska kyrkan att förbjuda preventivmedel, eller vår kyrka att tala mot sexualitet utanför äktenskapet? Jag är inte så naiv att jag anser att alla ska ha ett aningslöst sexualliv utan att ta hänsyn till medmänniskor. Jag kan mycket väl gå med på att det är ”synd” eller ”fel” att bedra en äktenskapspartner t.ex. Det som djupt skadar en annan människa är inte ok. Men om den saken beaktas, tar tredje partens rätt att fördöma slut!
Det kan inte vara enkelt att möta samhället som homosexuell. Fördomar finns. Motståndet likaså. Ibland statsunderstött. Homosexualitet har varit ett brott i flera europeiska stater för inte alltför länge sedan. Nazisterna t.ex. gick hårt åt minoriteten. Den världsliga myndigheten håller ändå på att ta sitt förnuft till fånga på många håll. Kyrkans vägran att acceptera gör inte saken lättare för någon.
Du kommenterar inte det faktum att Bibeln, speciellt i gamla testamentet, skulle kräva åtgärder mot många andra än de homosexuella! Varför ger man sig på just den minoriteten. Det kan inte bero på samhällets sexualfixering. Det tror jag inte en sekund!