Det här med att blogga har sina sidor Man förvandlas lätt till en besserwisser, som kanske irriterar och upprör. Men…

Bloggaren har ofta kommit att se snett på den så kallade tysta majoriteten, bestående av smygare med inställningen ”det här är fel, men någon annan får sköta saken”. Stora grupper tysta tyckare har det alltid funnits, bl.a. i det nazistiska Tyskland, där man efter andra världskriget sade att man nog var emot men… . Nej sjutton. Om någonting känns fel, då ska man säga ifrån. Det är vår demokratiska rätt här i världen. Det är en av orsakerna till att jag bloggar. Om vad jag vill! Det må sen gälla jobbet, trevliga upplevelser under dagen, Israel/Palestina, kyrkan i Finland, vänliga/ovänliga medmänniskor eller annat. Hjälper inläggen. Kanske inte, men det gör inte en tystnad heller!

Vilket är det allmänna läget idag. I länder med starkt centraliserad makt, är det bloggare man hör talas om. Jag tänker på Ryssland och Kina. Oliktänkare och kritiker går inte att tysta ned. Har de rätt i sina påståenden och tankar? Säkert inte alltid, men de garanterar en tankens frihet som tidigare hade varit helt omöjlig.

Ibland slår det fel. Ordentligt! Där som somliga klagar på oförrätter, ironiserar över pompösa auktoriteter och försöker bygga upp vårt samhälle och våra normer, där kan också hatets och intoleransens fula nuna skymta. Frihet innebär ansvar, också då det gäller friheten att uttrycka sig.

Sociala media, bloggar och annat som vi kanske inte ännu har kunnat tänka oss, har kommit för att stanna.  Bra så, också om man själv har förvandlats till en av besserwisser!