Julens musikutbud kan vara fint. Alltifrån klassiska juloratorier till stämningsfulla julsånger. På webben hittar man Julradion eller den motsvarande finskspråkiga Jouluradio, som gott kan skvala i bakgrunden – för det mesta.

Det finns också en annan sida av slanten. Utbudet på märkliga inspelningar är enormt. Varianter av de traditionella julsångerna körda genom modernitetens köttkvarn, levereras i form av metall-, och hårdrock eller av amatörer i sopran- eller barytonläge. De förstnämnda är ett hot mot julens kristallglas. De senare får fönstren att vibrera mera än när snötraktorn passerar.

Sedan finns det nykomponerade verk som på något sätt fått inspelningslov. (Hur? Mutor, nepotism, utpressning… ?) Sådant hör man på flera språk.

Värst är enligt bloggarens åsikt uppjazzade versioner av julsångerna. Bee bee bupp O Silent Night tötötöö….

Höjden nåddes när bloggaren med äkta hälft skulle ta bussen till Esbo och hälsa på barnbarnen. I busstationen spelades hög och skränig bakgrundsmusik. Fullständigt onödigt och väldigt irriterande. Staden ljudmattor behöver inte förstärkas. Samma gäller oljudet i många butiker! Också tystnaden har ett värde. Vill man lyssna, är det bara att plugga hörlurarna på plats och köra på.

Utbudet måste kanske få finnas. Musik filtreras genom ett strängt filter, tiden! Det som är värt att lyssna på, överlever. Då ökar säkert mångsidigheten genom produktiva musikers verk. På både proffs- och amatörnivå.

Det bloggaren efterlyser är närmast möjligheten att välja när det känns motiverat att lyssna.