Det var inte lätt att vara ung. Minns tydligt många av de problem som man utsattes för då. Livet lugnade ner sig betydligt när bloggaren kom en aning upp i åren, bildade sin egen familj, studerade sig färdig, fick ett fast jobb osv.

En sak hänger ändå kvar. En del vuxna har aldrig lyckats lämna omoget beteende bakom sig. Man mobbar, förtrycker, snackar illa om arbetskompisar bakom ryggen på dem och annat därtill.

Bloggaren måste här referera till ett inlägg av äkta hälften. Känner igen situationen precis!

På större middagsbjudningar, råkar man ibland ut för ”kulturmänniskor”, som bara snackar med personer som kan ge extra poäng på streberskalan. Andra duger inte. Man tittar igenom och förbi dem. Märkligt!

Måste försöka komma ihåg att bete sig annorlunda?! Nästa gång man placeras vid middagsbordet, bör man snacka om någonting, spelar inte så stor roll vad, till vänster och till höger samt dessutom tvärs över bordet! På jobbet skulle det kanske vara bra att åtminstone någon gång berömma en kollega för en arbetsinsats, tacka för hjälp med arbetsuppgifter osv.

Det kan väl inte bromsa någonting??