Häromkvällen lyssnade äkta hälften + bloggaren på Min musik i Arenan. Veckans musikmaster var (programmet var någon vecka gammalt) Bjarne Vikström från Raseborg, som förefaller vara en Mellofantast. Bloggaren har inte så ofta reflekterat över saken, men när entusiasten valde låtar, var det uppenbart att mången otroligt flott låt har kommit fram via Eurovision Song Contest, eller vad vi nu ska kalla spektaklet.
Det är på något sätt ”förnämt” att uttrycka sitt djupa ogillande för tävlingen och för andra nymodigheter också. Via dottern Eva Frantz har bloggaren börjat följa med allt mera – och ofta gilla både det ena och det andra tävlingsbidraget. Just nu lyssnar vi på Radio Extrem. Där följer vi med hur det går i Sverige just nu. Vem ska vinna där?
Det är riktigt roligt att lyssna! Eva och Johan Lindroos radiopratar, och bloggaren ska dela en liten flaska skumppa med frugan här hemma. Sedan programmet i TV och lite efterspel i Radio Extrem. Det blir en bra kväll och en rolig kontrast mot den otroligt vackra men sorgliga Puccini-operan Madame Butterfly, som vi njöt av igår. Variation ska det vara! Idag är det en hel del spralligare så att säga.
Kan inte låta bli att fundera lite på vårt eget tävlingsbidrag ”Marry Me” med Krista Siegfrids. Bidraget har attackerats av en drös feminister. Vad anser bloggaren själv? Är bidraget förnedrande för kvinnor? Kan en man ha en åsikt i frågan? Är bloggaren tom. feminist??
Innan jag skulle kalla mig själv feminist, skulle jag önska se en stabil definition av vad termen betyder! Om definitionen är den att alla ska ha samma rättvisa möjligheter därute i samhället, ja då kan jag kalla mig feminist. Jag har ju bevars en fru, en dotter och två barnbarn som båda är flickor. Inte ska alla de här damerna ha motgångar på grund av sitt kön minsann! Då blir bloggaren gramse. Hur är det med Kristas låt. Jag reagerar inte speciellt på den. Kan inte riktigt förstå varför den påverkar kvinnans ställning i samhället på något negativt sätt. Mången riktigt tuff dam som står på sig och inte tar några orättvisor lättvindigt, firar när det händer sig, ett riktigt fluffigt bröllop. Den traditionen är stark. Jag ser den nästan som ett sätt för kvinnan att markera sin makt! Mången gång underkastar sig tvärtom brudgummen lite onödigt konstiga saker under bröllopet. Tycker en bloggare som någon gång i misstag slagit på TV:n då något märkligt program med bröllopsförberedelser är på gång!
Krista Siegfrids sång ser jag närmast som lite skoj och spex med temat bröllop. Det finns andra saker – ofta mycket mera pressande sådana – som man kan reagera på. Tänk bara på ojämlikhet i lön, familjevåld och annat.
Nej, nu ska jag återgå till radion och TV:n. Heja Sverige. Senare hejar jag med gott samvete på Krista Siegfrids!!
Ekrems blogg 
Du har ett par poänger – igen. På nåt sätt ska man gnälla på ESC, Camilla Läckberg mm om man ska ta förnäma kulturpoänger. Ofta uppstår konflikten i det att man försöker se/läsa/höra något annat än det som bjuds. ESC är show, trall, glitter och glamour. Traditionsenligt ska låten slå och fastna på mindre än tre minuter och rumla runt mellan öronen tills röstningen är klar. Därefter kan det kvitta. Kristas låt är en riktigt bra låt i sammanhanget. Frågan är om den inte klår svenska bidraget denna gång.
Beträffande texten i Kristas låt har detbatten spårat ur. Dock väcker vilken som helst debatt nyfikenhet. Ingen stor nackdel. En ung bloggande dam i vänlistan ställde en mycket bra fråga till alla som dissekerade texten ur genusperspektiv. ”Hur skulle ni reagera om det vore en man som sjunger?”
Så sant. Debatt är alltid OK, så länge den håller sig på det sakligas område. Tog mig en titt på texten. Nåjo! Visst finns där ett drag av underkastelse. Hur skulle det vara om en man sjöng texten? Nja. Man kunde vända det i parodi också! Det finns många mesiga män som är toffelhjältar, precis som det finns kvinnor med drag av dörrmatta. Det är illa i båda fallen! I ett äktenskap eller annan parrelation, borde det finnas respekt och vettiga krav i båda riktningarna. Om man inte kan leva med det, är det väl bäst att vara utan relation! Ingen av oss äger någon annan. Ur den synvinkeln är jag ”feminist”, men i båda riktningarna. Man måste kanske också vara beredd att offra en del av sig själv, för att den andra ska må bra. Också nu i båda riktningarna. Till feminismen borde höra ett drag att bete sig etiskt ok mot det motsatta könet! Rättvisa ska det vara, oberoende att kvinnor rent historiskt skulle ha mycket att hämnas för. Det är inte mannen idag, som gjort sig skyldig till orättvisorna förr i världen.
Krista får sjunga sin sång. Det skakar inte om min världsbild särskilt mycket!