Vi lever i ett samhälle som kallas demokratiskt. Vi har rätt att göra vår röst hörd. Blir vi hörda? Det varierar. Många av våra arbetsplatser, föreningar, statliga verk, församlingar och annat är toppstyrda. Besluten fattas av ett relativt litet antal personer med makt! Lyckas de i sitt arbete? Det varierar!
Bloggaren vill för att undvika missförstånd påpeka sig själv vara nöjd med sitt arbet. Som lärare har man en stor frihet att verka som man vill, vilket ofta (men inte alltid) slår ut till det bästa.
Bloggaren tänker på saker man hör medmänniskor referera till. De finns tydligen en enorm vilja bland en del människor att benämna sig chef. Att få bestämma över sina medmänniskor. Att fatta beslut utan att motivera eller reflektera. Ett sätt att få sin vilja igenom ser ut att vara döljande av relevant information. Då kan man förstås påstå att man inte ljuger, men ärlighet har en bredare bas än så.
Chefsutbildning är på modet. Dessa människor sitter på kurser och seminarier. Vad lär de sig? Bloggaren vet inte. Har aldrig velat vara chef! Utåt verkar det som om man lär sig jämka med sina underlydande för att få sin vilja igenom.
Kunde man bättra på saken? I vårt västra grannland har man MBR har jag hört. Medbsestämmanderätt! Ska en soffa beklädas med nytt tyg, ska hela personalen storma om färgval. Tror inte på den metoden heller. Då skulle mötena bli ännu fler än idag, då de redan allvarligt begränsar mångens vettig människas arbetsförmåga.
Någon sorts medelväg skulle kanske vara det bästa. Som det nu är, har många av oss allvarliga ”chefsproblem” ser det ut som! Det är på tok för många som klagar nämligen!
I en demokrati ska man bli hörd. Det borde också beslutsfattare notera. Beslut tillfredsställer sällan alla! Trots det, måste de kännas motiverade! Där ni chefsutbildare, har ni en uppgift att tackla!
Ekrems blogg 
Som tidigare chefsutbildare vill jag lyfta fram några punkter som jag tycker är av betydelse
1. Att vara ledare bygger på a. Makt b. Auktoritet och c. Ansvar. Om alla dessa föreligger i sund form så fungerar i allmänhet chefandet rätt bra.
2. Auktoritet kommer från auktorisering. Dvs. Medarbetarna måste bekräfta att ledaren har rätt att leda. En svag ledare saknar oftast auktorisering av sina medarbetare.
3. Det finns numera också något man kunde kalla medarbetarutbildning inom ramen för ledarskapsutbildning. Det är inte alltid självklart vad det betyder att ha en ledare.
Men. Personligen, och med den erfarenhet jag har av ledarskap och utbildning i ledarskap, menar jag att ledarskap i främsta hand handlar om kommunikation och hur man relaterar till andra.
I praktiken tror jag inte att ledarskap varierar så mycket. Är inte en lärare en ledare i sin klass?
Jag håller med om att makt, auktoritet och ansvar måste ingå i soppan. Dessa måste antagligen balanseras. Dessutom måste rollen som ledare antagligen vara dynamisk. Den måste upprätthållas och vårdas. Jag tror personligen att maktfaktorn för en del svagare ledare tenderar att ta över. Då krymper de andra två. Bara en liten teori.
Läraren? Visst är vi ledare i våra klassrum, men också här sker en viss utveckling. Jag tror att yngre elever behöver en stark ledare och auktoritet, men på gymnasienivån, när de studerande (i normala fall) börjar stå allt mer på egna tassar, förskjuts rollen mot en sorts koordinatorfunktion, där eleverna själva tar allt mera ansvar för sitt fungerande.
Har jobbat både i grundskolan och gymnasiet. I grundskolan måste man vara en starkare ledare i ordets egentliga mening. I gymnasiet mjuknar den rollen och andra saker tar över.