Bloggaren har aldrig varit en större vän av diskussioner. Der hela brukar utmynna i en massa käbbel mellan motsägare. Dessa personer opponerar sig mot allt någon annan har att påstå.

Bloggaren har hittat en person som lyckas navigera förbi detta problem, nämligen min tandläkare. Hon är en glad och optimistisk dam med ett livligt temperament. Vill hon diskutera någonting, brukar hon vänta tills patienten har gapet fullt av obskyr teknik. Sedan frågar eller påstår hon någonting. Svaret? Någonting i stil med ”Aaööu ch ch uoo”. Det brukar hon nöja sig med!

Skulle ha lust att uppleva något liknande när jag själv har någonting på hjärtat. Vet bara inte riktigt hur man borde göra?!?