Idag var det ”gammeldans” i Brändö gymnasium! Fint! Bloggaren bestämde sig för att introducera saken för barnbarnet T, sex år.

Stor förundran över alla vackra klänningar och fina dansnummer! Eleverna har jobbat hårt och haft prima handledare, idrotts- och gymnastiklärarna Carita Ekholm och Patrik Ikäheimoinen. Föräldrarna hör ju till publiken, men också en lärare måtte tillåtas känna en stolthet över ungdomarna! Vi är ju alla en del av vårt skolsamfund.

T hittade sin favoritklänning och vi språkade om det ena och andra. Äventyret avslutades med ett besök i hamburgarbaren. Inte så hälsosamt, men det sker inte heller ofta! Det som är gott för själen, behöver inte alla gånger vara superhälsosamt för kroppen (och tvärtom kanske).

På vägen hem i bilen tänkte morfar hur roligt det hade varit. Att umgås med ett barnbarn, få snacka lite och fundera på allt möjligt, det förgyller ens dag! Tänk om man inte fick göra det!

I dagens Helsingin Sanomat (15/2/13) finns en artikel om människor som förvägras sådana kontakter. Där talas det om invandrare som förvägras få sin familj till vårt land. I fjol såg det ut som om man resignerat. ”Bara” 500 personer ansöker att få hit sin familj. Året tidigare var det 4000 som ansökte om saken! 500! 4000! Det förefaller bloggaren som om en enda skulle vara för mycket!

Jag begriper inte hur man resonerar i beslutsfattande kretsar. De enda termer som dyker upp i hågen är ondska och hjärtlöshet! Hur kan man behandla människor så? Hur går det för en person som utsätts för ödet att skiljas från sin familj, mot sin vilja? Det måste ju vara en enorm sorg och stress!

Argument finns säkert. Vi kan inte ta emot flera än vi gör, t.ex. Hm! Kanske borde ansökningar om inresetillstånd inte ges till enskilda personer, utan att tänka på familj i så fall! Allt eller ingenting så att säga! Dessa tvångsskilsmässor är bara inte mänskliga.

Bloggaren förstår att det här inte är ett enkelt problem! Så som det är nu, kan vi ju inte ha det.

Naturvetaren i mig ser möjliga framtidsperspektiv. Låt oss, bara för argumentets skull, tänka oss att vi människor sätter igång en miljökatastrof. En ny istid kanske? Ett kilometertjockt lager is som med några årtiondens varsel kryper över vårt land och stora delar av Europa. Lyxförstäder, katedraler, skrytbyggen och annat förvandlas till framtidens flyttblock och stenåsar. Vi finländare då? Vi kan för tusan bli flyktingar! Någon av oss kan få miljöasyl i Somalien! Resten av familjen i Iran! Återförening av familjen? Varför det? Så resonerade man inte i ert land, nu täckt av is? Varför skulle vi nu tänka annorlunda?

Säg det ni beslutsfattare!

20130215-215534.jpg