När bloggaren var yngre, ansågs det vara lite ofint att berätta om sin hälsa. Sådant höll man för sig själv. I blogosfären ser man tendenser till det motsatta. Många bloggare berättar om sina hälsoproblem och av kommentarer att döma, ser mången läsare tröst i att ha olycksbröder/systrar och gillar att läsa råd och tankar kring det som pinar.

Sagt och gjort. Bloggaren är allergiker. Har hela registret! Mat- och kontaktallegier, överkänslighet för björkpollen och vissa doftämnen, astma och atopisk hud. Har haft detta hela livet. Det går att leva med problemen, men man får se upp med vad man gör.

Senaste vår blommade björken som aldrig förr. Livet blev tungt och besvärligt. Allergisk snuva, rinnande ögon, hud som brast på tiotals ställen varje dag. Följdsjukdomar som infektioner. För jäkligt!

Bloggaren diskuterade med läkare och nu satte vi igång med specifik immunterapi. Varannan vecka injiceras en ökande dos allergener i blodflödet. Det är dramatiskt minsann. Risken för chock finns. Man måste sitta kvar minst en halv timme efter injektionen så att en hälsovårdare kan konstatera att man klarar sig. Sedan hem eller på jobb. Idag fick bloggaren första injektionen. Ingen dramatisk reaktion, men det kliar nog överallt. Kuren kommer att räck ett år ca. Muntert! Sedan lär det ju utmynna i svagare reaktioner mot det där vita trädet under en längre tid. Kan vara värt det.

I Allergisjukhuset satt vi nåldynor i långa rader. Det var en rätt så munter stämning. De med mera erfarenhet berättade att det elektroniska könummersystemet idag börjat fungera efter ett ivrigt testande. Man kunde ta det lugnt i stället för att slåss om sin plats. Det gjorde vi. Det finns dagar när man uppskattar det här med att bo i huvudstaden. Sjukhuset, fullpackat med experter, ligger på ett mycket bekvämt avstånd.

Under mitt vuxna liv har jag bara en gång fått en anafylaktisk reaktion, en så kallad allergichock. Det räcker till minsann! Lyckades peta i mig en nöt i Grekland. Det var uppenbart att chocken hade kunnat ta kål på bloggaren. Bland de olika symptomen var en kraftig svullnad i strupen jobbigast. Kunde inte tala. Det blev mycket svårt att andas. Tur att äkta hälften fanns på plats. En taxikusk ställde upp som ambulansförare och på lokala sjukhuset pumpade man in kemikalier. Det hela lugnade sig! Insåg i alla fall med tydlighet att det här inte är att leka med.

Det mest irriterande med allergier, är den attityd man ibland stöter på bland sina medmänniskor. Kommentarer som ”det där är helt psykosomatiskt”, ”ta några piller”, ”köp lite hudsalva, det hjälper ju mig” och annat i den stilen. Jag har också utsatts för lönntest av personer (bl.a. lärare) som velat kolla om det stämmer det där med allergier. Det gör det! Jag försäkrar. Bloggaren hoppas om inte annat att han lärt sig att inte bjäbba emot när någon annan berättar om hälsoproblem!

Nästan alla tar ändå hänsyn. Det känns fint. På jobbet har jag kollegers stöd. Man bryr sig!  Det här är igen en sak som får en att tro på mänskligheten.