Nu är årets SIC-seminarium (”Seminarium om Innovationer och ”C”kreativitet”) undanstökat. Ett antal lärare (fy/ke/bi/ge och kanske någonting till) invaderade yrkeshögskolan Arkada i Helsingfors och deltog i diverse aktiviteter. Bloggaren drog ett par workshops om den nya CAS-tekniken (Computer Algebra System) som nu är tillåten i studentexamen. Hade sammanlagt ett tjugotal ivriga, fundersamma, vetgiriga och – som sig bör med tanke på seminarierubriken – innovativa gymnasiekolleger i publiken. Vi experimenterade, diskuterade  och funderade.

Det får vara hur det är! Innovationer och nya trender föds! Bloggaren kan tänka sig att forna tiders lärare var upprörda över ett otyg med namnet abakus – en kulram som man kunde räkna med. Vad hände då? Jo, man hade ett verktyg att bolla siffror med. Man måste inte längre jobba som tidigare, hur det nu sedan gick till. Kanske genom att plita ned någonting i sand eller trycka tecken i mjuk lera.

De arabiska siffror (som lär härstamma från Indien) vi idag använder, är relativt moderna. De infördes i Europa av Fibonacci eller Leonardo från Pisa. Han levde ca 1170 – 1250. Sedan räckte de århundraden innan de verkligen undanträngt sina föregångare, de romerska siffrorna i t.ex. våra trakter.

Att räkna de enkla räknesätten med de romerska siffrorna är ett otyg. Addition och subtraktion – plus och minus på vardagssvenska – kan man ännu klara av, men multiplikation och division blir tungrott! Man behöver tabeller. De arabiska siffrorna gjorde det möjligt att ställa upp enkla räknealgoritmer (uppställningar + räknemetoder) för dessa räkneoperationer.

Det visade sig småningom att en duktig ”räknare” med de arabiska siffrorna kunde tävla helt hyggligt mot abakisterna, som i sin tur hade undanträngt äldre tiders siffervrängare.

Min fråga är nu följande: Var abakus eller de arabiska siffrorna ett tecken på att människans räknefärdighet höll på att deklinera? Hur är det med intelligensen? Deklinerar den med? Lärarna under forna tider ansåg antagligen att så var fallet! Ungdomen förfaller! Usch!

Många andra innovationer har gjorts under historiens lopp och många lärare har antagligen förfasat sig. Man tenderar att använda sig själv som referens! Det är mänskligt. Det gör bloggaren också.

Nu står vi inför en tid, då det inte är viktigt att kunna ställa upp värdetabeller och plita ner linjer och parabler. Är det så farligt? Kanske vi kunde ta vara på de möjligheter den nya tekniken för med sig i stället för att gnälla och jama!

Bloggaren påstår inte att det här är lätt. Som lärare måste vi analysera vad de nya metoderna innebär och jobba därefter. Mekaniska räknefärdighet får inte nollställas t.ex, men vi ska inte FOKUSERA på den! I stället ska vi öppna de nya dörrar tekniken ger oss nycklar till och se vad som finns bakom dem!

Innovationer och ”C”kreativitet var orden!